Dagens kommunledning i Umeå missar tåget – grön industriell produktion är framtiden
Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.
__________________________
Jag hade utlovat att skriva om det andra trendbrottet som vi söker väljarnas förtroende för i kommunvalet den 11 september nästa år. Detta kommer i början på nästa vecka. Istället vill jag erbjuda mina läsare en något redigerad variant av en debattartikel som jag och en av mina partikamrater fick publicerad i VK i torsdags.
Arbetarpartiet (AP) strävar efter att delta i styret av Umeå kommun efter valet 2022. Vi är ännu inte spridda över hela landet. Däremot har vi, sedan 2010, utvecklat ett Handlingsprogram för att ta hela Sverige framåt. Och Umeå utgör en del av Sverige.
Ryggraden i Handlingsprogrammet har varit det dramatiskt växande behovet av investeringar i grön industriell produktion. Under tio år har vi dels försvarat industrin mot dess fiender, dels argumenterat för industriproduktionens omvandling i linje med de allt djupare insikterna om hoten mot klimat och miljö. Om vi i AP deltog i styret av Umeå skulle kommunen spela en avgörande roll i norra Sverige när det gäller utvecklingen av grön industriell produktion. Mer om detta senare.
Till vår stora glädje ser vi nu en återindustrialisering av Norrland. Detta just i form av grön industriell produktion. Vi tänker på de gigantiska satsningarna på fossilfri stålproduktion i Norrbotten. Statliga LKAB och Vattenfall driver sedan 2016 på för att omvandla SSAB:s stålproduktion. Privata investerare planerar nu att bygga ett helt nytt fossilfritt stålverk i Boden! AP:s analys byggde på att hänsyn måste tas till klimat och miljö. Samtidigt måste också industrin överleva. Lösningen blir att hänsynen tas redan i utformningen av själva industriprocessen. De väldiga satsningarna i Norrbotten har bekräftat detta.
Därför tog vi med stor entusiasm del av Northvolts planer på att bygga en batterifabrik i norra Sverige år 2017. Batterier är ett lysande exempel på grön industriell produktion. En utveckling av batterierna ökar möjligheten att lagra energin från de alltmer omfattande vindkraftsparkerna och påskyndar omvandlingen av fordonsparken mot elbilar och elbussar.
Entusiasm var däremot inte något som präglade kommunledningen i Umeå. Då SVT i maj 2017 avslöjade att Northvolt valt bort Umeå angavs skälet vara att Umeå kommun inte hade mark nog för Northvolts fabrik. Hans Lindberg citerades på följande sätt i SVT: ”- Northvolt har haft ett intresse att etablera sig i många kommuner i Sverige och den frågan fick även Umeå. Vi svarade och erbjöd olika områden, bland annat Holmsund. Men vi har inte sådana planlagda områden för industri.”
Men det har aldrig saknats mark för externa köpcentra…
Batterifabriken hamnade alltså i Skellefteå. Men inte bara det. Så fort det var klart med batterifabriken ville en återvinningsfabrik för gamla batterier etablera sig strax intill. Tala om en win-win-situation. Och Umeå var inte ens med på banan. Succén för batterifabriken har varit så stor att Northvolt, tillsammans med Volvo Cars, nu planerar en ytterligare batterifabrik. Vi hoppas självklart att denna hamnar i Umeå. Men kommunens tidigare agerande har definitivt inte ökat chanserna, även om en attitydförändring har kunnat skönjas – under galgen.
Det som hände är ett fruktansvärt misslyckande för Umeå. Dess politiska ledning visade att den inte alls förstod framtidens krav – och möjligheter. Här finns två universitet och därmed stora forskningsresurser. Kommunen äger 25 procent av Stornorrfors – det vattenkraftverk som producerar mest el i hela Sverige. Här finns också kapitalstarka aktörer. Med dessa resurser hade det varit naturligt att Umeå blivit ett nav för den gröna återindustrialiseringen i norra Sverige. Men den nuvarande ledningen saknar industriell tradition och kan därför inte mobilisera resurserna. De lever på gamla meriter.
Här krävs ett tredje trendbrott. Vi har framhållit kommunens industriella förutsättningar i över tio år. Detta är en sak vi kan bidra med till ett ”regeringssamarbete” i Umeå kommun efter nästa val.