Jag fick också Henrik Schyfferts facebookinlägg i mitt flöde häromdagen, och jag håller med om att det är bra och snyggt skrivet och visar på perspektivet i diskussionen on kostnader för migrationen. Henrik gör en snygg retorisk punka på den argumentation som så ofta syns i olika media och bland olika fikabord.

Men, jag skulle vilja ta det hela ett steg till. Jag skulle vilja att vi funderar över varför kostnader för flyktingar och invandring blir en så central del av diskussionen och vad det säger om oss själva.

Jag skulle faktiskt vilja att vi stannar upp och tänker efter en stund.

Brukar vi diskutera på samma sätt och med samma metodik när det gäller kostnaderna för vårt brandförsvar? När det gäller kostnaderna för vårt stöd till idéella föreningarna? När det gäller kostnaderna för socialtjänst och för skola? För fritidsgårdarna? Brukar vi tala om kostnaderna som är förknippade med växande städer? Utbyggnad av skolor pga inflyttning av folk. Nya busslinjer som behöver sättas in då det byggs nya bostadsområden? Man hör aldrig någon säga att ”Fy vad dyrt att bygga ett helt nytt dagis bara för att det kommer en massa folk”…

Jag kan inte se diskussionen med sådana förtecken i ovanstående frågor. Visst pratas det budget och effektiviseringar och allehanda ekonomi, men man ställer sig i stort sett aldrig frågande till om vi skall ha dessa verksamheter pga kostnaderna, utan har oftast istället en diskussion om hur vi kan lösa verksamheterna på ett bra sätt givet de ekonomiska ramar vi har. Oftast är det en arena för kreativa lösningar i vår kommunala politik, tro det eller ej.

Helt andra förtecken, inte sant?

Ärligt talat, helt andra förtecken.

Det är då vi bör börja med frågan: vilka vill vi vara? Vilket samhälle vill vi ha? Detta gjorde centerpartiet för ett antal år sedan nu, i en stor och fantastiskt öppen process. Vi kom då fram till att vi vill arbeta för ett öppet samhälle som bejakar och tar tillvara mångfalden. Det är det viktiga ställningstagandet i grunden och det står jag bakom.

Då har vi sagt att vi vill ha ett samhälle dit man också är välkommen från andra håll. Det skall inte vara märkvärdigare att komma hit till vår stad från Mali eller Syrien än från Skövde eller Sundsvall.

Har man väl bestämt sig för hur man skulle vilja att det var, så kommer diskussionen istället att handla om hur man skall få till det. Då ägnar man istället energin åt att hitta de bästa lösningarna man kan för att komma därhän, istället för att använda energin till att leta efter skäl till varför det inte skulle gå att göra.

I Umeå är vi vana att hantera en kraftigt växande stad, sedan jag flyttade in här 1987 har vi lyckats hysa in mer än 30000 personer till med allt vad det innebär. Jag har aldrig hört att kostnaderna skulle vara något problem, för då befolkning växer så växer bärkraften också om man lyckas bra.

Sverige bör som helhet kunna hantera invandring om vi bara vågar och vill.

Det handlar inte främst om kostnader utan om vilja och engagemang.