En dramatisk rubrik kan tyckas men det finns faktiskt ett visst fog för att vara orolig för framtiden, både när man läser om Centerns lönedumpningsförslag såväl som EUs förslag att överstatligt begränsa strejkrätten för hela Europa.

Politiker i både Sverige och Europa borde inse att när man syftar till att begränsa levnadsvillkoren för människor så kommer det någonstans att få konsekvenser. Det går liksom inte att i oändlighet öka de sociala klyftorna och ändå förvänta sig "business as usual".

Alla stora samhällsförändringars frö sås i den mentala myllan hos människor när överheten börjar inskränka och minska människors förutsättningar att leva ett bra liv. Begränsningar av strejkrätt och sänkta löner är definitivt exempel på sådana sanktioner som i längden kan leda till samhällsförändringar.

Kanske eliten (politiker, kapitalägare) borde vara nöjda med den stora del av samhällskakan och kapitalet som de ändå har, och inse att människor inte kommer att finna sig i långtgående begränsningar. För någonstans vill man ju från samhällselitens sida ändå bevara det nuvarande samhällssystemet, eller?

Slutligen, Reinfeldt säger sig stå upp för den svenska modellen. Upp till bevis! Eller är EUs direktiv en bra ursäkt för moderaterna att få begränsa fackens inflytande och kunna skylla på EU? Hursomhelst, nu har Reinfeldt en chans att bromsa, en liten bit i alla fall, de ovannämnda inskränkningarna i vanliga människors levnadsvillkor, som, ohejdade, kommer att fortgå och i längden leda till stora omvälvningar. Tar han den?