Obektivitet?

När man som journalist skriver något i tidningen så har det ett högt ”objektivt” värde för allmänheten. Så ska det också vara. Nyheter ska man inte kunna styra. Men visst är det märkligt när man ibland läser referat från olika sammanhang så får man en helt annan bild.

Man frågar sig ibland om vi varit på samma möte. Det är ytterst beklagligt när journalisterna inte objektivt redogör för verkligheten Det är då inte så konstigt att förtroendet i detta fall för den tidning det gäller blir lågt men tyvärr så drabbar det hela skrået. Man kan fundera över den dolda agendan.

Man pratar om medias makt. Och om vi som jag antyder här ovan att medias bild hos allmänheten är att journalistiken är objektiv. – Det är ju sant det som står i tidningen hör man ofta. Jo jo brukar jag retoriskt svara har du källkollat detta. Det har vi som medborgare inte alltid möjlighet till.

Om journalistiken använder sin ”icke objektiva ” sida och folket har samma syn som tidigare att media är objektiv då missbrukar media sin makt.

Tyvärr ser man detta rätt ofta. Inte minst i vår närhet den sista tiden där möten speglats från en helt annan vinkel än vad som egentligen hände. Då blir man bekymrad. Var vi på samma ställe?

Blir inte mest bekymrad för den tidning eller det media som missgör sig. Det kommer slutligen att straffa sig själv. Utan mina tankar går till det folk man lurar som fortfarande tror det är sant det som står i tidningen.

Sen skickas det ofta pressmeddelanden, nyhetstips etc som man bedömer ha för lågt nyhetsvärde och det lämnar man därhän för att frigöra plats åt kanske hopdiktad tidningsprosa.

Min kritik är vass. Men det gäller ju inte alla. Det rör sig vill jag tro om ett fåtal. Tack och lov finns det journalister som fortfarande har en glödande penna med stort etiskt förtecken med den objektiva synen instämplad i pannan. Tack för att ni finns!