Nytt slut: Kan trumpismen leva vidare utan Trump? Svaret är JA. 70 miljoner väljare försvinner inte bara – samma gäller för globalismens problem

Ingress
Steve Bannon heter den person som tog tag i Donald Trumps kaotiska valkampanj 2016 och som kom att spela en avgörande roll i att Trump blev president 2016. Liksom så många andra som förargade Trump, exempelvis genom att kunna mer än presidenten och hans familjemedlemmar i allt, blev chefsstrateg Bannon avskedad av den president han hjälpt till makten cirka 1½ år efter Trumps makttillträde. Bannon varnade för de opinionsmätningar som förutspådde att Joe Biden skulle vinna en jordskredsseger i årets presidentval. ”Kom ihåg, sade Bannon, ”det handlar inte om höger mot vänster, utan om globalism mot nationalism …” (DN 5 nov).

Detta har betydelse utifrån frågeställningen om trumpismen kan leva vidare utan Trump. För vad är egentligen ”trumpism”? Svaret finns att söka i citatet från Steve Bannon. Det handlar om ”globalism mot nationalism”.

I. Globalism vs ”America First”
Globalism handlar om de världsomspännande ekonomiska-politiska-militära maktcentra som vuxit fram. Ursprungligen i form av kolonialmakter där Storbritannien var den största under 1800-talet. Sedan tog USA över. Men idag har maktcentra i form av nationalstater som, åtminstone på papper, styrdes av grundlagar samt viljan hos väljarna fått konkurrens av en rad nya aktörer. Det handlar om gigantiska företag vars omsättning (inkomster och utgifter) är större än de flesta länders BNP. Det kan gälla banker, hedgefonder och it-företag. Låt oss nämna några exempel:
-Banken J P Morgan Chase & Co bedriver verksamhet i uppåt 60 olika länder,
-Hedgefonden Bridgewater Associates förvaltar värden motsvarande 138 miljarder dollar,
-Det gamla bilmärket Ford  ligger fortfarande på 31 plats i världen vad gäller företagens räknat på omsättningen,
-Företaget Amazon, som bl a sysslar med e-handel, hade en omsättning på 281 miljarder dollar ifjol.

Amazons hade en omsättning som var klart större än Finlands och Tjeckiens respektive BNP! Detta har skapat nya umgängesformer i världspolitiken. Det handlar bland annat om en återfödelse av idéer som växte fram under slutet på 1800-talet och som gick ut på att politiken vad gäller ekonomi, militär styrka och utrikespolitik bör planeras av de som är starka nog att göra sig gällande.

II. Inte endast stater utan även företagsgiganter
Idag handlar detta allt mindre om enskilda stater och allt högre grad om gigantiska företag. Och dessa företagsgiganter har aldrig ens låtsas att de skulle vara demokratiska. Tvärtom. En av Amazons grundläggande idéer är att skapa ökad vinst genom att pressa sin personal till det yttersta. Företaget är ökänt för att vilja undvika kollektivavtal. Det motarbetar aktivt anställda som vill gå med i facket. Det finns inga globala kollektivavtal eller någon global arbetsrättslig lagstiftning. På det globala planet gäller den starkes rätt. Detta oavsett om det handlar om militär styrka, arbetsvillkor som löner och arbetsmiljö eller inflytande över var vinsterna ska investeras och i vad. Eller delas ut till aktieägarna. Globalism handlar till väldigt stor del om den starkes rätt. Stora företag som Amazon slår inte endast mot fackföreningar. Det slår även ut en rad företag/butiker som säljer varor och tjänster över disk. Runt om i hela världen.

III. Europas Förenta Stater vs nationalism
Det är mot denna bakgrund som vi ska se agerandet hos de som ivrar för mer överstatlighet för EU. Exempelvis EU-skatter, EU:s centralbank, EU-armé och i förlängningen ett Europas Förenta Stater (EFS). Frankrikes president Emmanuel Macron tillhör de som förespråkar ett EFS. Men detta projekt kan inte förverkligas om inte nationalstater som Sverige, Tyskland, Finland, Frankrike, Italien Danmark, o s v, upplöses. Brexit ska, åtminstone delvis, ses mot denna bakgrund. Vissa inom borgerligheten anser inte att globalismen är rätt väg att gå.

IV. Arbetarrörelsen saknade alternativ
Tyvärr har arbetarrörelsen i Europa – arbetarpartier och fackföreningar – inte lyckats formulera något alternativ till globalismen. Utrikeshandel måste Sverige givetvis ha. Detsamma gäller för alla länder. Men betyder detta att vi behöver acceptera EU:s ständigt ökande överstatlighet? Naturligtvis inte. Under årtionden var exempelvis Socialdemokraterna och LO-facken motståndaren till en svensk EU-anslutning (EEC). När dessa plötsligt bytte fot tog Vänsterpartiet och Miljöpartiet över rollen som EU-motståndare. I Sverige. Och deras motsvarigheter i andra länder tog över EU-motståndet på många andra håll i Europa. Men idag har även dessa (V och MP) lydigt ställt in sig i ledet och för inte längre fram någon kritik av det borgerliga etablissemangets strävan efter ytterligare överstatlighet för medlemsländerna inom EU. Det vill säga: dessa partier bekämpar inte längre den globalisering som det överstatliga EU-projektet innebär.

V. Marine Le Pen och SD
Istället för arbetarpartierna och vänster- och miljöpartier har det blivit en annan riktning inom borgerligheten som har tagit strid mot globalismen. I Frankrike är det Marine Le Pen och hennes rasistisk-nationalistiska parti Nationell Samling som har stått för anti-globalismen i form av ett Nej till alltmer av överstatlighet inom EU. I Sverige var det, under en period, Jimmie Åkesson och SD som försökte fylla den rollen. Detta har förvridit den, i grunden, sunda anti-globalismen och gett den ett nationalistiskt-rasistiskt ansikte.

Men även om dessa två delar av borgerligheten är oense i frågan om hur långt globaliseringen ska tillåtas gå, är borgerlighetens olika flyglar ense om en sak: att pressa tillbaka löner och fackliga rättigheter.

VI. I USA satte de extrema sin prägel på anti-globalismen
I USA har det aldrig funnits en stark fackföreningsrörelse och något arbetarparti av betydelse. Därför var det redan från början självklart att motståndet mot globaliseringen i USA skulle ta sig alldeles speciella uttryck. Detta kom inte att ske gradvist genom att fackföreningar och stora arbetarpartier, och därefter vänster- och miljöpartier, stegvis gav upp sitt motstånd mot globaliseringen i form av EU-projektets strävan efter överstatlighet.

Istället kom en rad förvridna sociala formationer – som växt fram i USA på grund av det tomrum som fanns beroende på avsaknaden av fackföreningar och ett arbetarparti – att sätta sin prägel på antiiglobalismen.

Det handlar om den extrema kristna högern, den s.k. tea-party rörelsen, rasister och rasbiologer som tror på vitas överlägsenhet (strömningar som är extra starka i USA p g a slaveriet); den sexism som aldrig utmanats på arbetsplatserna i brist på fackföreningar och kollektivavtal samt alla de som bekämpar varje försök att begränsa innehavet av vapen, o s v.

Dessa extrema strömningar kom alltså att sätta sin prägel på den anti-globala rörelsen i USA. Och till detta kom så Donald J Trump.

Avslutning: trumpismen kan leva vidare utan Trump. I dagsläget.
Det är mot denna bakgrund som det senaste presidentvalet i USA måste ses. Trump kommer, när den sista rösten är räknad, att ha samlat minst 73 miljoner väljare bakom sig. Detta är till helt övervägande del vanliga och vettiga – men ekonomiskt trängda och av pandemin, orättvisor och våld pressade – knegare. Men de som sätter sin prägel på en rörelse är ofta inte de vanliga och de vettiga. Det är de extrema. Och så är det även med ”trumpismen”.

För att sluta där vi började. Steve Bannon sade: ”det handlar inte om höger mot vänster, utan om globalism mot nationalism”.

Så behöver det inte vara. Men så har det blivit. Detta eftersom socialdemokratiska arbetarpartier, fackföreningar, olika vänsterrörelser, o s v, inte har förmått formulera ett hållbart alternativ till globalismen. Just därför kan trumpismen i dagsläget leva vidare utan Trump. De problem som trumpismen tar upp är verkliga. Detta även om trumpismens svar är overkliga.

I kommande blogg:
medias förrädiska roll samt en möjlig
grund för ett arbetarrörelsens alternativ till globalismen.