Jag påmindes nyligen om den gamla julsången Tänd ett ljus, från 1987: “Tänd ett ljus för allt du tror på, / för den här planeten vi bor på”. Om vi ska tänka på vår värld, om vi ska bo i en global by med 7,8 miljarder grannar, är problemet med 2020 kanske inte att vi i den rika världen fick lite jobbigare liv. Åt ena sidan, det är ingen tävlan om vem som har det värst. Varje dödsfall är tragiskt. Åt andra sidan, om vi ska ha lite 1980-tals anda och tända ett ljus för jordens barn, kanske det riktiga problemet med förra året var att de redan fattiga blev fattigare – med negativa följder för barnadödlighet med mera.

Som synes är källan världsbanken och Johan Norberg. Man kan ha ideologiska skäl att inte alltid lita på vare sig Världsbanken eller Johan Norberg, men låt oss utgå från att statistiken inte kommer från tomma intet. Förövrigt de som är anti-lockdown kommer naturligtvis hävda att ovanstående beror på lockdowns, medan de debattörer som är mest pro-lockdown kommer att häva att allt hade undvikits med ännu fler lockdowns.

PS. Diagramet nämner undernäring, inte specifikt svält, men jag planerar att skriva ett inlägg om svält. Jag såg nyligen en intervju med Mary Robinson, Irlands president 1990-97. Hon sa att Irland har en unik position på grund av att det är ett land i "den rika klubben" som ändå har erfarenhet av svält nära i historien. Om någon irländare läser detta, det är naturligtvis ingen tävling, men det var faktiskt vi här uppe, som hade den sista naturliga svälten i Europa. Storsvagåret 1867. Är vi också unika?