I tider av utmaningar sätts ledarskapet på prov. Vi är inne i en flyktingvåg av sällan skådat slag. Därför är jag så stolt att den främste Kristdemokraten i Europa Angela Merkel säger som hon gör här ovan. Så sant o klokt!

Samtidigt måste vi fördela ansvaret på ett bättre sätt i Europa. Idag tar Sverige och Tyskland emot 2 av 3 asylsökande som kommer till Europa. Men fler länder kommer med all sannolikhet att öka sina mottaganden.

För en tid sedan talade Fredrik Reinfeldt om att vi ska öppna våra hjärtan. Det talet har ifrågasatts och ”förståsigpåare” menar att det var ett av misstagen som gjordes för att Allinsregeringen inte fick förnyat förtroende. Men vi ser att bilden på lille Alan talar på samma linje som Fredrik Reinfeldt var inne på men nu förstår folket vad det handlar om.

VK:s chefsredaktör Ingvar Näslund har sagt det med så kloka ord och menar att Alan inte levde förgäves. När man ser bilden av barnet som säkert av sina föräldrar fått förhoppningar att nu kommer det bli bättre för oss när vi kommer till ett nytt land och slipper kriget vill man bara gråta. Förhoppningarna grusades ute på havet och nästan hela familjen drunknade och man kan gott förstå pappan som enda efterlevande som säger att han nu åker tillbaka och begraver sina kära och vill sitta vid graven tills han själv dör.

En tragedi utan all like som man har svårt att ta in. Men vi ska komma ihåg att detta är en familj vi talar om. Det är tusen och åter tusen människor som funnit sin grav i havet på dessa överlastade människosmuggelbåtar. En del i öppna båtar som inte är gjorda för dessa strapatser och en del blir inlåsta i lastutrymme med brist på luft och mat.

Det är så fruktanstvärt att dessa människosmugglare drar in miljonbelopp av utarmade flyktingar och sedan inte ens ser till att de kommer fram vid liv. Det finns inte ord vad jag anser dessa människor ska få för straff. Tänk bara på de igensvetsade lastbilar som innehåller döda människor och inte underligt att chauffören försöker lämna lastbilen rinnande med blod och likstank.

När ett djur har misshandlats eller en djurart håller på utrotas så samlas världens befolkning och samlar pengar till djurens överlevnad. Lovvärd uppgift! Men detta är ”bara” djur. Här har vi människor i oerhörda svåra situationen och jag är glad att ta del av att många av Svenska folket verkligen gör som Fredrik Reinfeldts sa och blev kritiserad för.

Fredrik Reinfeldts ord och bilden på lille Alan samverkar till att våra ögon öppnas för det vi kan göra för våra medmänniskor. Sen är det beklämmande och djupt tragiskt att det finns människor i vårt land som säger att vi inte ska ta emot flyktingar utan istället hjälpa dem där de bor. Det är ofta så illa att den hjälpen inte hinner fram förrän individerna ska begravas. Och då är det för sent. Hjälp på orten där kulorna viner är inte lätt och de som flyr sina land vittnar om att det inte finns någon möjlighet för att klara livhanken annat än att fly.

Dessa människor anser också att bilden på den döde pojken är ett PR-jippo. Hur kan man vara så självisk och okänslig? Denna människosyn måste motarbetas och det kan vi alla hjälpas åt med. När du möter en invandrare så hälsa på hen och ge hen ett leende. Vi har många nysvenskar i vårt land så det lär inte gå lång stund innan du åter får le och hälsa. Och nästa steg är att bjuda hem och låta våra nysvenskar integreras fullt ut i vårt land. Tänk så mycket du kommer få tillbaka av verklig glädje utav detta engagemang.