”Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat” (Ps 104: 24)”

“Så samlar du sommaren till några strån i mitt fönster. Himlen återtar sina positioner. Höst är en tid för besinning…” Varje höst dyker de här raderna, från en dikt av Ylva Eggehorn, upp i tankarna. Och visst är det lite så – att man stannar upp och reflekterar lite mera om hösten. På ett annat sätt, i varje fall. Lite lugnare, djupare och på samma gång klarare.  I samklang med att naturen lägger sig till ro så gör även sinnet detsamma. Funderar lite på – om någon mer upplever det så?

”Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat” (Ps 104: 24)”

Detaljer i skapelsen gör mig ofta så lycklig, då jag riktigt ser dem. Men så lätta många gånger att gå förbi, kanske för att man är så van vid att se dem. Som den blå kanten (nästan) ytterst på nässelfjärilens vinge,  det vackert tecknade mönstret på det lilla gaffelgräsflyet, tillsammans med antennerna och den övriga detaljrikedomen.  Så ock röllikan i närbild …  En till synes enkel fibbla, som inte är så enkel ändå när man ser den på nära håll. Olika steklars skönhet, inte minst deras skimrande vingar. Även som överblommad är fibblans detaljrikedom frapperande vacker. Solrosens uppbyggnad …  En droppe kåda … Lavar och mossor …  För att nämna några få exempel – listan kan göras hur lång som helst …  

”Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat” (Ps 104: 24)”

När grönt går över i rött – september talar så vackert, om en höst som står på lut. Ja, rent av har börjat.   Men det är fortfarande gott om småkryp där ute … Så ock humlor och diverse steklar som söker sin nektar bland blomstren. 

För övrigt läser jag en trivsam biografi om C S Lewis, illustrerad med svartvita bilder, samt en bok av  Wilhelm Busch som låter Kristi kors lysa över Gamla testamentets texter – vilka djup som kommer fram, när man ser sambandet.

  För att nämna ett par stycken av dem jag läser just nu – har alltid flera på gång. Nej då, det blir inte rörigt, ökar bara perspektiven. Sen väntar jag på sidensvansarna – det finns gott om deras favoritkost därute på träden!

”Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat” (Ps 104: 24).

De sticker upp som svampar ur jorden, brukar vi säga. Och nu är vi där igen, rent bokstavligen –  och jag går runt och fotar igen bara för att de är så fina. Verkar vara ovanligt gott om flugsvamp i år, så lite extra färgglatt och vackert. Även om jag kanske tycker att de minsta, som inte alltid är så färgglada, nästan är finast. Får mig att tänka på Elsa Beskows ”Tomtebobarnen”, även om de inte växer i en skog, utan på gräsmattor runt omkring oss – ibland med härligt mjuk, grön mossa. Även den så vacker …    Men nåja, de där större är också ståtliga och vackra – förstås, och de som är någonstans mittimellan … Sen är det förstås inte svamp som vi ser, om man ska vara petig, utan bara mycelens fruktkroppar. Det mycel som redan är utvecklat under markytan, vilket gör att det vi kallar svamp kan sticka upp till ytan så där snabbt. Det mycel som samverkar med växtrötter i ett viktigt samarbete. Det som gör att fina underjordiska svamptrådar tränger in i rötterna, så att växten kan ta upp vatten och viktiga näringsämnen – samtidigt som svampen får kolhydrater från växten i utbyte.

En symbios som fungerat tiderna igenom. Det visar några fossil från svampar i Wisconsin, USA, som hittades i samband med ett vägbygge. Fossil som består av fina strukturer som liknar sporerna och de fina trådlika hyperna hos dagens mykorrhiza.

Men allt det där som händer under jorden glömmer man lätt när man går omkring uppe vid marken och njuter av allt det vackra. Det fina är att det fungerar ändå – tiderna igenom.

Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat. (Ps 104:24  Inte bara humlorna kommer – så trogna hela sommaren om på allehande blomster – utan allehanda insekter som fjärilar och andra. Men ofta är det just humlorna som kommer stort – när klövern blommar om, så här fram i september.

Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat. (Ps 104:24)   

”I september är sommaren mogen …”, sa en vän jag kände en gång. Många år sedan nu, men minns det så tydligt, den klara luften, starka, klara färger, mogna äpplen som någon just kommit med …  Och varje år nickar jag igenkännande inom mig – just så! 

  Och runtomkring flyger den andra generationens färgstarka fjärilar, ofta så aktiva just i september …

Septembers vackra sensommarspråk har så många tonarter …