Gemensam knytpunkt

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag har jag (äntligen?) på sätt och  vis fått insikt i en relation. Vi hade ej gemensamma mål och det kändes bara som att nu äntligen få lägga det åt sidan. Energi jag nu kan lägga till mig själv och bygga mitt liv.

 

Saker som har tagits från lägenheten och mitt egna byggande kan nu åter läggas på mig. Jag ångrar inte att jag la det på en relation som i slutanden inte blev något mer, men det känns bra att få återgå.

 

Vi var inte på samma nivå i månget och mycket. Vad specifikt det var får ni fråga mig om, ifall nyfiken skulle trycka på. Vissa behöver bara mer tid och säkerhet. Jag är medveten om vad jag kan ge och vad jag kan fixa.

I några dagar kommer jag behöva lite tid för att behandla den saknad eller tomrummet som kommer finnas där, men som låten som nu följer beskriver nog helheten med dess namn.

 

I slutänden tror jag, att varför det inte funkade var för att vi såg på det hela olika. Han på ett sätt och jag på ett annat. Kanske vi inte hade en gemensam knytpunkt för att få detta att hålla. Ett gemensamt mål. Nästa gång kanske vi har det, om det ens blir någon.

Dosera lagom..

Av , , Bli först att kommentera 0

 Idag har jag varit på NUS och träffat min lungläkare, där vi klargjorde att jag kan sänka min dos igen. Nu är jag nere på 10mg/dag istället för startdosen jag hade i Augusti som var 25mg/dag.

 

En annan sak som har hänt är också att jag fått ta avstånd från en person som jag egentligen vill ha kvar, men det känns som att vi gör bättre i att hålla avstånd. När han kände sig osäker och bara gillade läget som vi hade, medan jag vill ha ett förhållande eller i alla fall säkerhet. Känna att jag faktiskt är en hög prio och inte bara något som tillkommer då och då..

 

Jag måste se till mitt egna mående, för att kunna stå på egna  ben och må bra igen. Allt tjafs och osäkerhet med myndigheter är dåligt nog som det är.. Behöver inte en relation där jag känner mig osäker också..

 

Därav får man nu må dåligt ett tag, försöka läka ihop i denna omskakade situation som skiftade som en berg- och dalbana innan man nu helt beslutat sig för vad man ska göra och ta sig till.. Hjärnan försöker dock fortfarande hitta andra lösningar, men det ger sig nog..

Manipulation?

Av , , Bli först att kommentera 1

Tankarna vandrar som vanligt en söndagnatt. Det är något ikväll som dock håller mig vaken tror jag. Tanken om hur man manipulerar andra, samt hur man själv låter sig manipuleras…

 

Fick hem boken från Henrik Fexeus för några dagar sedan "När du gör som jag vill", som jag tänkte mig på att läsa.. För har vetskapen själv om att jag kan manipulera andra, utan att jag tänker på det. Vart också själv manipulerad rätt hårt för ett år sedan ungefär..Manipulerad och sårad väldigt hårt. En person var inte vad denne utgav sig för att vara.

 

Idag är jag lite rädd för vad jag skall hitta för människor, när jag hittar någon som jag gillar och går ihop med.. Fast sedan visar det sig att jag kanske gör bäst i att ta avstånd. Jag kände mig tveksam, sedan började jag känna mig säkrare. När jag började känna mig säker i allt det andra som tog tid och kraft, så började den biten jag kände var säker att lossna. Kände mig inte alls säker längre..

 

Nu funderar jag mest på vad jag skall göra med den biten som inte känns så säker länge, även om jag tror att jag kan lösa den pusselbiten.. Kanske att det blir ett sådant tillfälle där jag får lägga det åt sidan och ibland, om det dyker upp får jag ta det som det kommer. Det låter som ett rätt vanligt sätt för mig att hantera det..

 

För vissa saker glömmer man inte.. Vissa hintar tar man som de är, utan att man behöver prata om det. Handlingarna som skedde kände jag direkt att de hade ett syfte. Frågan är bara ifall jag skall försöka lämna spåren här hemma som de är och låta dem suddas ut av sig själv sinom tid.. 

 

Jag tror det blir så, att jag tar det när det känns rätt.

Huvudvärk.

Av , , Bli först att kommentera 0

En vecka tillbaka så började morgonen med att jag vaknade med het panna och tungt huvud. Jag försökte ta mig ur sängen, men kände bara hur kroppen tyngde ned mig och hur det kändes som att jag behövde resa mig upp ur en lergrop. 

 

Resultatet blev att jag från liggande position meddelade kursledaren att jag var hemma och sjuk, när kroppen inte ville vara med mig och jag tror även jag hade feber vid tillfället.

 

Nu återkommande har huvudvärken varit påtaglig. Fram och tillbaka har den hoppat in och ut för att påminna mig om att den finns där i bakgrunden. Vet inte heller om det är så att jag lider av feber nu när jag sitter här och skriver. Vilket sätt att börja sin påskledighet på. 

 

I pillermängd har jag fått börja knapra mer. Istället för 2 piller/dag blir det 3. Varannan dag lägger jag även på +2. Det blir en del att hålla reda på, samt de extra kalktabletterna också.. Nåväl, allt hoppas jag på att bli av med någondag.

Nu ska jag försöka vakna till så jag kan ta mig ut på en promenad.

Heavyweight

Av , , Bli först att kommentera 0

I stundens andetag känns allt inte så lätt.

 

Jag känner för att skriva ut allt som stimulerar tårarnas uppkomst och klumpen som sätter sig i halsen. Ting som tynger här och var, saker som alltid funnits och nya saker som dyker upp.

 

Det som tynger just nu är ensamheten, fastän jag vet att jag ej är ensam. Jag vet jag har vänner omkring mig, vänner som jag kan prata med och som försöker förstå.. 

 

Jag själv försöker reda ut mina tankar och få insikt och förståelse i mig själv.

 

"Man måste älska sig själv för att kunna bli älskad av andra."

 

Ibland känner jag mig omtyckt av andra, uppskattad och så vidare.. När jag dock får komplimanger eller folk uttrycker sin uppskattning så har jag väldigt svårt att ta åt mig, som att det rinner av mig och inget når mig innanför mitt skal. Komplimanger försöker jag ta åt mig, men är det att jag har svårt att se det andra ser?..

 

Orden slingrar sig och jag har svårt att skriva. Ett vettigare inlägg får bli en annan gång. Godnatt.