1,7 miljoner svenskar använder psykmediciner

Kampanjen med den ”psykiska ohälsan” har gjort så att minst 20 procent av den vuxna befolkningen tar potentiellt beroendeframkallande, våldsframkallande och personlighetsförändrande psykofarmaka i form av sömnmedel, antidepressiva, lugnande och ADHD-amfetamin. Och inga blir bra, det blir bara värre.

Skrämmande siffror. Enligt specifika siffror från Socialstyrelsen så hämtade 1 733 136 personer ut psykofarmaka förra året.
Det är 17 procent av den totala befolkningen, över 20 procent av den vuxna. Och det ökar varje år. 2020 var det 1 653 859 personer. En ökning med närmare 80 000 på två år. Långt över en miljon använder antidepressiva, mest kvinnor.

Medan utförskrivningen av psykmediciner stagnerat bland äldre så har den stora, närmast explosiva, ökningen skett bland barn och ungdomar. Användningen av antidepressiva bland unga kvinnor slår rekord år efter år – medan den minskar i våra grannländer. Statistik från toxikologiska undersökningar visar att självmord bland unga kvinnor ökar katastrofalt i samband med antidepressiva.

Men även om den stagnerat hos äldre så är förskrivningen skrämmande hög. Vi vet att antidepressiva medel ökar fallrisken med 60 procent – och fall är just den vanligaste utlösande dödsorsaken för äldre.

Var tionde åldring över 75 år får 10 mediciner eller mer. Vissa fick 30 mediciner, vilket närmast får ses som orimligt.

Vi måste arbeta mer förebyggande för att ta hand om varandra och det individualistiska samhället vi lever i har verkligen sina brister. Den ofrivilliga ensamheten är boven till mycket. Det är faktiskt så att den ofrivilliga ensamhetens negativa effekter jämställs med cancer och andra svåra sjukdomar.

Etiketter: , ,

4 kommentarer

  1. Jan Sjöström

    Hej!

    En nödvändig åtgärd in i en förändring är medveten görandet av sak
    och omständighet. Vårt ”unika” förvaltningssystem medger som
    bekant inte längre ett ansvar, varken för sak eller specifik situation. Vi är
    (sedan 1976) ett land utan en relevant styråra. Anarkins moder m a o.

    Att inte se – är att inte vara kapabel till förändring. Nödvändig eller inte.
    Vi lever i en tid där normernas strukturer (i ett bästa fall möts av reaktion,
    likt denna inlaga) Men utan minsta möjlighet till påverkan.

    Hur kan ett samhälle utan ansvar för dess funktionärer utge resultat – nej
    naturligtvis inte. I en enkel konklusion så lever vi Svenskar som produkter
    av våra omständigheter. Vi vill uppenbarligen ha det så – enär stödet
    för bristande funktion, d v s det borttagna ansvaret är fortsatt starkt. Vi
    folket vill helt enkelt inte se funktionen återinsättas.

    M v h / Jan

    • Hans-Inge Smetana (inläggsförfattare)

      Lite svårt läsa ut vad du vill med inlägget. Håller med att ansvaret är viktigt. Ansvaret ska förstås finnas och utkrävas.

  2. Peter

    Det är jätte bra att du skriver om det här ämnet.
    Ett problem är också att det är lättare för folk att få tabletter utskrivna än att få hjälp med sina svårigheter då köerna till att få träffa en psykolog eller en arbetsterapeut kan vara flera år långa bara här i Västerbotten.

    Sen så pratas det inte så mycket om dom långsiktiga nackdelarna med dessa tabletter som kan ge försämrade kognitiva förmågor eller andra problem.
    Eller som du skriver att dessa tabletter kan ge personlighetsförändringar men är det permanenta förändringar eller blir folk normala igen när dom slutat att ta tabletterna?

    • Hans-Inge Smetana (inläggsförfattare)

      Ja det är en viktig fråga. Man måste se orsakerna bakom och arbeta med dem. Men självklart är läkemedel en hjälp för vissa. Men vi förskriver mer läkemedel än vi tar tag i de bakomliggande orsakerna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.