In memoriam

Det händer i livet att man kan ha turen att träffa personer som har en aura av snällhet. Ni vet de där personerna som man förstår har varit med om en hel massa saker men trots det alltid möter en med ett leende. De där människorna som står för trygghet, alltid finns där, sträcker ut en hand när en behöver hjälp och lyssnar tålmodigt.
Idag möttes jag av beskedet att just en sådan person har gått bort och tårarna strömmar ner för mina kinder.
Han slet utan gnäll i motvind så väl som medvind, i ur och skur. Med sin något krumma kropp och inre styrka kunde han bära nästan vad som helst. Jag försöker vara en sådan person men tack vare Allan har jag insett att jag har långt kvar.

Tack för din tid du gav oss!
Allan du fattas oss!
Vila i frid min vän!