När November och Predikaren viskar…

Av , , Bli först att kommentera 2

IMG_1673 November viskar på fönsterbrädan, och julrosen dito där utanför. IMG_1678 Alltmedan vintern smyger sig på… IMG_1714 IMG_1687 Men än glöder hösten i sen oktober… IMG_1670IMG_1697IMG_1702 …bland frostnupna blad och svampar. IMG_1706IMG_1705IMG_1708 ”Skönheten ligger i betraktarens öga”, sägs det. Men jag vet inte jag! Just nu ser jag den på marken. Det finns så mycket vackert i tillvarons detaljer – bara just utanför vår dörr. IMG_1720IMG_1679 Och åter hör jag Predikarens Ord viska i mitt hjärta, att ”allt har han gjort skönt i sin tid”, tätt följt av att ”Han lagt evigheten i människornas hjärta”. Så glad för det som består, när det vackra runt omkring oss växlar och förgår! IMG_1703IMG_1711IMG_1721

”Lär oss betänka…”

Av , , Bli först att kommentera 3

IMG_1540 Så faller de till marken, ett efter ett – löven! Och de träd som nyligen stod där i allehanda färgtoner är nu mestadels kala. IMG_1454 IMG_1568”Höst är en tid för besinning…” skriver Ylva Eggehorn i en dikt. Sant – så det! Lite som att tankarna får lite mera ro att begrunda, inte minst tidens gång. Som profeten, ledaren och författaren Mose skriver i en Psalm i Psaltaren – ”Lär oss betänka huru få våra dagar är, för att vi må undfå visa hjärtan” (Ps 90:12). Bra där, Mose – det tar jag till mina tankar och min bön idag! Och kanske kan jag hoppas lite på att mitt hjärta blir lite vist? IMG_1556  IMG_1482 IMG_1536

”Idag hjälper Herren…”

Av , , Bli först att kommentera 2

Så var det lördag… IMG_1621 Har vänt på min muminmugg för morgonkaffet… IMG_8849Så mycket mer än så har det just inte hunnit bli, och resten av dagen ligger som ett oskrivet blad framför mig. För ovanlighetens skull finns inte så mycket planerat. Och inte ens i tankarna finns där så mycket skrivet på bladet. Det känns bra och avstressande, även om borde-göra-tankarna försöker puffa undan känslan och skriva upp en massa nu-måste-det-äntligen bli av! Ska se hur länge jag kan hålla emot… IMG_4499IMG_9573

Tänker på hur sällsynta de där stunderna är, då man bara får vara. Vilket inte i sig inte behöver betyda att man ingenting gör – ibland nästan tvärtom. Bara att stressmomentet inte finns med – och så det där med tiden… Men får nog lov att gå vidare och skriva på mitt lördagsblad, avvakta lite och se vad det blir av… Gillar det där med att ”idag hjälper Herren”! IMG_8954IMG_8653IMG_7883IMG_5919IMG_3777

Att vända på världen som på en muminmugg?

Av , , Bli först att kommentera 1

IMG_1621 IMG_1619 Upp och nervända världen, säger vi ibland. Och menar – ja, vad menar man egentligen? Att allt är helt olikt mot vad det brukar vara – ja, som menar man nog. Fast egentligen rör det sig nog då om bara vissa delar, och av det vi själva kallar världen. Så – någon egentlig fara, brukar det kanske inte vara vid de tillfällen vi använder uttrycket. Så kanske är det inte så svårt att få rätsida på tillvaron igen då heller. Lite som att vända på en muminmugg. Nåja, kanske inte riktigt, men… IMG_8849.jpg.mumin IMG_1617 … Om man går på de stora problemen, så använder man kanske andra begrepp. Och för det riktigt svåra, saknar man ofta ord över huvud taget. Och världen är så mycket större, så ock problemen än dem man möter i en stillsam Mumindal… IMG_7883 IMG_4611020Om än där finns en My som kan bitas någon gång då och då, eller en Stinky som ställer till förtret så ofta han kan. Men det är ju trots allt bara ytliga bett, och en Stinky kan bli snäll om han får vara med…IMG_7759.jpg.mumrik2.jpg.muminOch kanske är det just det som kan vara lösningen ibland, till såväl stora som små problem – att man öppnar sin värld för andra. Nejdå, jag vet – att det ofta är betydligt svårare än så. Men tänker att det ändå ligger något i att man ska börja i det lilla, och att bemöta andra som man själv vill bli bemött. Och försöka att så gott det går och låta bli att ha tankarna utåt.IMG_6706IMG_1223IMG_1067 Men också att det enkla ibland kan vara svårt nog. Och ändå vill jag försöka! IMG_9621IMG_0797IMG_8849

Farväl till blomstren…

Av , , Bli först att kommentera 4

IMG_1620IMG_1646 Bye, bye blomsterlådor för i år – tycker att de här blomstren gjort sitt nu! Gick ganska hyfsat i år ändå, även om de inte drog några insekter direkt, bara en och annan humla vid något tillfälle. Fina var de när de blommade som bäst… 13071701_1003901373024618_6258327194297683327_o-113220710_1003899419691480_2489683342780168643_o Men så där är det, att ”gräset vissnar och blomman faller av”, precis som aposteln Petrus har nämnt i ett av sina brev. Men glad för att han fortsatte med att skriva att ”Herrens Ord består för evigt”. IMG_1067 Och nästa sommar kan vi plantera nya blommor igen. Ska då försöka hitta några som drar lite mera insekter…  IMG_2298IMG_8352IMG_0411

Taggigt eller vänligt, surt eller sött…

Av , , Bli först att kommentera 2

Taggighet eller vänlighet? Surt eller sött? IMG_6706IMG_5989 Man har alltid ett val, kan jag tänka, om hur vi bemöter varandra. Lite intressant kan jag tycka att när Paulus skriver att vårt tal ska vara kryddat med salt, så skriver han samtidigt att det ska vara vänligt. Hmm… samtidigt? Det tål att tänka på; ”Ert tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska svara var och en.” (1 Kol 4:6). IMG_2837.jpg.salt2 Sen läste jag om tungan i Jakobsbrevets tredje kapitel nu på morronen. Och där fanns mycket att tänka på, om hur mycket både ont och gott vi kan förmedla genom vår tunga. Men också om hur viktigt det är med vad vi låter vår tunga styras utifrån. Ungefär så och mycket mera… Tror jag får lov att läsa det kapitlet igen, senare under dagen! IMG_9571541254_360488757365886_713098667_nIMG_0228024IMG_2006IMG_2577

Vid morgonkaffet…

Av , , Bli först att kommentera 2

IMG_5866.jpg.kaffeburk Pratade lite om Jakob och hans brev vid morgonkaffet idag. Att han fanns med i den familj, som stod utanför och ville ta hand om Jesus, då de ansåg han var från sina sinnen. Men sen någonstans under resans gång måste Jakob ha förstått, då han senare blev ledare för den första kristna församlingen. Och skrev sitt brev som vi fortfarande kan läsa… IMG_8696IMG_4883 Tänk vilken märklig känsla det måste ha varit när han förstod att han vuxit upp med Gud som sin bror, hemma i hans eget hus och familj. På ett rent fysiskt sätt närvarande – mitt i hans tillvaro – utan att han förstod. Förrän senare…  IMG_4473IMG_4142

Arkiv
Sidor