Ett trevligt möte hur som helst, Var ute för att spana efter insekter bland närliggande vägrenars renfanor, klint och andra blomster. Tacksamt nog var det inte nedklippt. Kanske har man äntligen börjat förstå att våra , mestadels nyttiga insekter behöver sin livsmiljö. Eller har kommunen kanske bara ont om pengar? Befarar att det kanske bara är tillfälligt, men igår fanns växterna kvar och fullt med insekterna fanns där. En guldögonslända såg, likt igelkotten, nästan ut som en unge – men är nu inte så kunnig på guldögonsländor. Även om dessa, med sina skimrande spetsvingar, tillhör mina favoriter i insektsvärlden.

Fullt med småfjärilar – visst är väl detta en vickerbackmätare? Känner mig lite osäker, men bör väl vara en mätare ändå? Och de större nässelfjärilarna, så vanliga just nu … Och förutom allehanda småkryp, en hel massa humlor och bin – förstås!

Nog finns det insekter alltid – och gott om dem. Både hemmavid och ute i markerna. Som på en plats vi ofta åker till på söndagseftermiddagarna. Där vimlar det av allehanda olika arter, inte minst av de allra minsta. Dom som lätt blir ja, lite suddiga om man försöker fånga dem på bild. Händer att de fastnar någon gång, ibland när man inte ens märkt att de är där. Som denna, bredvid vad det nu är för en fjäril. Fjärilar ja, småfjärilar – dom finns det riktigt gott om där. Nu är det vitfläckig guldvinge som nästan varit mest frekvent ett par söndagar. Hanen lyser mer än honan, men personligen tycker jag nog honan är vackrast ändå.  Men även vickerbackmätaren hör till de vanligaste just här.  Lyckades pricka in ett fjädermått igår också. De hör annars ofta till dem som blir tämligen otydliga på foton. Ja, sen vimlar det som sagt av diverse småkryp, men även av humlor, bin och blomflugor. Såg bland annat en fin fönsterblomfluga igår, samt en annan jag inte vet namnet på. Kanske kändes den som en ny, annorlunda art på grund av alla pollenkorn då förde med sig? ”Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre. Med vishet har du gjort dem alla …” (Från Psalm 104 i Psaltaren.) Ja, nog finns här en mångfald alltid, bara på ett endaste litet ängsområde, nära skogen …

Den börjar tacka för sig nu, backtimjan. Men länge och väl har den blommat, till fröjd inte minst för humlorna. Och oss också – förstås! Intressant det där med färgen på pollensäckarna – och ja, storleken också på dessa förstås. Man ska kunna lära sig vilka blommor humlorna varit på och samlat, genom färgen. Är inte så kunnig på området, men tror att humlan nedan varit på mjölkörten. Det finns gott om sådan i närheten av humlans position. Men visst – jag kan ha fel!  Vad det blir för färg av åkertistlarna vet jag däremot inte. Men de är mäkta populära, inte bara bland humlor … Och att borra ner huvudet i dem, tycks vara särskilt populärt. Så vackra är de också, tistlarna – där de står lysande, ofta nästan i stora fält. Tycker det är ovanligt många av dem i år. Men det är kanske som man glömmer – mellan somrarna.

Gick på fjärilssafari igår. Åtminstone kändes det lite så. Inte så att vi gick särskilt långt – bara på ängsmarken bakom våra hus – eller såg en massa av de större praktfjärilarna. Men där var alldeles fullt av guldvingar och gräsfjärilar – luktgräsfjärilar, mest tror jag … Det var just att det var så väldigt många av dessa, som det inte fanns några av när vi gick där för en vecka sen. Jo, sen var där några nässelfjärilar också, några blåvingar och ja, en massa sotmätare. Plus några flyn och andra mindre arter. Och sen mitt i försöken att  fånga de snabba fjärilarna, så satt där en humlebagge länge på några prästkragar. De brukar göra det – stanna länge, menar jag. Och det var ganska skönt – hur roligt det än var med fjärilarna. Och återigen tänkte jag på det där bibelstället – ”Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat” (Ps 104: 24). Och på hur fullt det är av dem, bara i vår närmaste omgivning …

Så fint kom den marscherande på vår infart, en liten bärfis. Visade sig vara en Större björkbärfis (Elasmostethus interstinctus). Den har så vackra färger. Jag vet, många gillar inte bärfisar, bara för namnets skull. Tycker det är ganska dumt, en så fin liten insekt. Och det är bara när den blir skrämd som den sprutar ut den där vätskan som luktar – i ren bevarelsedrift. Själv tycker jag den borde heta sköldbärare, efter den sköldlika teckningen på ryggen.

Tillbaka till vår vän på asfalten tänkte vi hjälpa in den till lite mjukare mark. Men medan mannen hämtade ett blad för att flytta den med hann den flyga sin kos. Medan mannen ivrigt sökte efter den hittade han istället en liten larv, med betoning på liten, som sprang i full fart där på asfalten. Nu kröp den så nöjd upp på det blad, som var avsett för bärfisen, och satt alldeles stilla medan den flyttades över till lite säkrare mark. Vi tog den först för en liten nyckelpigelarv. Men den visade sig vara ett litet bladluslejon – guldögonsländans larv (Chrysopidae). Det var ju trevligt! (Därmed inget ont sagt om nyckelpigelarver.)

Läser just om ”Jag valde mitt liv” av Sigrid Kahle (Albert Bonniers förlag, 2003).

Lite blekt foto – jag vet! Men innehållet är långt ifrån blekt, en mycket intressant livsberättelse. Inte minst den svenska dåtidshistorien, från 1928 och framåt. Och dito runtom i världen, från hennes tid som diplomathustru. Efter att boken dykt upp i tankarna ett tag plockade jag fram den ur bokhyllan. Kanske inte läser om alla passager av de 700 sidorna. (Hoppade faktiskt över några sist jag läste – kanske skulle läsa dem nu då?) Sen ska det nog finns en fortsättning på hennes självbiografi, som tar vid då denna slutar. Hoppas springa på den – eller någon annan av hennes böcker – på PMU eller någon annanstans, någon dag … Gillar att läsa om vissa böcker. Man minns vissa saker, andra inte – och lägger ofta märke till nya saker, som man inte riktigt tänkte på första gången man läste. Är i slutet i en omläsning av Anders-Petter Sjödins bok ”Förvandlad i Guds närhet” också. En bok med mycket balsam för själen, som jag läser en bit av varje kväll innan jag somnar. Tycker om att ha ett par – eller flera – böcker av lite olika karaktär på gång samtidigt. Kahles bok är liite tung som kvällsläsningsbok, men nog fixar jag det. För övrigt är humlor och bin fortfarande väldigt aktiva i vår backtimjan, och i omgivningarna runtomkring oss. Igår kom även en sotmätare (Odezia atrata) dit på besök. De håller annars till i gräsmarkerna just nu i stora svärmar. Den nedan är från ängarna bakom vår huslänga, från promenad i gårdagens kvällssol – en av ”hundra”. Så ock humlorna bland mjölkörten från dito promenad – kändes nästan också som hundra. Nåja, kanske inte riktigt men många var det!  

Tycker alltid det är så fascinerande att se på bins och humlors pollensäckar – ofta så välfyllda, och i olika färger. Färgerna visar på vilka blommor de varit och samlat nektar hos. Själv är jag dock inte så bra på att se det. Att humlan ovan, tillsammans med de följande har varit i vår backtimjan är jag dock säker på, då man ser dem där mest varje gång man går ut. Speciellt i soligt väder – så många är de, och i flera olika arter … Tillsammans med bin, blomflugor och ”vanliga” flugor … Det måste vara något speciellt med backtimjan …

Så aktiva nu humlorna, har ofta flera arter hemma hos oss … Och många rör sig ute i markerna också – förstås! Plockat fram ett par humleböcker som jag fått av en god vän. Dels ”Sveriges humlor – en fälthandbok” av Bo Söderström. En praktiskt liten handbok om Nordens alla humlor, där varje art presenteras med flera foton. Samt med text om fältkännetecken, levnadssätt, habitat och utbredning. Behändigt litet fickformat, att ta med sig ut om man så vill. Och sedan ”Humlans blomsterbok” av Stefan Casta, med illustrationer av Maj Fagerberg. En barnbok även för oss vuxna. Här står allt grundläggande man behöver veta om humlor, de vanligaste arterna – samt info om de växter som humlor dras till. Illustrationerna är helt ljuvliga och texten lite som en sannsaga. Lämplig läsning året om – inte minst nu mitt i humlornas mest aktiva tid. Att se humlorna själva röra sig därute, ofta med fyllda pollensäckar, är förstås det allra bästa. Men att lära sig lite om deras liv, och att försöka känna igen några olika arterna är inte så dumt – det heller!  

Sommarläsning brukar det heta. Vet inte just om jag brukar skilja på sommar- eller övriga året-läsning. Böcker betyder så mycket, oavsett årstid. Och riktiga böcker vill jag ha för min del – inga e-böcker. Just nu har jag gått och tänkt ett tag att jag vill läsa om Kari Rosvalls bok ”Barnet från Ingenstans”.

Så plockade fram den igår och började läsa … Blev djupt berörd av den då jag läste den sist.

En mycket läsvärd bok – rekommenderar den varmt, vilken årstid man än väljer för att läsa. Men att läsa böcker sommartid, är inte helt fel förstås!

Har ofta sett det där lilla smalbiet, hemma hos oss, men visste inte att det slagit ner sina bopålar. Eller grävt ner dem, skulle jag kanska säga. Trodde först det var en liten blomfluga, men kände sen igen det. Hade sett sen tidigare att någon grävt upp jorden under några groblad, mellan ett par cementplattor. Och det var alltså ett litet smalbi som har sitt bo därnere. Tillbaka till de små blomflugorna, så har vi sådana också här hemma i trådgården – är lite svag för dem. Och nu pratar jag inte om små svarta sorgmyggor, dagg- eller bananflugor – de som brukar angripa våra krukväxter. Nej, jag menar dem som med rätta här i Sverige bär namnet blomflugor för att de ofta besöker blommande växter utomhus. (Latinska familjnamnet, Syrphidae.) Tänker på det där bibelordet igen från Psaltaren igen, ”… med vishet har du gjort dem alla.” Stämmer fint, även på ganska så små insekter!