Jo, jag vet, har nog sagt det förut om åren! Men jag gillar verkligen mellandagar! Men jodå – gillar helgdagar också. De som är mellan mellandagarna, menar jag…

Sen har vi gran i år, har vi inte haft på några år. Det gillar jag också… Riktigt, riktigt mycket!   

”Du lilla vackra Jesusbarn som ligger där på strå…”. Visst är den fin Elsa Beskows dikt, och tänkt som ur ett barns tankar. Men ändå – det låter som om Jesus fortfarande var liten, och när vi firar jul fortfarande firar Honom som om Han var en liten baby! Och Elsa Beskow är ingalunda ensam, det finns en massa psalmer och dikter som är skrivna på det sättet och även sjungs i våra kyrkor.

Tänker på att när vi firar varandra på våra födelsedagar, inte firar vi varandra som om vi fortfarande var nyfödda eller små barn. Visst kan man minnas och tänka tillbaka, som vi föräldrar kanske gör ibland. Men i första hand är det ju den person som han eller hon är idag som gäller då vi firar. Om det nu är någon i familjen, någon släkting eller god vän. Men när det gäller att fira Jesus vid julen, då talas det gärna om det lilla Jesusbarnet. (Lite konstigt bara det förresten, inte säger vi som regel lilla Pelle-barnet, Lisa-barnet, Nej, vi säger rätt och slätt deras namn.

Nu menar jag inte att vi inte ska fira jul – nej, jag gillar verkligen julen. Och visst kan vi försöka föreställa oss hur det var en gång, och ställa fram våra, ibland lite märkliga julkrubbor, som ofta är långt ifrån hur det såg ut i verklighetens Betlehem. (Vi har själva några stycken!) Men det jag är ute efter är att Han inte är kvar där i krubban längre – ”Han är inte här. Han är Uppstånden”, sa änglarna till några kvinnor som sökte honom vid graven, då Han dött.

Det är som samma budskapet vid krubban – Han är inte kvar i krubban! Han är uppstånden! (Det hände förstås en hel del mellan krubban och uppståndelsen). Och det är som den Han är nu – efter uppståndelsen vi får hylla Honom – även då det är jul! Och inte plocka ner Honom i krubban igen, en gång om året…  

Mot jul med förväntan i blick! Eller…? Man önskar det skulle få vara så – för alla! 

Hoppsan – den bilden hoppade iväg till publicitet! Hur gick nu det till? Nåja, den får ligga kvar. Lägger bara dit några kulor! Sen förra året, blev ju ganska bra färgkombi, så får nog bli så i år igen. Kanske till helgen?   Får mig att tänka på Bo Setterlinds dikt – ”En sten på marken Ska man inte förakta Den har också en himmel Bara vi ger oss tid!” Just så! Ibland kan man få en glimt av himlen där man minst anar det. Men det är just det där, med att ge sig tid… Sen behöver inte heller julen vara röd. Den kan lika väl få vara rosa, eller någon annan färg, vad på mig bekommer. Bara man ger sig tid…   

Värst så mycket det handlar om julvädret numera, ”överallt”. Brukar det vara så här? Ja, det brukar det kanske! Själv har jag inte ens kollat upp hur man tror det blir här hos oss. Det blir som det blir, och jag behöver som egentligen ingen snö. I varje fall inte för stämningens skull. Och inte för så mycket annat heller. Det ska vara om det blir bra sparkföre förstås!  Det sämsta är när den smälter bort, fryser till och så blir det halt så man knappt vågar gå ut. Värst vad jag låter negativ. Nästan som dem som pratar om att julen blir grå. Och får det att låta som om allt då vore kört. Men knappast!  Julen är så mycket mer än väder. Så mycket, mycket mer…

Det är som lite intressant med sol, ljus och väder så här års! Åt lunch vid ett-tiden vid köksbordet, och blev efter en stund alldeles bländad av solen. Det varade nu inte så länge, och snart sjönk den så sakteliga bakom trädtopparna borta i Hedlundadungen…

Satt kvar en stund och läste med den gyllengula himlen framför mig, som snart började spraka i aftonrodnadens färger. När jag sen lämnade köket och gick ner på kontoret – efter någon halvtimme eller så – hade det inte hunnit bli direkt mörkt. Men ändå så pass att jag tände stjärna och ljusstake. Vill ju det ska vara ljust och trevligt när jag kommer upp igen….  Man får vara glad för solljuset i dessa dagar, de dagar man ser något av det, vill säga. Och för övrigt vara glad för det elektriska ljus som vi ofta kanske tar för självklart! Vilket det alls inte är, för väldigt många världen över…

Tredje advent – tycker det är som något extra avspänt och behagligt över den söndagen. Man har kommit en bra bit in i Advent, men inte helt nära julen ändå. Men ändå så nära att man kan pynta på lite grand. Bara sådär, en sak då och då…  Fika en lussebulle man sparar från lördagsbaket osv…  Men nu är det måndag, och man får lov att jobba på på sitt kontor! Och även idag lyser solen, och stjärnorna kan släckas ner på dagtid och låta solen vara deras lampor och ljus. Precis som igår! Man får vara rädd om solljuset i dessa dagar, då den inte hinner klättra så långt över horisonten. Eller hur var det nu? Solen som vrider sig, hmmm….

Sakta bryter solljuset fram efter morgonrodnades strimmor över himlavalvet. Dagen är ny och vaken, fast för många är det fortfarande mörker. Tyvärr på mer än ett sätt…  Advent vandrar framåt mot jul, ”skrider” brukar det heta i sådana sammanhang. Är inte helt säker på att vandrar och skrider är helt samma sak, får kanske lov att kolla upp det… Just nu tänker jag på hur tröttsamt det måste varit för Maria att som gravid färdas den här långa vägen mellan Nasaret och Betlehem. Kanske sitta på åsnan ibland, gå ibland – få vila sig lite mellan varven. Och sen när de kom fram fanns ingen riktigt bra plats att sova på. Än mindre att föda ett barn. Men det gick bra ändå… Och en bit därifrån blev hela himlen ljus, vid en tidpunkt då det egentligen borde varit alldeles mörkt! Sen gick det en tid, hur länge vet vi inte – och sedan fick de fly…

Tänker på att vi har så många vackra, förgyllda bilder runt julen – har det själv – medan den historiska verkligheten måste sett helt annorlunda ut! Förutom det ljus som Himlen själv uppenbarade förstås…  ”Det var bortom bilderna du kom” skriver Ylva Eggehorn, i den nu ganska välkända, och alltigenom så tänkvärda psalmen. ”Bortom bilderna” och ”längre ner…” Att se bortom bilderna kan också vara en fråga om mod!

Så kom du då till sista, du var en främling,
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder
men det var bortom bilderna du kom.
Vi trodde du var användbar, till salu,
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér.
Vi byggde katedraler högt mot himlen
men du gick hela tiden längre ner.

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv,
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,
Du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tommar gravar
Du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen
Du följer oss dit ingen annan går.

Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare, bli kvar hos mig.
Det mörknar, och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen.
(Ylva Eggehorn)

Sen är det, det här med lukten att pepparkaks-kryddor. Nästan som lite ett måste någon gång under advent. Delade ett par foton på facebook, och någon skrev att det var längtansfulla bilder. Som gjorde att man längtade till julen från förr.  Och jag tänkte att ofta är det kanske så med julen, att många tänker på hur det var förr. Och att det är lite viktigt att det ska vara som då, och som det brukar.  Men sen tänkte jag att det som är viktigt just nu är att det är som nu. Visst är backspeglar nödvändiga många gånger, men tittar man för mycket i dem hamnar man lätt i diket. Men skrev bara som kommentar att julen är vad man gör den till, och fick ett gilla som respons. Själv vill jag ha en vindrute-jul, som handlar om just detta året. Och under tiden adventspyntar jag lite. Med sådant jag sparar från förr – i gamla ärvda lådor och korgar! 

Det är något speciellt med ICA´s väggalmanacka – så är det bara! Den har som alltid hängt med, och suttit på någon vägg genom livet.

Och om knappt en månad hänger denna, där årets hänger just nu! Lite snett till vänster över diskbänken. Så att man kan se, tänka och fundera, alltmedan disken blir ren och fin! Och medan tiden och livet rullar på…