Vid flera tillfällen har jag kommenterat i olika allianspolitikers bloggar när det handlat om barnfattigdom. Dessa gånger har politikerna ifråga försökt ducka för frågan genom att slingra sig med olika begrepp som relativ och absolut barnfattigdom och undanslingrande genom att diskutera definitionsfrågor om fattigdom.

Jag ska ge dessa högerpolitiker ett bra svar på definitionen av barnfattigdom: idag onsdagen den 14/3 ser jag på Rapport ett reportage om hur upp till 13% av Sveriges barn INTE KAN ÄTA SIG MÄTTA ALLA DAGAR (en kvarts miljon barn, en ökning med 23000 barn sedan 2009 om jag minns siffrorna från reportaget korrekt).

Räcker den definitionen, herrar (och damer) allianspolitiker??????????????????? Så nej, undflyende allianspolitiker, vi snackar inte avsaknad av platt-tv eller resa till något semesterparadis, det handlar om grundläggande behov som inte uppfylls.

Ofta handlar det om barn till sjuka och arbetslösa. Jag kan nästan höra vad allianspolitiker svarar: "ja, men då är det ju så viktigt att vi får alla i jobb". På det vill jag replikera att det kan dröja innan sjuka kan jobba (om det alls går, beroende på sjukdom) respektive; det kan ta tid att få ett jobb.

Att alliansen vill svälta ut vuxna för att man anser dem vara lata är illa nog i sig, och det har jag skrivit många blogginlägg om, men alla era felaktiga fördomar om vuxna människor till trots allianspolitiker, se åtminstone till att barn inte behöver lida!

Senare…..läser just att Reinfeldt kallat rapporten om barnfattigdom för vänstervriden. Men det är väl så att det blir jobbigt när verkligheten tränger sig på hos de övre skikten.