Det svenska experimentet

Trots att restriktionerna stegvis har skärpts i Sverige är det ingen hemlighet att vi agerat långsammare än andra länder – vad som visar sig vara det mest fungerade sättet får framtiden utvisa. Men diskussionen bör hållas levande så att vi tar med oss lärdomar från de svårigheter vi nu tvingas uppleva.

Hur många som smittats är svårt att veta då antalet som testas varierar i olika länder. Dödsantalen i Sverige är ungefär de dubbla mot de i Danmark vilket befolkningsmässigt motsvarar rätt väl. Däremot är de betydligt lägre i såväl Norge som Finland.

Följer ganska väl det som händer i Norge och Danmark eftersom jag har barn och barnbarn där. I Norge stängde man skolorna redan den 12 mars, där förskolor och grundskolor endast håller öppna för barn till föräldrar som arbetar inom samhällsviktiga yrken. Så barnbarnen har skola hemma med mamma som lärare. Lovade dem att jag kunde vara rektor på distans och det tyckte de var bra. De får uppgifter på morgonen som ska lämnas in vid viss tid innan kvällen. Allt sker digitalt och från förskoleklass och uppåt får man egen platta och allt sköts där. Man har meddelat att stängningen av skolan kommer vara till efter påsk. För att klara detta har man utökat varje barns möjlighet till VAB från 15 till 30 dagar.  I samma veva som skolstängningen förbjöd man även utlandsresor och uppmanade arbete hemifrån, samtidigt som samtliga som anlänt från utlandet till Norge efter 27 februari sattes i hemkarantän oavsett om de besökt ett riskområde eller ej. I mataffärerna tillåts just nu bara en familjemedlem i taget att gå in och handla, och den som bryter mot de karantänsregler som finns riskerar dyra böter. Om man träffar nån på stan och man är två stycken går det bra med minst en meters lucka. Är man tre så får man böta 20 000 kronor.

Även Danmark agerade tidigt och stängde gränserna redan 13 mars för en månad framåt. Karantän instiftades i 14 dagar ifall man jobbar på en arbetsplats där någon blivit smittad, och överläkare på Sundhedsstyrelsen menade då att man i Danmark arbetar förebyggande jämfört med Sverige där man inväntar allmän smittspridning. Från den 17 mars fick man inte mötas i samlingar om fler än 10 personer och några dagar senare bara två personer med böter ifall det överträds, medan vi i Sverige fram till i förrgår tilläts att samlas 500 personer och numera 50 personer. Dottern var tvingad ha med sig ett av barnen när hon skulle handla men det gick inte för sig. Barnet fick vänta utanför med en vakt. När man går in i butiken får man plasthandskar och när man kommer till kassan är det noga avmätt var man står och väntar (2 meter) sedan när man kommer fram och betalat så lämnar man plasthandskarna och spritar sina händer innan man går ut. Även grannlandet Finland har gått långt och satt hela huvudstadsregionen i karantän från resten av landet.

Frågan är om Folkhälsomyndigheten fattat rätt beslut vid rätt tidpunkt? Svaret är inte lätt eller självklart. I våra Nordiska grannländer talar man om det ”svenska experimentet”. Klart är att Sverige sticker ut, även jämfört med våra nordiska grannländer, där vi vanligen oftast följer varandra.