Då var det gjort till slut. Jag hävdade från början att någon spikpistol, det behöver man inte. När semestern nu är till ända och all panel fortfarande inte är uppe så måste man försöka göra det man kan åt sitt uppdrag. I dag togs det kontraprincipiella beslutet om att införskaffa en spikpistol i stället för att spika med vanlig hammare.

Till mitt försvar vill jag ändå hävda att jag med min smideshammare som jag köpt på den lokala antikhandlaren för 7 år sedan och varit en trogen vän sedan dess fick sitt skaft avbrutet av en elak 6-tumsspik allt för tidigt på bygget. Det har inte funnits skaft i rätt dimension att köpa någonstans, så den har fått ligga på avbytarbänken.

Med den fina hammaren (inköpspris 2001 var nog säkert 20 kr) kunde jag få i en 4-tumsspik på 4 slag efter det att den fastnat i träet. Med Bachon som inte alls är dålig på något vis så tar det 7 slag för att göra samma sak. En annan nackdel med Bachon är att den väger mycket mer och att man inte orkar spika lika länge.

Jag har genom åren fått betala för många snålhetspremier där man sparat en par tior men förlorat allt för mycket för att man köpte liiite för billigt. I detta läget så kostade spikpistolen en ansenlig summa mer än ett nytt skaft till min hammar, men då jag letat i de flesta affärer vi varit in på under semesterperioden så har min gamla kompis huvud inte passat på något skaft jag hittat. (låter nästan som den där prinsen som åkte landet runt för att leta passande tjej till glassko).

För att gardera upp inköptes även en nyare Bacho med skaft i kompositmaterial så att man i alla fall inte står där utan hammare om den gamla Bachon också lägger av och det visar sig att spikpistolspikning inte är för mig.

I morgon börjar jobbet igen, det vanliga, där man hjälper till att få andra att strukturera sin dokumenthantering. Arbeten som 3-årings-underhållare, snickare, traktorförare, trädgårdsmästare och skräpbortforslare får nu kliva tillbaka.

//Fredrik