Vad hindrar dig?

Sitter och tittar på bilder av kvinnor. Det är inte vilka kvinnor som helst, för de kan inte smälta in i den grå massan av likheter.

Se själva 24 saker kvinnor över 30 borde bära

Skrev på facebook ”Helt underbart! Helen Mirren är så snygg att jag blir alldeles matt! De övriga är så coola, fina, tjusiga och jäkligt tuffa! De sådana där modemässigt modiga kvinnor med personlig stil som är mina idoler och föredömen!” 

När jag var liten sa både min mormor (designer och hattmodist på Skansen) och även min mamma ”Att såg jag en färgstark kvinna, förmodligen en som vågar bära hatt, med största sannolikhet kom från Finland” Har alltid tänkt sedan dess, varför är det typ bara förbehållet dessa kvinnor att få vara färgstarka? En liten gnista inom mig var glad att jag säkert kunde komma undan med lite iom mitt finska påbrå. Nu när jag börjar närma mig femtio kan jag blicka tillbaka och se om min väg inom modedjungeln varit modig. För de modiga är stilbildarna och ikonerna, en grupp jag alltid velat tillhöra. Inte tillhöra för att andra ska se upp till mig, utan för att de där modemässigt modiga är spännande, vackra och underbart inspirerande och det gillar jag. Jag vill kunna vara med en viss trygghet i min person ett föredöme och inspiration för andra att börja våga hitta och gå sin väg till sin personliga stil, en stil som stärker/lyfter fram/visar osv, oavsett vem personen är eller vill vara. Helt enkelt detta handlar om Lifestyling!

Inte heller allt för länge sen var jag på Punkfest 13 på Verket. Där träffade jag en kille som gav min vän blickar och tillslut mod till sig att säga ”att han själv alltid också velat våga ha skägg å läppstift” och min spontana direkta reaktion blev till frågan ”Vad hindrar dig?” Tyvärr fick jag aldrig riktigt något svar men jag hoppas att den sådde en tankeställare, för skägget hade han redan. Lite senare samma kväll träffade jag på samma kille som beklagade sig om att nu vid trettio års ålder funderade på om en kunde fortsätta lyssna på punk? Jag stirrade på honom med en blick som typ sa ”Sa han verkligen det där?”. Frågade personen hur gammal han trodde jag var och fick svar på ca 35. Förklarade då att jag är 45 och har ingen tanke på att sluta lyssna på punk! Han blev rejält förvånad och jag fick ta hjälp av en annan vän att styrka det jag sagt var riktigt.

Så med bland annat detta facit i hand, kan jag nu säga att mitt mod har jag nog alltid haft med mig men det är nu som först jag riktigt låter den börja blomma! Jag var inte så modig då men nu desto modigare genom att behålla mitt förflutna och bära till viss del med stolthet. Så ja, jag går gärna med min jacka där jag målat/skrivit på ryggen ”Fuck off” och ger mentalt ett utsträckt långfinger till de som tycker att jag ska ”klä mig efter min ålder”.