21.40 EU-val stundar – del I. Brexit-kaos skymmer hotet från ett Europas Förenta Stater. Brittiska högern ansvarig.

 

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________________________

 

INGRESS

Den 26 maj i år är det val till EU-parlamentet!

Jag bett en vän som är aktiv inom brittiska Labourpartiet att förklara vad som ligger bakom dagens Brexit-kaos i Storbritannien. Det har han gjort. Vi har översatt hans text till svenska.

Nedan följer den första av två delar i Mick B´s förklaring till det Brexit-kaos som det brittiska högerpartiet (Tories) har skapat. Direkt efter kommer min varning för ett Europas Förenta Stater. Båda inläggen utgör bidrag till den nödvändiga politiska bakgrunden till valet till EU-parlamentet den. Och till Arbetarpartiets inställning till årets val till EU-parlamentet.

 

Del I: en förklaring till det brittiska Brexit-kaose

Den brittiska regeringens hantering av Brexit-frågan har visat att den är oförmögen att regera. Regeringen har skapat en politisk och konstitutionell kris som riskerar att slita sönder det brittiska samhället.

Storbritannien skulle ursprungligen ha lämnat EU den 29 mars i år. Men då inget utträdesavtal var färdigt sköts utträdet upp till den 12 april. Detta datum har nu skjutits fram till den 31 oktober. Premiärminister Theresa May, från det borgerliga Torypartiet, tror dock att hon kan få till stånd ett avtal tidigare än så – kanske redan så tidigt som den 30 juni. Detta är dock osannolikt.

I den folkomröstning som genomfördes i juni 2016 röstade 52 % av väljarna för att Storbritannien skulle lämna EU. Folkomröstningen slog dock inte fast på vilka villkor utträdet ur EU skulle ske. Frågan handlade enbart om att ”stanna” eller att ”lämna”. Villkoren för det eventuella utträdet skulle avgöras i förhandlingar – efter folkomröstningen.

Redan innan förhandlingarna inletts drog premiärminister Theresa May upp ett antal ”röda linjer”– frågor där May inte var beredd att kompromissa. May ville bland annat att Storbritannien skulle:

a) lämna den gemensamma marknaden,
b) lämna EU:s tullunion,
c) sätta stopp för den fria rörligheten av människor,
d) inte lyda under Europadomstolen.

(Se faktaruta för förklaringar av dessa begrepp i del två)¨.

Theresa May har sedan hävdat att det var dessa krav som britterna röstade för i folkomröstningen 2016. Men detta är en stor lögn. Det var ingen som röstade ja eller nej till den gemensamma marknaden, tullunionen eller någon annan av Mays ”röda linjer”.

 

* Labourpartiets linje var och är helt annorlunda. Labour har lovat att de ska respektera resultatet i folkomröstningen. I sitt valmanifest i parlamentsvalet 2017 insisterade partiet på att Storbritannien måste ”bevara fördelarna med den gemensamma marknaden och tullunionen”. Partiet varnade även för att lämna EU utan ett avtal då detta ”…utgör den sämsta tänkbara uppgörelsen för Storbritannien och riskerar att skada både vår ekonomi och vår handel…”. Labour betonade också behovet av att slå vakt om de regleringar av ”löntagarnas rättigheter, jämställdhet, konsumenträttigheter och miljöskydd” som finns i EU-lagarna.

Theresa May var fast beslutad att ensam, likt en diktator, bedriva förhandlingarna i denna fråga som anses vara den viktigaste frågan i brittisk politik sedan Andra världskriget. Ursprungligen hade hon planerat att inte ens låta parlamentet rösta om avtalet!Men en privatperson ansåg att detta var både odemokratiskt och olagligt varpå hon stämde regeringen – och lyckades vinna! Högsta domstolen ansåg att det var olagligt av regeringen att inte låta parlamentet rösta om Brexit-avtalet och tvingade May att genomföra en omröstning i parlamentet. May ansåg dock att omröstningen skulle ske först då alla förhandlingar var avslutade. Parlamentet ställdes inför fullbordat faktum – ”take it or leave it”. Efter att ha ställts åt sidan i nästan tre års tid fick parlamentet två dagar på sig att fatta ett rådgivande beslut.

 

* I praktiken har May inte i första hand bedrivit förhandlingar med EU. Hon har i själva verket förhandlat med, eller kapitulerat inför, en högervriden falang inom Torypartiet. Denna falang vill riva upp allt vad EU-lagstiftningen innebär när det gäller skydd för arbetare, konsumenter och miljön. De ser sin chans att omvandla Storbritannien till ett oreglerat lågskatteparadis för kapitalister. Mays strävan har enbart handlat om att ta tillvara på det som kan bevara enigheten inom Torypartiet. Detta har hon misslyckats med – på ett spektakulärt sätt. Inom Torypartiet råder idag ett inbördeskrigsliknande tillstånd.

Del II följer på söndag – före lunch.

_     _     _     _     _     _     _     _     _     _

 

Min varning för ett Europas Förenta Stater

Det är minst två faktorer som kommer att skilja detta val från de tidigare. Och dessa faktorer drar dels i en EU-vänlig riktning. Dels i en EU-kritisk riktning. Den ”EU-vänliga” faktorn är resultatet av det Brexit-kaos som skapats av den brittiska högern. Detta kaos minskar viljan att kritisera EU. Detta är negativt för EU-motståndare som mig och det parti jag tillhör.

Den andra faktorn, som till stor del utgör en förklaring till det EU-motstånd som jag och Arbetarpartiet står för, är den allt tydligare strävan som framträder och som går ut på att vidareutveckla EU till ett Europas Förenta Stater.

* Vi tror att det är få som förstår den fulla innebörden av detta. Det går nämligen inte att skapa ett Europas Förenta Stater utan att avveckla dagens nationalstater.
Men vilka vill avveckla Sverige, Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Frankrike, Italien, m fl, stater. Vilka vill avveckla dagens system för ett demokratiskt styre där nationellt valda parlament (via stat, landsting och kommuner) tar upp skatt som sedan används för att bedriva sjukvård, utbildning, social- och all annat politik. Vilka vill ersätta nationella försvar, polismakt och rättssystem med med ett EU-försvar, en EU-polis och en EU-rätt? Vem vill avveckla alla nationellt förankrade välfärdssystem, kollektivavtal, arbetsrätt för något som helt enkelt inte finns. Och som ingen vet något om?

 

* Ändå går det inte att skapa ett Europas Förenta Stater utan att avveckla dagens nationalstater. Vad skulle då hända med de demokratiska fri- och rättigheterna?
Men, tänker någon, vem vill skapa ett Europas Förenta Stater?
Du behöver inte söka länge!
En av de varmaste förespråkarna för ett Europas Förenta Stater är ingen mindre än EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker. Jag vill också understryka att EU redan har skapat en stark militär styrka i form av den permanenta Eurokåren på 60 000 soldater. (Det handlar inte om de tillfälliga snabbinsatsförband som kallas för ”battle groups” i vilka Sverige ingår). Eurokåren, eller Eurocorps, bildades redan 1992! Och de flesta har aldrig hört talas om denna militära styrka. Den utgör grunden till en verklig framtida EU-armé!

Eurocorps 60 000 soldater speglar inte ett EU i form av fri rörlighet för varor och tjänster, kapital och arbete – det som Sveriges befolkning röstade Ja till med liten marginal år 1994. Eurokorps speglar just ett framtida Europas Förenta Stater !

 

* För några år sedan fick dåvarande Folkpartiets ungdomsförbund igenom en motion på Folkpartiets kongress. Motionen gick ut på att även Folkpartiet skulle ställa sig bakom ett Europas Förenta Stater. Men jag har personligt mycket svårt att föreställa mig att de liberaler som jag känner, även om de ofta är de mest EU-vänliga, verkligen vill avveckla nationalstaten Sverige! Men, och jag upprepar detta ännu en gång, det går inte att skapa ett Europas Förenta Stater utan att avveckla dagens national- och välfärdsstater som exempelvis Sverige!

Detta är den andra faktorn som borde framträda inför årets val till EU-parlamentet.

 

* Tyvärr tror jag att det kaos som Brexit har skapat kommer att skymma planerna på att skapa ett Europas Förenta Stater. Ett sådant projekt kommer att vara ett, extremt, ovanifrån-projekt – skapat av de ekonomiska, politiska, mediala och byråkratiska eliterna – och innebära ett mycket kraftigt angrepp riktat mot arbetare, tjänstemännen och pensionärer och de  redan idag hårt angripna fackföreningarna och välfärdssystem.

Och ett Europas Förenta Stater, som innebär en avveckling av dagens nationalstater, kommer även att innebära ett generalangrepp på de demokratiska fri- och rättigheterna.

Jag återkommer även i denna fråga!
Men inte på söndag.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.