Ekergårds fisk och grönt

Bok : Life as we made it : det glamorösa livet som forskare och vetenskapsjournalist

Mitt nya favoritdjur är svartfotad iller. Det första nordamerikanska utrotningshotade djuret som har klonats. Vilket är en lustig anledning att gilla ett djur. Med de är också söta.

Bild: National geographic

Denna nordamerikanska iller är ett djur som bara finns eftersom vi människor aktivt har räddat de. Samtidigt, föga överraskande, är det på grund av oss människor den svartfotade illern är kritiskt utrotningshotad från första början. Men nu har vi avelsprogram för illrarna. Och år 2019 klonades för första gången svartfotad iller från frusen vävnad insamlad på 1980-talet. På detta sätt har vi tillfört nya gener till de idag stark inavlade svartfotad illar. Det finns en sak till som bioteknik kan hjälpa svartfotad iller med. I Douglas Coupland roman Alla familjer är psykotiska (2001) botas HIV genom att en HIV-patient blandar blod med en person som är naturligt resistent mot HIV. Resistens fördes över från en individ till en annan. För oss som inte lever i romaner är det inte så enkelt, däremot hoppas forskare kunna göra något liknande med dessa illrar. Förutom inavel hotas svartfotad iller också av infektionssjukdomar bland annat av pest. Jo, precis, de infekteras av Yersinia pestis samma bakterie som orsakar böldpest och lungpest hos människor. Kopplingen till Coupland-boken är att den europeiska tamillern är immun mot pest. Förhoppningen är att vi ska kunna föra över resistens mot pest från tamiller till svartfotad iller. Från en individ till en annan. Coolt va?

Ovanstående är hämtat från andra delen av boken Life as we made it (2021) av Beth Shapiro, amerikansk molekylärbiolog. Den andra delen av boken tar nämligen upp tesen att det inte längre går att lämna naturen ifred. Visst förstår man tanken att lämna naturen ifred, men Shapiro menar att vi människor redan har sabbat naturen alldeles för mycket för att det ska vara en bra strategi. Om vi hade lämnat de svartfotade illrarna ifred hade de dött ut för länge sedan. Vi är tvungna att aktivt rätta till misstag. Hon har också mer exempel på detta.

Det var andra delen av boken. Första delen handlar om hur människor alltid har påverkat djur och växter omkring oss. En av Shapiros forskningsområden har varit den amerikanska bisonen. När människor tog sig till Amerika försvann inte bara megafaunan – som mammutar, mastodonter, jättebältdjur, jättesengångare, m.m. – utan bisonen krympte också i storlek med 30%. Spekulationen är att bison tidigare växte sig stora för att kunna försvara sig mot rovdjur. Efter människans intåg var det inte värt att stanna och slåss. Istället överlevde mindre och snabbare bison som kunde fly från jägare. Ett exempel på hur vi alltid har påverkat andra varelser. Och om just bison. För mig var det en nyhet att i princip alla flockar av amerikansk bison har gener från tamboskap hos djuren. Tamboskap har korsats med bison. Igen har Shapiro naturligtvis mer exempel på hur vi påverkat naturen. Under hennes karriär har hon som forskare inte bara läst om dessa exempel utan också rest runt i världen och forskat själv. Glamoröst.

Annars, när jag läser en bok om life science tvingar lokalpatriotism mig att slå upp vad boken säger om Emmanuelle Charpentier. Hennes glamorösa forskarkarriär tog ju henne till Umeå. Och man vill veta om boken nämner att Charpentier arbetade här när hon var med och skrev artikeln som föreslog att CRISPR-Cas9 kan användas för att editera genom. Beth Shapiro nämner inte det*. Den andra saken i boken som kan vara intressant för västerbottningar är att hon skrev att renar inte är riktigt domesticerade. Vilket säkert stämmer. Enligt thoughtco.com var det först på medeltiden renar i Feno-Skandinavien började tämjas.

Ps. Jag vill avsluta med ett citat från boken:
“Today, we are in a climate crisis, an extinction crisis, a hunger crisis, a trust crisis. We need all the tools at our disposal if we’re going to survive these crises, and we need to learn how to talk openly and honestly about these tools. In fact, the tools that we have now are probably not enough to save us or other species or our habitats. For this, we need tools unlike any that exist today, tools that we have yet to imagine, because the road ahead is going to be bumpy.
But, for now, we still have elephants.”

Beth Shapiro, Life as we made it

* Det nämns inte heller i den andra populärvetenskapliga boken om life science jag läste förra året: Hacking Darwin av Jamie Metzl. Hacking Darwin nämner dock Umeå universitet i ett annat sammanhang. Nämligen att växtforskaren Stefan Jansson jobbar här.

Etiketter: ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.