Torn av våfflor och våfflor och torn.

Jag var på så himla krångligt humör igår, hade egentligen tänkt åka ut till Ersboda eller promenera ut till ÖB men tjollrade runt och drog ut på tiden och hade mig så det blev ingenting sådant. Istället byggde jag torn i datarummet.

Packade nio flyttlådor igår. Alltså måste jag fixa mer flyttlådor idag. Men att gå ned till stan ska jag nog lyckas med! J blev hemskt imponerad av mina torn och medan han gräddade våfflor passade jag på att packa lite mer.

Vi har börjar dela upp våffeltillverkningen så nu på senare tid att jag gör smeten och vispar grädden och han gräddar våfflorna. Han hävdar att det är nöjsamt att grädda våfflor. Själv tycker jag mest bara att det är trist.

Vi var väl ganska hungriga när vi satte oss för att äta för plötsligt hör jag ett förvånat utrop från J och ser frågande på honom (hade munnen full med våfflor) han börjar tokskratta och pekar på sin tallrik. Ni vet i tecknade serier när de ska skära upp en tårta och tar tårtan och lämnar tårtbiten. Det var vad han hade lyckats med. Han hade tagit serveringsfatet med våfflor och börjat äta av våfflorna där. Tallriken som han gjort i ordning med våfflor och grädde och allt det där som han egentligen skulle äta hade han lämnat på diskbänken. Vet ni hur svårt det är att tokskratta med munnen full av våfflor utan att sätta i halsen? Det var nog första gången jag hade ont i magen efter bara en tugga av våfflor, annars brukar det krävas större mängder än så. Blev såklart tvungen att dokumentera serveringsfatet med våfflorna.

Det är roligt med hjärnsläpp! Och vi fnissade varje gång vi fyllde på våra tallrikar. Gott var det dessutom.