I dagens VK (23/8 2014)diskuterar Ola Nordebo den trend som kallas sharing economy. Som vanligt en jättebra lördagskrönika, och Ola avslutar med att detta är någonting vi bör bejaka om balansen blir rätt.
Jag håller helt med om detta, och skulle vilja fylla på med en önskan om att man belyser detta i ljuset av andra samfällda tillgångar.
Iden är ju egentligen inte ny och skiljer sig principiellt inte så mycket från andra former av samverkan där många går samman för att uppnå något gemensamt större mål. Det är ju anledningen till att man har företag med delägare eller ekonomiska eller andra föreningar där man delar på en börda för den gemensamma saken.
Grundläggande för dessa samarbeten är att man har funnit att det behövs en grundläggande modell för hur makten över sådana gemensamma tillgångar hanteras. Vi har exempelvis aktiebolagslagen som reglerar hur ett företag hanteras, och även i små föreningar följer man en viss ordning för att hanteringen skall vara förutsägbar och schysst för alla inblandade. Utan dessa mekanismer kommer ofta lättlurade människor att luras, och slipade människor att kunna tillskanska sig makt på ett otillbörligt sätt. Där finns ett samhällsintresse.
Exempelvis crowd funding, som är lite mer projektinriktat än en klassisk ekonomisk förening, kommer säkert att ha en nisch. Men om anledningen till att använda crowd funding är för att det är för krångligt att använda förenings- eller företagsformen för gemensamma ändamål bör samhället fundera över varför det är så och om det behöver vara krångligt att driva verksamheter under de ordnade formerna.
I alla lägen är jag för att det skall vara enkelt att driva företag och föreningsarbete, en typisk centerfråga faktiskt, men som Ola pekar på behövs nog även en svensk översättning på detta fenomen.
Kanske det saknas en föreningsform för tillfälliga projekt? Som garanterar att sådana verksamheter sköts på ett schysst sätt för alla intressenter.