Därför ställer Arbetarpartiet upp i riksdagsvalet 2022! Nej till Europas Förenta Stater – ja till handel mellan länderna och europeiskt kollektivavtal

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress

Efter valet i fjol har Arbetarpartiets medlemmar i Sverige fört en intensiv debatt om hur vi ska göra för att sprida våra åsikter till nya delar av landet, vinna medlemmar och även kunna bilda partiföreningar på nya orter. Bildandet av en regering (S+MP) – som kommer att inleda sitt ”styre” av Sverige på en budgetreservation från M+KD (framröstat med hjälp av SD) vilken senare kommer att kompletteras av uppgörelsen med C+L – kom att bli avgörande. Socialdemokraterna går med på att försämra turordningsreglerna, gör det rumsrent att inskränka rätten till kollektivavtal och införa marknadshyror. Och Vänsterpartiet, som  jämställs med SD och i skrift pekas ut som ett parti som inte ska ha inflytande, förnedrar sig på ett nästan ofattbart sätt genom att släppa igenom den skamligaste regeringsbildningen efter andra världskrigets slut 1945. Detta istället för att tvinga fram ett nyval.

Detta, ett nyval, hade varit det enda politiskt hederliga i denna situation.

Genom att bita sig fast vid ministerposterna, till priset av sin egen politik, har socialdemokraterna medvetet valt bort möjligheten att återvinna de cirka 17 procent av hela väljarkåren som partiet har förlorat till SD sedan valet 1994. Ser vi vad denna väljarförlust betyder för Socialdemokraterna själva innebär den att partiet har förlorat nästan fyra av tio väljare sedan 1994. Och uppgörelsen med C, L och MP innebär att Socialdemokraterna väljer att vända ryggen till den dryga miljon som valt att rösta på SD. För några värdelösa ministerposters skulle – S kan ju inte regera med sin egen politik. Uppgörelsen med C, L och MP utgör nästan en garanti för att SD kommer att fortsätta att växa och att Socialdemokraterna kommer att fortsätta att krympa. S kommer nästan säkert att tappa väljare åt två håll: dels till SD, dels till Vänsterpartiet.

 

Del I.
För vad har vi fått? Vi har fått en minoritetsregering bestående av en koalition mellan S och MP. Detta innebär att regeringen är dubbelt svag (både i minoritet och samtidigt i koalition). Men det allra värsta, det mest skamliga, är att denna minoritetsregering, bestående av en koalition, har tvingats se sitt regeringsprogram falla (det egna budgetförslaget). Det enda som betyder något är alltså det formella innehavet av regeringstaburetterna! För en regering som låtsas regera, inte på ett utan på två borgerliga regeringsprogram, kan inte anses vara legitim. Inte i ögonen på oss som representerar arbetarrörelsens traditioner.

Och så har vi vänsterpartiets Jonas Sjöstedt!

På förmiddagen viftar han med ett papper som han påstår är en överenskommelse med Stefan Löfven som, minsann, ger honom och Vänsterpartiet inflytande. En överenskommelse som han glatt utropar är hemligt för alla journalister (och egna partimedlemmar samt väljare).

På eftermiddagen, samma dag, tvingas Jonas Sjöstedt att krypa till korset.

Pressad av representanter för media, och garanterat tagen i örat av Stefan Löfven för denna sin lögn, erkänner Sjöstedt att det papper som han viftade med på förmiddagen, lika glatt som en norrman viftar med flaggan den 17 maj, inte var något annat än ….. ”minnesanteckningar”!

Efter en sådan lögn i syfte att lugna ned egna mer kampvilliga medlemmarna och väljare, efter detta osmakliga kryperi för Stefan Löfven, borde naturligtvis Jonas Sjöstedt ha ställt sin plats som partiledare till förfogande. Detta för att se om det fortfarande fanns förtroende kvar för honom när det gällde att leda Vänsterpartiet. Men lika fanatiskt beslutsam att hålla fast kvar statsministerposten som Stefan Löfven visat sig vara, lika beslutsam visade sig Jonas Sjöstedt vara när det gällde att hålla kvar som partiledare. Och detta lyckades han med. Kanske på grund av bristen på motkandidater. Åtminstone idag.

 

Del II.
Det är mot denna bakgrund som vi i Arbetarpartiet har beslutat att ställa upp i valet till riksdagen 2022.

Vi är små. Men någon måste åta sig att hålla arbetarrörelsens bättre traditioner vid liv. Och till skillnad mot ledarna i S, LO-facken och V har vi fattat en avgörande sak: det bästa sätter att bekämpa Sverigedemokraterna är inte att – ständigt – kalla Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och SD:s övriga partiledning för rasister. Det bästa sättet att dra bort de 1,1 miljoner väljare som röstade på SD i det senaste valet från just Jimmie Åkesson och kompani är att behandla denna dryga miljon väljare som vanliga människor.

De är inte rasister till de själva har visat motsatsen.

De flesta oorganiserade SD-väljarna vi träffade på under valrörelsen består av grupper som tidigare skulle ha röstat på Socialdemokraterna. Men partier och fackföreningar som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet samt LO verkar vara helt inställda på att inte ens försöka tala med denna dryga miljon som om de vore tänkande människor – ofta med ett arbetarkneg. Många av dessa arbetare skulle, under tidigare decennier, ha gått till Socialdemokraterna. Nej dessa båda partier (S och V) och LO-facken verkar vara helt inställda på att fortsätta samma taktik som de hållit på med inför valen 2006, 2010, 2014 och 2018. En taktik som, uppenbarligen, har misslyckats varje gång. Men som inneburit ständiga framgångar för SD.

Vi i Arbetarpartiet utgår ifrån att de allra flesta som röstar på SD endast är aktiva en enda dag på fyra år. Det är på valdagen då de stoppar ned sina valsedlar i kuvert som de sedan stoppar i en låda. Och sedan är de passiva i 1460 dagar fram till nästa val.

Det behöver inte fortsätta att vara så.

Inte om någon tar SD-väljarna på allvar. Och just det är vad vi i Arbetarpartiet har tänkt göra. Vi tänker också ta socialdemokratiska väljare på allvar. Detsamma gäller för de som röstar på Vänsterpartiet. Vi kommer att bekämpa det allt mer tydliga klassamhället som drabbar grupper i alla de partier som jag räknat upp. Även de som ligger på sofflocket på valdagen kommer att drabbas. Och de tillhör också de grupper som vi kommer att satsa på att nå. För de är ju soffliggare endast på valdagen. De är inte ”soffliggare”. De drabbas och de behöver ett alternativ i vilket de kan engagera sig.

Arbetarpartiet kommer, i vårt valmanifest, att understryka vikten av att fortsätta det aktiva arbete som vi bedrivit i klimatfrågan sedan 2006. Klimatfrågan handlar om den mänskliga civilisationens överlevnad. Något som naturligtvis kräver ett samarbete över gränserna. Men inte vilket samarbete som helst.

 

Del III.
Arbetarpartiet anser att det är tillåtet med religionskritik. Än mer: vi anser att det är nödvändigt med religionskritik. Vi ser vanliga muslimer som våra allierade i kampen mot islamisterna. Islamister är de som inte accepterar demokratiska fri- och rättigheter, som förtrycker andra muslimer, som försvarar månggifte och barnäktenskap, som strävar efter parallellsamhällen och som vill ha ett shariastyre utan allmänna och fria val – för män och kvinnor – baserat på ett självutnämnt prästerskap som har ambitionen att styra samhället genom att basera sig på delar av Koranen och på berättelser om vad profeten Muhammed gjorde och sa (sunna). Vi kommer att kritisera Salafiströrelsen och Muslimska brödraskapet – som försöker infiltrera alla riksdagspartier, myndigheter, föreningar och till och med rättsväsendet. Kom ihåg Solna. Infiltrationen har lyckats bäst i MP – det parti som delar regeringsmakten. Mehmet Kaplan var en islamist, eller medlöpare, som till och med blev minister i regeringen! För Miljöpartiet.

 

Del IV.
Den första frågan som vi kommer att börja med handlar om EU. Här har nu även SD släppt sitt EU-motstånd och blivit EU-kritiker. SD har alltså gjort vad S, V och MP har gjort före dem. De har gått från att vara EU-motståndare till att bli EU-kritiker.

Vad det är för skillnad mellan en EU-motståndare och en EU-kritiker? En EU-motståndare säger NEJ till det överstatliga i EU-projektet som är något helt annat än ett handelsavtal med en gemensam marknad med fri rörlighet för kapital, arbetskraft, varor och tjänster. Den inneboende logiken i det överstatliga EU är bildandet av ett Europas Förenta Stater.

En EU-kritiker accepterar det överstatliga EU-projektet. Men är, mer eller mindre, kritisk och lovar dig därför att arbeta för att det överstatliga EU-projektet ska bli bättre.

Det finns många fler skäl till att Arbetarpartiet kommer att ställa upp i riksdagsvalet 2022. Som sagt: Ett skäl till att Arbetarpartiet ställer upp i valet 2022 är för att arbetarrörelsens traditioner inte ska dö ut idag då orättvisorna åter ökar. Vi anser att nästkommande generationer av knegare, ungdomar och pensionärer inte behöva uppfinna hjulet igen. Ideologiskt och politiskt. Arbetarrörelsens traditioner.

 

Del VI.

Partierna och facken har gett upp EU-motståndet

Kampen mot de nu snabbt växande klassklyftorna måste gå hand i hand med kampen för jämställdhet mellan män och kvinnor. Men utvecklingen under de senaste decennierna har visat att arbetarrörelsen – socialdemokratin, LO-facken och dagens ”vänsterpartier” – är helt oförmögna att försvara tidigare gjorda landvinningar. Detta oavsett om det gäller fackliga rättigheter eller trygghetssystemen vid arbetslöshet, sjukdom och ålderdom.

En av de viktigaste faktorerna till oförmågan att ta strid mot ökade orättvisor är att S, LO-facken och V har ställt upp på borgerlighetens största projekt efter slutet på andra världskriget 1945. Vi syftar på EU vars inre logik hela tiden driver detta överstatliga projektet framåt mot dess logiska slutpunkt: ett Europas Förenta Stater. En som stöder denna utveckling är EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker. Men ett Europas Förenta Stater kan endast byggas på ruinerna av dagens välfärds- och nationalstater och var definitivt inte vad folkomröstningen handlade om 1994!

 

Del VII.
Arbetarpartiet är helt emot ett Europas Förenta Stater. Vi försvar den fortsatta existensen av välfärds- och nationalstater som exempelvis Sverige, Finland, Danmark och Tyskland. Nationalstaten utgör de gränser inom vilka exempelvis en folkvald riksdag beslutar om de skatter som ska tas ut för att finansiera trygghetssystem, utbildning, sjukvård, ordningsmakt samt försvaret av nämnda gränser. Bildandet av nationalstaterna var ett viktig steg i Europas utveckling och dessa stater är viktiga att försvara. Nationalism, däremot, är något helt annat. Nationalism kan innebära uppfattningen att de människor som lever inom en viss nationalstat är ”högre stående” än människorna inom en annan statsbildning. Men att idag försvara nationalstaten Sverige mot det överstatliga EU-projektet, som saknar all folklig förankring, är inte ett uttryck för nationalism som borgerligheten försöker få det till. Försvaret av nationalstaten Sverige utgör ett försvar av dagens välfärdsstat och dess demokratiska fri- och rättigheter.

Därför måste EU-motståndet åter ställas i förgrunden.

 

Del VIII.
Arbetarpartiet vill försvara nationalstaten Sverige – mot de representanter för borgerligheten som, likt Jean-Claude Juncker, vill skapa ett Europas Förenta Stater. Försvaret av demokratin måste ske på flera fronter. Dels genom att bekämpa det överstatliga EU-projektet, dels genom att bekämpa nationalistiska och rasistiska strömningar inom nationalstaterna. Men de demokratiska fri- och rättigheterna måste, som vi tidigare understrukit, även försvaras mot de anti-demokratiska strömningarna som Muslimska brödraskapet och Salafist-rörelsen representerar.

Allt detta skiljer Arbetarpartiet från V, MP och SD. De påstår alla att de ska förbättra EU inifrån. Men de vågar inte nämna de starka krafter som driver på för att skapa ett överstatligt Europas Förenta Stater! Vi kommer att föra fram vårt motstånd mot det överstatliga och odemokratiska EU-projektet i samband med valet till EU-parlamentet den 26 maj. Och när det gäller islamismen vägrar V och MP att erkänna att den existerar (med några få lysande undantag). SD förstår inte att det handlar om religionskritik. Deras ledning kan inte skilja mellan islamister och Svensson-muslimer utan har en tendens att dra alla över en kam – vilket ofta innebär främlingsfientlighet och till och med rasism!

 

IX.
Arbetarpartiet är självklart för ett handelsavtal mellan olika länder. Exempelvis mellan alla EU-länder. Men vill kommer att göra ALLT vad vi kan för att förverkliga ett internationellt kollektivavtal som i ett första steg kommer att omfatta löntagarna i alla EU-länder. Detta för att skapa den balans mellan arbete och kapital som EU alltid varit menad att rubba, och som det överstatliga EU har rubbat, till löntagarnas nackdel.

 

Fortsättning på söndag, 17 februari.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.