Under förra veckan tog jag några foton på min pallkrage-odling. Och konstaterade att jag kanske behöver gå en fotokurs. De bilder som blev acceptabela är på mina chiliplantor och möjligtvis en bild på shiso.

Bild: Chili.

Bild: Röd shiso/bladmynta en ört jag en gång i tiden lärde mig om från en bok jag ofta nämner här: The taste of tomorrow : dispatches from the future of food (2012) av Josh Schonwald.

Min shiso, och även min persilja (ej i bild), planterade jag redan under vintern. Egentligen började de som ett litet, litet experiment med biokol. När man läser om biokol – träkol som används för jordförbättring – skrivs det att du först måste aktiveras kolet innan det blandas med jorden. Aktivera betyder här att fylla träkol med näringsämnen, genom att låta kolen dra i näringslösning i minst två veckor. Annars suger träkolen näringsämnen från marken.

De handfull sidor jag tittade på hade lite olika förslag på källor till näringsämnen: vanlig, flytande växtnäring, nässelvatten, lakvatten från bokashi, hönsgödsel, urin … Men de gav inga proportioner, ingen kvot över hur mycket näringsämnen kontra kol du behöver. Så för att det inte skulle bli helt fel blandade jag lite olika koncentrationer av växtnäring med biokol och genomförde ett väldigt enkelt experiment genom att odla persilja och shiso i sex krukor med olika växtnäringskoncentration.

Den lägsta koncentrationen jag provade var 5 ml (1 tsk) näring / 1 dl biokol. Det visade sig att det också var den blandningen persilja växte bäst i. Det kan vara orelatert. Men därmed vågade jag dra slutsatsen att det i alla fall inte behövs mer näring än 5 ml / 1 dl kol. Det är den koncentrationen jag (tillsvidare) använder för att aktivera biokol. Inklusive biokolen jag grävde ner kring chiliplantorna i pallkragen.

Ovanstående är som du förstår långt från en absolut sanning, speciellt eftersom olika näringslösningar har olika innehåll och koncentration. Det finns säkerligen bättre information om att aktivera biokol där ute. Åt andra sidan är Stefan Sundström ännu mer godtycklig i sin bok Stefans lilla svarta. Han skriver nämligen att han pissar på biokolen för att aktivera den. Men det blir ju helt ovetenskapligt. Vad din urin innehåller beror ju på vad du har ätit, vad du har druckit, fysisk aktivitet, läkemedelsbehandling, kosttillskott, o.s.v… Tänk om Stefan får jättebra skörd ett år. Då måste han nästa år äta, dricka, medicinera … på samma sätt, för att om möjligt producera samma urin. Dessutom borde han informera andra odlar om sin livsstil för att de också ska kunna pissa som han. Okej, nu kanske jag raljerade för mycket. Jag förstår samtidigt lockelsen att använda lättillgänglig, återvunnen näring. Men jag valde industriproducerad näring.

Förresten förra gången jag skrev om Stefan Sundströms bok kallade jag fermenterad mat för trendigt. Fel ord. Vi har fermenterat/jäst mat sedan förhistorisk tid. Det är ingen trend som kommer och går.