Dagens blogginlägg kan jag inte ta åt mig äran för, utan kred till min vän Ronnie som tänkte och skrev detta på sin timeline.
”Lagom skum och förhoppningsvis halvkort rant.
Det pratas en del om vad som är skadligt gör barn att göra och framförallt att se, jag menar då bland annat detta jävla trams som var om Alfons Åberg som gav småbarn mardrömmar.
Min fundering är lite i stil med VAD I HELVETE ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?!?!
Om ditt barn får mardrömmar av sånt så är det för att du inte kommunicerar med ditt barn, kanske även något annat underliggande som får ditt barn att känna sig otryggt. Kanske också att du, ja just DU som förälder projicerar din uppfattning om vad saker betyder på ditt barn. Det är också precis vad jag misstänkt är grejen med hela det här skitsnacket som gör i cykler om att ”vilse i pannkakan förstörde min barndom”.
Here’s the thing. Vilse i pannkakan var ett skitbra barnprogram som tog upp hur det var att vara barn till föräldrar som inte lyssnade, inte fanns där på riktigt och inte ville höra. Jag menar det hela gick ut på att han skapade en fantasivärld med sin mat för att hans föräldrar som på sin höjd sågs som huvudlösa förbipasserande anonymiteter i bakgrunden helt enkelt inte ville vara med.
Ett sånt barnprogram får barn att ställa obekväma frågor till föräldrar som anser att barn ska synas men inte höras, därifrån kommer ”Staffan Westerberg förstörde min barndom”. Skitsnack, det var dina ryggradslösa föräldrar i ett konsumtionssamhälle som gjorde det. Staffan Westerberg var fan mediapunkare.
Jag baserar detta på att andra barnprogram som istället var rent psykotiska och bara kunde skapats med hjälp av tunga droger, psykofarmaka och grava psykiska störningar hos skaparna/författarna var saker som Clownen Manne, Ika i rutan eller mitt favoritobjekt att hata Rädda Joppe.
Varför var dessa skadliga då enligt mig? BECAUSE THEY MADE NO FUCKING SENSE! Ser jag tillbaka på dem så var det bara färger, ljud och väldigt, väldigt, VÄLDIGT intensiva programledare men man förstod inte vad de ville. De ville ju inte säga nånting, ingenting betydde nånting.
Förutom rädda joppe. Det programmet berättade med all önskvärd tydlighet att allt i världen var farligt och om du vände ryggen till så skulle någon stjäla, kasta, slita sönder eller bränna upp din favoritleksak. Sug på den karamellen en stund.
Dagens barnprogram ska jag inte ens börja på då min enda åsikt angående dem är ”drugs. Lots and lots of drugs”.
Fuck you, nu går jag och badar.”
Senaste kommentarerna