Vart är vi på väg?

I helgen har vi varit på Harpsund på en konferens. Om ni funderar vart Harpsund ligger så är det ett av husen i Skellefteå på Medlefors kurs o konferens. Det är lätt att se kopplingen med ägarskapet av kursgården och val av namn. Men det var en fantastik kurs. Härligt att se en del av de föräldrar som är samhällets räddare för de barn som behöver en trygg hand att hålla i. Här fanns föräldrar som hade små placerade barn, tonårsbarn, ett barn, flera barn, ja vi träffade en familjehemsförälder som hade 5 placerade barn i olika åldrar. Det var också fantastiskt att se att det var många yngre familjehemsföräldrar. Inte sällan hade deras föräldrar också tagit emot placerade barn.

Det var också fantastiska föreläsare. På fredagen underhöll oss Lou Rossling nästan hela dagen utan koncept eller anteckningar och helt utan pp-bilder. Men det var minsann inte utan engagemang. Och vi fick oss många goda skratt när hon berättade om sitt liv som pedagog på olika nivåer. Inte minst skrattade vi åt när hon förklarade för oss den fyrkantiga pedagogik man har haft i förskolan där alla ska göra samma sak utifrån ett visst mönster. Naturligtvis spetsade hon till det på ett humoristiskt sätt.

På lördagen var det Hans-Gunnar Storm som skulle föreläsa. Han började berätta om sig själv och sin uppväxt. Idag är han barnpsykolog och arbetar med de ungdomar som kommit långt ut på glid. Där har själv varit och han berättade att hans halva kompisgäng inte fortfarande är i livet.  Med intresse fick vi höra hur han utnyttjade sin HD i terapin med de tuffaste ungdomarna och hur han fick dem att förstå allvaret.

Han berättade också om personen som innehar ett av Värmlands mest framgångsrika företag. Han hade det inte lätt i skolan. Det högsta betyg han hade var en 2.a. Men han har alltså startat ett framgångsrikt företag med internationella affärer. Han hälsade med Hans-Gunnar när han skulle besöka Skolverket att det räcker för honom med både matte och engelska för att samtala med världens ledare.

Men det mest pinsamma är att hade den mannen växt upp idag så hade han inte kommit in på verkstadsutbildningen. Meningen med resonemanger var att vi skulle förstå den utslagning som skolan håller på med. De som är skoltrötta men har andra kvaliteter och gåvor får inte nyttja dem då det ska tragglas med skolämnen.

Så nog är det viktigt med utbildning. Men är utbildning det viktigast? Jag anser vi borde bättra ta tillvara de ungdomar som i dag är på glid men har speciella kunskaper och intressen inom områden som vi i samhället så väl behöver.

Vi måste bli bättre på att validera kunskaper och färdigheter och inte enbart prata utbildning.