Grundlagar som yttrandefrihet måste försvaras tillsammans med muslimer som skiljer politik från religion – mot islamisternas lawfare – via media

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress
Det senaste mötet i Umeå kommunfullmäktige ställer frågan om yttrande- och tryckfriheten på dagordningen.
Och varför inte återaktualisera medias roll – när vi ändå är på gång.

En rad kommuner har under decennier formulerat olika och egna ”värdegrunder”. Umeå är en av dessa. Bakom ”värdegrunderna” gömmer sig inte sällan (tyvärr) försök att inskränka yttrande- och tryckfriheten. Detta genom att både politiker och tjänstemän formulerar mer eller mindre genomtänkta, mer eller mindre medvetna, försök att föra fram sina egna åsikter om vad som är god debatton och ”gränser” då exempelvis kommunfullmäktige sammanträder. Det är dags att dessa, förbannade, hemsnickrade, värdegrunder synas i sömmarna. OM dessa, förbannade, hemsnickrade, värdegrunderna innebär att inskränka de rättigheter som garanteras av grundlagar – som yttrande- och tryckfriheten – har vi som försvarar dessa grundlagar inte bara rätt att ignorera dessa, förbannade, hemsnickrade, värdegrunder. Det är vår skyldighet att följa grundlagen och därmed visa att värdegrunderna saknar betydelse.

Och att upphovsmännen/kvinnorna till dessa värdegrunder, som eventuellt, inskränker grundlagar som yttrande- och tryckfrihet måste konfronteras med landets juridiska system. Den som försöker inskränka yttrande- eller tryckfriheten för folkvalda gör sig nämligen skyldig till ett brott. Såvida inte den folkvalde sysslar med exempelvis hets mot folkgrupp. Från talarstolen under en debatt på ett fullmäktigemöte i en kommun eller region (landsting).

Del ett
Ett gäng islamister och/eller deras medlöpare i vissa av Umeås lokala partier har sedan valet 2018 bedrivit ”Lawfare” mot bland annat mig. Begreppet ”Lawfare” något som sedan länge är känt i bland annat USA. Under en period polisanmälde Umeås islamister och/eller medlöpare mig, ofta, för att med hjälp av främst Västerbottens-Kuriren koppla samman mitt namn med just polis-anmälningar. Och, främst tack vare VK, har de fått in rubriker av typen: Jan Hägglund polisanmäld.

Ofta lyckas tyvärr ”lawfare”.

Begreppet innebär en sorts krigföring med hjälp av lagen. Om du översätter begreppet ”krigföring” till engelska får du begreppet ”warfare”. Byt sedan ut ordet war (krig) mot law (lag) och får du begreppet law-fare = alltså krigföring med hjälp av lagen.

Del två
Varför lyckas lawfare så ofta?

Här är några av skälen:
a) Många personer som utsätts för lawfare vet inte om att detta är en vanlig metod som både har ett namn och en historia,
b) Det är olustigt att se sitt namn i negativa sammanhang gång på gång – även om det inte handlar om mord utan ”bara” om förtal,
c) Medias roll: En tidning som Västerbottens-Kuriren har gjort stora rubriker av polisanmälningarna mot mig, till och med om funderingar om polisanmälningar mot mig, men att flera av dessa anmälningar inte ens har lett till en förundersökning har VK talat mycket tyst om,
d) Bristande juridiska kunskaper: de flesta vet inte om att de klan slå tillbaka juridiskt. Den eller de som systematiskt missbrukar det juridiska systemet i politiskt eller religiöst syfte begår själv ett brott – och kommer – om det bedriver lawfare mot fel person att själva lagföras!
e) Personer som är beroende av att åka ut och föreläsa, och som blir baktalade av exempelvis studieförbundet Ibn Rushd, blir förr eller senare inte inbjudna mer att föreläsa.

Del tre
Även om arrangörerna inser att deras inbjudne föreläsare inte är islamofob eller rasist – något som studieförbundet Ibn Rushd påstod här i Umeå i samband med att jag, och två ytterligare personer samt ett annat studieförbund än Ibn Rushd, hade bjudit in en forskare att föreläsa för studenter och alla andra umebor på Umeå universitet hösten 2016 – blev det så mycket bråk och extra oro och extra arbete att Ibn Rushd lyckades. Föreläsningen blev av. Ibn Rushd kunde aldrig ha stoppat detta. Vi övriga arrangörer var inte beroende av några pengar från det, av Ibn Rushd pressade, studieförbundet. Men i många fall finns det ett beroende av pengar för att kunna ta en föreläsare hit till Umeå. Och vilket studieförbund, eller annan arrangör, vill gå igenom det obehag som företrädare för Ibn Rushd kan utsätta arrangörer för.

Föreläsare som det ofta stormar om blir helt enkelt inte inbjudna.

Detta även om alla förstår att anklagelserna är fel och att arrangörerna har rätt då de säger att en föreläsare varken är rasist eller islamofob utan enbart har gjort sig skyldig till inhämtande av kunskap – samt innehar modet att säga sanningen. Skälet till att vissa kunniga och intressanta personer inte blir inbjudna att föreläsa är följande: ”Det blir ju så mycket bråk kring honom eller henne”.

Detta är också lawfare!

Lawfare handlar inte alls endast om polisanmälningar. Jag är övertygad om att den ur Vänsterpartiet uteslutna Amineh Kakabaveh tillhör en av de personer som oftast har varit utsatt för ”lawfare”. I Sverige.

Del fyra
Medias roll är helt avgörande för om t ex islamister och/eller deras medlöpare ska kunna bedriva ”lawfare”. Om detta har jag skrivit och publicerat en blogg. Jag kommer att återpublicera denna det första jag gör på fredag den 28 februari.

Som vanligt vill jag understryka att när jag talar om islamister avser jag huvudsakligen Muslimska brödraskapet, salafister samt det nätverk av  wahhabitiska salafister (”salafia wahhabia”) ur vilket myndigheterna i Sverige grep och utvisade sex medlemmar. Islamisterna representerar en minoritet av muslimerna i Sverige.

Majoriteten av muslimerna i landet accepterar att svenska lagar gäller i Sverige; att grundlagarna står över sharia. Majoriteten av muslimerna i Sverige kan skilja på politik och religion. Majoriteten av de svenska muslimerna accepterar att grundlagarna ska garantera att landet styrs av en regering – med stöd av en folkvald riksdag – och att det är denna folkvalda riksdag som fattar beslut om de lagar efter vilka samhället styrs. Detta gör religionen till en privatsak.

Men shariaanhängare som tror på en gudomlig rätt (lag) – som står över av människan stiftade lagar – kan inte underordna sig de svenska grundlagarna. Skälet är att de är stiftade av människor.

Avslutning
Mer om medias roll vad gäller ”lawfare” på fredag morgon.
Återanvändning är bra. För miljön och ibland även politiskt. Därför ska jag alltså återanvända ett tidigare blogginlägg som handlar om media som ”möjliggörare” av just islamisternas ”lawfare” här i Umeå.