Ibland blir det bara lite för mycket…

Av , , Bli först att kommentera 1

Snart har dessa båda knoppar slagit ut (en av dem har faktiskt redan gjort det). Då ska jag fota det och berätta om det här i bloggen och på facebook!

Fast det vet jag egentligen inte om jag ska göra. Funderade bara över om jag skulle följa mainstream och berätta i förväg vad som snart ska hända. Som igår till exempel – då fick jag ett brev om att jag ska få en enkät om ett par dagar. Jag är slumpmässigt utvald och det är frivilligt att fylla i den osv….

Som att det inte räcker med att jag kommer att få ett brev med en enkät om ett par dagar. Förstår inte riktigt syftet – att förbereda mig för vad? Jag blir knappast mer intresserad av att fylla i den, snarare tvärtom! Tänk ändå på vad det måste kosta extra att skicka ut "för-brevet" – i porto, personal-kostnad etc – och tid är som bekant också pengar. Det tog ju lite tid för mig också att öppna och förvånas, även om den tiden inte var särskilt lång – men ändå!

Eller som Aktuellt numera! Där typ halva nyhets-timman går att berätta vad nyheterna ska handla om, om en stund. Tänk om man istället bakade in lite andra nyheter på den tid det går åt att informera om detta – något av allt det som man aldrig får höra något om!

För det måste ju finnas sådana. När jorden är så stor och nationaliteterna  så många… Brukar ibland se sammanfattningen på fem minuter på slutet. Där kommer hur som helst det mesta med. (Jodå, det vet jag – för jag har tittat på hela ibland också, när jag har något annat att jag kan göra samtidigt. Som att vika tvätt, lösa korsord eller något annat som hur som helst behöver bli gjort.)

Och så där är det på en massa olika områden! Visst kan det vara bra ibland med kunskap om vad som snart ska hända. Som att man behöver förbereda sig mentalt, eller rent praktiskt göra några förberedelser. Men när det bara blir meningslösa upprepanden så känns det, minst sagt, lite för mycket!

Och när det gäller irisen ovan, så vet jag faktiskt inte i nuläget om jag kommer att fota och visa. Jag vet bara att även den sista knoppen kommer att slå ut. Och det är jag glad för!

Stängt mellan hägg och syren?

Av , , Bli först att kommentera 1

Det är lite synd om skomakarna nu för tiden! De får ju ingen semester! Har sett förut idag att såväl hägg som syren blommar på sina ställen – samtidigt! Och i våran trädgård är klasarna just på väg att slå ut. Skulle tro att de gör det imorgon!

För visst minns ni och har hört om skomakaren (visst var det en skomakare förresten?) som satt upp en lapp på sin dörr där det stod – "Stängt mellan hägg och syren".  Men sen dess har i varje fall syrenen ändrat sina tider, och oftast blommar de samtidigt.

Kanske kan skomakarna få lite ledigt ikväll – om de kommer hem till vår trädgård. Men så mycket mer blir det förmodligen inte. Knappast lönt att ens låsa dörren – än mindre att sätta upp någon skylt!

 

Frökapslar, blad och blommor!

Av , , Bli först att kommentera 2

Upptäckte några frökapslar på vår Klivia. Eller Mönjelilja som den också heter. Så – jag planterade dem, och de grodde…

Och det kom upp små blad!

Så en dag kom det knoppar, som började utvecklas …

Och slog ut i full blom!

Fast det här är bara delvis sant! De blad som kommit upp, från de frön jag planterade nå´n gång förra hösten, är fortfarande väldigt små. Inte mycke större än på bilden ovan. De växer väldigt, väldigt sakta.

Blomman ovan som blommar just nu sitter på moderplantan. Den är väldigt stor och har varit morfar Emils. Han hade flera, stora i sitt vardagsrum. Och när de blommade tog han mig i handen och gick för att visa. Vi tyckte så mycket om blommor – både han och jag! Egentligen var han min mans morfar Emil! Men han kändes så mycket som min! Nu här Klivian blommar, så tänker jag på honom, minns och saknar…

Tänker på att den här stora moderplantan en gång i tiden varit lika liten som de små bladen ovan. Men det var nu väldigt länge sen…

Sommaren nalkas i ödmjukhet…

Av , , Bli först att kommentera 1

La ut ett par bilder på facebook, och skrev att sommaren håller på att utvecklas! Drog lite paraller med ormbunksbladen. Då kommenterade en vän att de är "ödmjuka men rakryggade"! Så fint uttryckt – så borde det vara med oss människor också – både ock, på samma gång!

Den andra bilden var några knoppande syrener. Säkert finns det något underfundigt att skriva om dem också. Men jag kommer inte på något sådant just nu. Mer än att de skapar förväntan, för kanske slår de ut i helgen.

Och förväntan på att något fint ska ske – är inte redan det en stor del av glädjen!?

Förr i tiden i Umeå…

Av , , Bli först att kommentera 1

Så här såg det ut i Umeå förr i tiden! Exakt när "förr i tiden" det var vet jag inte. Men någon som råkar få se kanske minns!

"Vy över Umeå med torghandel" står det på baksidan av vykortet. För det är ett sådant. Och så väldigt olikt är det väl egentligen inte. Gick förbi där igår – och där var fullt av plantor till salu. Och modet – jag det stämmer väl inte riktigt. Men så populärt som det blivit med retro, så ser det kanske snart ut så här igen?

Men Sundsvalls bank kommer nog inte tillbaka. Och inte heller EPA. Så det är i varje fall lite olikt mot idag. Även om det förstås finns både banker och varuhus. Och folk som rör sig ute på stan!

Och ni måste väl ändå hålla med – visst har l tjejerna i blått och grönt på fotot ganska så chica små dräkter?  Nästan som en modebild om man ser på tjejen i blått. Fast det bara är folk som rör sig naturligt ute på stan – förr i tiden!

Och inte är baksidan på kortet något att visa. Om det inte vore för de vågiga kanterna. För precis så såg vykorten ut förr i tiden. Undrar egentligen varför man började göra vykortskanterna raka?

Om vår rätt att få välja…

Av , , Bli först att kommentera 2

Tänker ibland på det här med rätt och fel, och vem som bestämmer om vad som är vad. Ibland är det ju tydligt och klart förstås. Och konsekvenserna kan bli livsavgörande, eller ödesdigra utifrån hur vi väljer.

Men just nu tänkte jag mest på sånt som inte just spelar någon roll, och som inte får några konsekvenser. Som en gång när sonen kom hem från 6-års (några år sen nu) och sa att fröken sagt att han öppnat bananen i fel ände. Vadå fel ände? Hur kan man öppna en banan fel och vad är i så fall det farliga med det? Att man fortsätter att öppna i "fel ände" hela livet, och på så sätt går i kollisionskurs mot alla de som öppnar "rätt"?

För mig har det här fått konsekvensen att jag – inte alltid men ofta – öppnar bananer på det sätt som sonens fröken sagt var fel. (Och det var inte den fröken som oftast var den mest principfasta och upplevdes som lite sträng.)

Och sonen – ja, jag har faktiskt inte tänkt på i vilken ände han numera öppnar sina bananer. Tror jag ska kolla nästa gång jag ser honom plocka en från bananfatet. På nå´t sätt hoppas jag att han öppnar den "rätt", dvs på det sätt som fröken tyckte var fel! Bara för att!

Våren försvinner i blått…

Av , , Bli först att kommentera 2

Våren försvinner, men blommar ändå kvar med sina små blå blomster…

Sommaren knoppas knappast längre, utan har drabbat oss i full kraft!

Den här – vad den nu heter – har slagit ut i full blom. Och många andra kommer så sakteliga – nej, snabbt menar jag förstås! Det lite märkliga är att allting blommar samtidigt – vår och sommarblommar om vartannat…

Till och med blåsipporna står kvar (om vi nu är inne på blått). Så är det aldrig i Småland. Där kommer de så sakta en efter annan…

Tror att jag gillar Norrland! Här kan man både gå vidare och stanna kvar, åtminstone på en tur runt Moléns lilla trädgård!

 

T rex med fögyllt huvud!

Av , , Bli först att kommentera 1

Solen lyser över Vallmovägen! Igårkväll spelade solen den nyrenoverade Rexen ett spratt och förgyllde dess huvud…

Men säg mig den glans som består – idag står Rexen där bara brun rakt igenom. Men solen lyser fortfarande – det är jag glad för. Och snöhögen som Rexen stod på i vintras. Då när den blåste ner i stormen, den är förstås borta – för länge sen! Det är jag också glad för!

 

Sommaren knoppas – i gult!

Av , , Bli först att kommentera 0

Sommaren börjar knoppas på Vallmovägen. Snart lyser dessa vallmon i gult…

Så ock dessa gulkragar (eller vad de nu heter)…

Precis som vår enstaka vårlök. Ja, det är faktiskt så – vi har en endaste vårlök. (Åtminstone om man räknar stjälk, sen sitter ju flera blommor på den.) Och den kommer troget år efter år på samma ställe. Förmodligen kom den med något annat inplanterat från Småland, för ganska så länge sedan. Men sprider inte ut sig något mer – än så länge i varje fall.


Även gullvivorna börja lysa gult. Tog den här bilden igår….

Och den här tog jag nu ikväll! Så nog börjar sommaren komma så sakteliga – här i kvarteret Gullvivan. För att snart brista ut i blom – på Vallmovägen!

Arkiv
Sidor