Feber försenar inlägget om sveket mot de muslimer som skiljer på politik och religion – istället: så smugglar du in din 13-åring på zombiefilmer

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig

_________________________

INGRESS # 1.

Skälet till det UPPSKJUTNA avslutande inlägget i bloggserien ”Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte” beror inte på min vanliga tidsoptimism.
Ni som följt mina blogginlägg vet att jag är en störande tidsoptimist. Jag klarar inte ens de deadlines som jag har satt själv. För detta har jag blivit utskälld. Av tidigare flickvänner, partikamrater och tryckare (av vår tidning). Men det har runnit av mig.

Utom när det gäller de utskällningar som jag har fått av min dotter!
Hon har liksom alltid haft vetorätt i olika sammanhang. Och har vetat om det. Hon gav min fru (med beröm) godkänt. Det handlar som alla förstår inte om hennes mamma. tidigare hade hon varnat mig för att ens fundera på vissa andra.
Det är makt när man är 14-15 år.

Dottern ”pensionerade” även mina t-shirts som jag ansåg var i sin ”bästa ålder”. Detta genom att spraya dom med vad som hade kunnat bli en graffiti-målning. Hon klippte även sönder skjortor som jag, också, ansåg var i sin ”bästa ålder”. Men både mina partikamrater och dottern ansåg att de hade tjänat ut. Fem år tidigare. Skillnaden var att ingen i partiet vågade vare sig spraya mina t-shirts eller klippa sönder mina skjortor. Jag minns när min dotter räckte över den, en gång svarta, nu mjuka och sköna fast grå, FÖRE DETTA jeans-skjortan med följande ord (och en sax i handen): ”Den är död nu, pappa”.

Det är också makt. Över sin stackars lilla pappa.

* Så smugglar du in din 13-åring på förbjudna zombiefilmer
Min dottern uppskattade inte att vi (nästan) alltid missade all rolig reklam när vi gick på bio. Och istället trampade folk på tårna då vi, sist av alla, trängde oss fram på jakt efter våra platser i biosalongen. I mörkret.

Platser, ja. Min dotter ville se skräck serverat med blod till. Kort sagt zombiefilmer. Bland annat. Och det fick hon. Givetvis. Med en pappa som själv älskar skräckfilm. Snabbt avverkade vi George A. Romeros klassiska zombie-triologi. Ni som kan denna genre vet att triologin består av:

* Night of the living dead, 1968,
* Dawn of the Dead, 1978
* Day of the Dead, 1985.

Det kom även en fjärde film. Men den tror vi experter inte att Romero har gjort själv utan bara har lånat ut sitt namn till. Hur som helst: den hör inte till de tre klassikerna. Men självklart såg vi även denna film som kom 2005. På biograf. Något som vi strax ska återkomma till.

Min dotter fick den klassiska zombie-triologin som födelsedagspresent. Då hon fyllde tolv.

Hon förstod nämligen skillnad på dikt och verklighet. Och zombiefilmer var dikt. Men det fanns ett problem. Och det var STORT problem. Hur skulle vi göra för att komma in på barnförbjudna skräckfilmer, på biografer som på Royal och på Filmstaden, för att exempelvis se den fjärde Romero-filmen ”Land of the Dead”?

Här kunde jag återbetala lite av min skuld till dottern, på grund av alla mina sena ankomster, för vilka jag hade dåligt samvete.

Jag räknade nämligen ut hur dottern – som fyllt tretton och som såg ut som tretton, men inte som femton, en ålder som krävdes för att få gå på exempelvis zombiefilmer – skulle ta sig förbi biljett-och-ålderskontrollanterna?

Det är sådant som en pappa är till för!

Det är egentligen mycket enkelt. Och har inte med smink och högklackade skor att göra. Nej, nej. Så här gör man:
Köp tre biobiljetter – inte två. Två av biobiljetterna ska vara till den skräckfilm ni ska gå på. Den tredje biljetten är själva tricket. Den ska köpas till en snäll Disney-film – som ni naturligtvis inte ska gå på. Passera sedan, glatt, biljett- och ålderskontrollanterna med en skräckfilmsbiljett i din hand. Och låt dottern, ännu gladare, vifta sig igenom kontrollen med hjälp av biljetten till Disney-filmen.
Släng sedan denna biljett i närmaste papperskorg.
Gå sedan, med triumferande och spänstiga, steg till de bokade och snällt väntande platserna i den biosalong som visar skräckfilm. Sedan är det bara att bänka sig med popcorn och Coca-Cola i väntan på den roligt ruskiga, eller ruskigt roliga, skräckfilmen. Inte svårt alls. Det bästa var att den oanvända biljetten alltid kostade mindre än de ”riktiga”.

När dottern blev lite äldre började hon återgälda min kreativitet, när det gällde att komma in på barnförbjudna och blodiga filmer, genom att rekommenderade bra ”skräckisar” till sin pappa. Som nu köpt nya, och godkända, skjortor. Det var filmer som hon sett tillsammans med sina kompisar. Eller med någon mesigt lagd pojkvän som höll för ögonen under halva filmen. Dottern kunde gå på samma film två gånger för att  få se, och höra, sin pappa skratta, hysteriskt, åt vissa scener.

En alldeles speciell scen fanns i filmen ”Frostbiten” med Petra Nielsen i en av huvudrollerna. Dottern visste att jag skulle skratta mig fördärvad åt en ”dubbel-scen” där vampyren bet, och sög ut blodet, ur den lilla söta kaninen (tror jag det var) för att sedan kasta iväg den som en tom vante – på ett riktigt ruskigt sätt.
Som filmvampyrer gör! Hemskt. Men bättre en kanin än en ett antal människor. Det var för att inte bita sin flickvän, och hela hennes familj, som vampyren/pojkvännen gav sig på den lilla söta kaninen då blodtörsten satte in.

Scenen följdes av en chockad tystnad i filmsalongen. Den var ju alldeles förbannat rolig – men fick man skratta åt en sådan brutal och hemskt vampyr. Den lilla kaninen var inte liten och söt längre utan lite ”förändrad”. Men publiken var ju ändå där för att se skräck – och visste om att det var en (svensk) vampyrfilm.

Försiktiga skratt hördes i mörkret. Utom mitt. Jag brölade av skratt. Och just DÅ, när jag hade skrattat så jag var helt utmattad åt denna scen, kommer en mycket ful liten hund framrusande på filmduken och ropar uppmuntrande till vampyren: ”Bra gjort, jag har alltid hatat den där kaninen”! (Vampyrer kan nämligen höra vad djur säger och tvärtom). Och då fick jag ett nytt skrattanfall som gav mig kramper i magmusklerna. Jag liksom ”råmade” fram mitt skratt. Medan tårarna rann. Halva biosalongen (som var halvtom ) vände sig om och tittade, förmanande och avståndstagande, på vem det nu än var som hade en sååå avskyvärd uppfattning om vad som var vansinnigt roligt (själv hade de endast småfnissat). ”Tyst pappa” viskade dottern. Med ett nöjt leende. Hon visste att jag nästan skulle skratta ihjäl mig åt just denna ”dubbel-scen”.

Tyvärr fick filmen inte alls den uppskattning den förtjänade!

Sorgligt nog förstår inte alla föräldrar att barn måste få lite svängrum när det gäller bra och/eller roliga, samt härdande,  skräckfilmer. Det är inte heller alla föräldrar som aktivt bidrar till att hjälpa sina barn att få se uppbyggliga filmer – genom att hjälpa dem förbi ålderskontrollanterna.

Men jag säger ”Ned med åldersgränserna för skräckfilm”.
Åtminstone för tjejer.

INGRESS # 2.

Skälet till att jag inte har kunnat skriva det avslutande blogginlägget beror, eventuellt, på att jag har blivit tuggad på av en zombie. Eller biten av en vampyr.

Men det troligaste alternativet är att jag tränat alltför hårt i helgen och blivit rejält sjuk.

Därför har jag tyvärr inte orkat formulera slutet på serien av blogginlägg om islamisternas ökande makt i Sverige och Umeå – och om sveket mot alla de muslimer som kan skilja på politik och religion.

För jag vill verkligen presentera några viktiga slutsatser. Och detta gör man inte med feber, frossa och en hals som gör ont varje gång som jag sväljer.

* Träning – inte alltid nyttigt.
Det är bevisat att motion är nyttigt. Det är exempelvis nyttigt att gå en rask promenad på 25-30 minuter om dagen med svängande armar. Sätt gärna 0,25 kilos viktmanschetter runt handlederna. Men det finns inga bevis för att mer avancerad idrott skulle vara nyttigt i bemärkelsen att du lever bättre och längre.

Trots att jag känt till detta i cirka 40 år har jag tränat hela mitt liv. Jag har tränat sedan jag var 6 år och fick följa med pappa ut och springa i skogen. Då jag var sju började jag åka el-ljusspåret i Gammliaskogen. I nian prövade jag på boxning under bland annat duktiga pugilister som Lars Dahlkar och Kenneth Israelsson (den senare 5 svenska mästerskap och ett nordiskt). Det gick inget vidare. Jag var varken någon Sonny Liston, Muhammed Ali eller Kenneth Israelsson.

Vid 18-års ålder stegade jag så in på Sporthallens gym – och sedan dess har jag lyft skrot. OCH sprungit. Så länge knäna höll.

De tre moment som ingår då du tävlar i styrkelyft är:
a) benböj eller knäböj,
b) bänkpress,
c) marklyft.
Jag har aldrig någonsin tävlat – annat än med mig själv – men de tre momenten utgör basen i mitt träningsprogram. Dessa tre övningar aktiverar väldigt stora och många muskler i  kroppen. Därför vill jag avråda ifrån är att köra två, av dessa tre, övningar i samma träningspass. Speciellt om du både kör hårt och även lägger in rodd- och latsövningar, plus övningar för mage och ländrygg, i träningspasset. Det kan bli för mycket för kroppens immunförsvar.

Men hög lyftfuktighet, en rejäl middag plus en kort ”powernap” gav mig en ovanlig energi i helgen. Och jag kunde inte låta bli att köra följande idiotpass:

* Benböj (knäböj) 3 set a 20 reps – varierande vikt och mellan-högt tempo,
Effekt: Första sitta-ned pausen (av utmattning) för att inta dryck med kolhydrater och proteiner.
Det kändes tungt.

* Bänkpress: 9 set med allt från 12 reps till 1, från 40 kilo till 90 kilo med ett antal set med latsdrag och rotator-kuff mellan de olika set:en med bänkpress. Mellan-till- högt tempo,
Effekt: Andra sitta-ned pausen (av utmattning) för inta flytande kolhydrater och proteiner.
Det kändes utmärkt – kroppens egna anabola ämnen lösgjorda liksom kroppens endorfiner. En mycket falsk känsla av o-övervinnerlighet infann sig. Falsk, alltså!!

Därför avslutade jag i stor stil med följande:
* Framfälld rodd i olika vinklar – tung belastning, högt tempo, 6 set a 15 reps,
* Drag mot hakan med skivstång, axelpress och en gammaldags övning med en spiralfjäder – alla övningar för att motverka framåt-roterade axlar på grund av all bänkpress,
* Avslutande övningar för mage och ländrygg – kämpade mot egen vikt (tungt). Många reps och mycket högt tempo.
Effekt: Tredje sitta-ned pausen (extra utmattad). Flytande igen, i form av måltidsdricka med druvsocker och salt.
Det kändes mycket, mycket tungt. Verkligheten hade hunnit ifatt mig. Troligen var det då, eller en stund senare, som jag blev sjuk.

Det som alltid förundrar mig är det som förändras, och det som inte förändras, när åren går.

Skillnaden idag och för 30 år sedan är förvånande liten när det gäller styrkan. Skillnaden är däremot stor när det gäller behovet av återhämtning. Det var, faktiskt, lättare att återhämta sig från ett verkligt hårt träningspass – för hela kroppen – år 1989 än idag! Men rent styrkemässigt är skillnaden förvånande liten. Även om den finns.

Jag började inte att träna för att det var nyttigt.

Jag började träna för att bli stark. Ju starkare desto bättre klarade man sig i slagsmål. Och ju bättre man klarade sig i slagsmål desto värre rykte fick man. Ju värre rykte man hade desto mindre behövde man slåss. Detta var en viktig insikt och efter den levde jag, så gott som jag kunde, under hela mellan- och högstadiet. Speciellt under högstadiet. Min tid där påminde om filmen ”Ondskan”. Byggd på boken. Jag har aldrig riktigt lämnat grusgården på Mimerskolan. Det var där som jag gick högstadiet.

Jag började blogga för att berätta om min denna tid. En tid som satt spår som aldrig går ur. Det var på grund av högstadiet på Mimer som jag började träna mer styrketräning. Och prövade på boxning. Det var på grund av högstadiet på Mimer som jag aldrig slutat träna styrketräning. Och jag har aldrig tränat för att det skulle vara nyttigt. Jag har alltid tränat för att vara stark och vara redo att slåss. Även om jag inte vill slåss. Men det är så livet är. Du måste slåss. Fast kanske inte fysiskt.

Men vill du träna för att få ett bättre och längre liv så behöver du inga stora vikter. Eller kunskaper i boxning eller i någon annan kampsport. Det är bara att promenera raskt i 25-30 minuter och, som sagt, gärna med ”viktmanchetter” runt handlederna. Och tränar du för att bli stark så ska du inte träna så att du blir sjuk, svag och missar nästa träningstillfälle. Och det är inte nyttigt.

För då kan du nämligen åka på stryk.

 Jag återkommer

____________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och landstinget (regionen).
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte ”har publicerats
9 juli, 13 juli, 16 juli, 19 juli, 23 juli, 27 juli, 30 juli, 3 aug, 6 aug och 11augusti.