Semesterblogg från Ångermanälven – jag och Donald Trump

Försvara yttrande- och tryckfriheten

___________________

 

Det är inte dumt med semester.

Men min semester måste ska vara längre än två veckor. Den första veckan går ut till att, likt en rökare som har rökabstinens, lämna jobbet rent mentalt. Även om jag lämnat jobbet rent fysiskt. Den sista veckan på semestern börjar jag vara på jobbet mer och mer, mentalt, även om jag fortfarande är hemma (eller bortrest). Så ifjol, valåret 2018, hade jag två veckors semester. Men jag lämnade aldrig jobbet/valrörelsen mentalt. Även om jag inte var på vår partilokal där jag har min arbetsplats.

Så är det speciellt varje valår.

Visst var det val i år med, till EU-parlamentet, men det var före semestern. Och hela valrörelsen tog max tre veckor. Åtminstone för KD. De var först med att sätta upp valaffischer. Och de gjorde Veronica Kerr och hennes gäng tre veckor före EU-valet. Övriga partier hade en ännu kortare valrörelse. En vecka efter detta val kommer ingen igår det. Åtminstone inte i media.

Då var det, som vanligt, ett antal idrottsevenemang som tog över medias intresse.

I år har jag hela fyra veckors, sammanhängande, semester. Visst går det att klämma in en och annan politisk blogg under semestern. Men även dessa lade jag ned i och med min senaste blogg. Den om ”Dödsdans och partnerbyte”. Utom uppföljningen på den om ”dödsdans eller partnerbyte”. Jag lade ut del ett – men del två skrevs samtidigt och den kommer jag att lägga ut då jag återvänder till Umeå. Och slipper terrorisera grannar för att få tillgång till nätet.

 

Nu ska jag skriva semesterbloggar. På restauranger.

Jag fick en fråga av en annan lokalt folkvald, tidigare bland annat ledamot i Umeå kommunfullmäktige, om det var bra fiske där jag är nu. Jag visste inte. Men min fru visste. Den vi hyrde stugan av hade berättat att det gick att fiska både harr och gädda.

Var vi är?

Vid en stuga efter Ångermanälven. I en liten by som heter ”Översel” nära ett samhälle som heter ”Resele”. Vi sitter just nu och äter, i Marikas fall, buffén. Hon var så hungrig att hon måste ha mat på direkten. Jag sitter och väntar på min ”Räkfyllda laxfile, spetsad med räkor och parmesanost, i vitvinssås, med rostat färsk potatis”. Lite dyrare än vanligt. Men det lät gott. Väääldigt gott. Och resan hit var inte dyr och hyran var ett verkligt kap. Så nu ska här ätas. Gott, mycket och länge. Hela semestern.

Bild tagen från stugtomten under läsningen av boken om Trump – och hans ständiga oberäknelighet

 

Det är vackert vid Ångermanälven.

Just nu ser vi ett kanotgäng komma paddlandes. När vi kommer hem ska jag träna styrketräning. Jag åker aldrig på bilsemester utan att ha en kortare skivstång med vikter och lite snoddar och annat ”light stuff” med mig. Det går utmärkt. Marklyft, Knäböj (Benböj) och Military press. Bänkpress om jag hittar en bänk. Men det brukar jag inte göra. Jag har även utrustat mig med semesterläsning. Böcker med politiskt-samhällsorienterat innehåll, deckare och biografier eller liknande. Non-ficktion kallade vi det då jag jobbade på Akademibokhandeln som låg vägg-i-vägg med Buketten som numera tagit över det som då var bokhandelns lokaler. Jag tar alltid med mig lite av varje. Det brukar vara svårt att veta vad som man blir sugen på att läsa.

Men jag har hittat rätt bok nu, tror jag, och den innehåller både politik-samhällskunskap och svart (men stark) underhållning. Biografier brukar ha en bra blandning. Och boken jag tänker på är biografin näraliggande. Jag har en bok som faktiskt känns perfekt. Den heter ”FIRE AND FURY”. Boken handlar om Donald Trumps väg till presidentskapet. Och hans första tid vid makten.

 

Visste ni att Trumpgänget aldrig hade tänkt vinna presidentvalet!

Ja, det är sant! Trump hade långt gående planer på att starta ett nytt TV-network av typen Fox news. Och hela gänget kring Trump, för att inte tala om The Donald själv, var redo att förlora. Han hade ställt upp i presidentvalet för att det var perfekt att gå till ”finalen”, mot Hillary Clinton, och sedan nästan vinna. Detta hade varit helt perfekt inför lanserandet av det planerade TV-nätverket. Det hade redan gjort honom till världskändis och skulle ge honom ännu mer ovärderlig gratisreklam. Han hade redan funderat ut sin förklaring till förlusten. ”The victory was stolen”. Så skulle det heta.

 

Boken sammanfattar det hela på ett väldigt bra sätt. They were ready to loose with ”Fire and Fury”

They were not ready to win!

Detta förklarar mycket av vad som sedan hände. Inte minst allt kaos. Trum segrade i presidentvalet eftersom avskyn, föraktet och hatet mot det amerikanska politiska etablissemanget, som Hillary Clinton förkroppsligade, till och med var större än vad Trump och hans rådgivare (familjen och några till) hade insett.

Det är svårt att först ta in detta. Men Trumps hade inte tänkt vinna. Jag är fullständigt övertygad av bokens argumentation (och för säkerhets skulle har jag kollat med en rad ”amerika-kännare”). Trumps fru var fullständigt desperat. Hon hade alltid hållit en låg profil i äktenskapet med Trump. Och nu plötsligt hade journalister börjat gräva i hennes bakgrund. Mycket lättklädda bilder, tagna i början av hennes karriär som fotomodell, hade börjat att publiceras. Hon var otröstlig.

 

”The Donald” lovade henne att detta grävande i det förflutna snart skulle vara över. Direkt efter att han hade förlorat valet. Trump lovade sin fru att han skulle förlora. Men han vann! Och tro det eller ej, The Donalt befann sig i ett tillstånd av total chock, direkt efter valvinsten.

Detta förklarar, som sagt, en hel del.

 

Nu kom maten.
Vi hörs snart igen.
Jag hoppas du får en bra sommar,