Rekordhög inflation och hotande lågkonjunktur med arbetslöshet. Varför handlade Almedalsveckan så lite om ”knegarnas vardag”?

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

Ingress
Det var två frågor som partiledarna ägnade ringa, eller ingen, uppmärksamhet åt under veckan i Almedalen. Den första frågan som  partiledarna mer eller mindre struntade i var hur de skulle bemöta den rekordhöga inflationen och den hotande lågkonjunkturen. Den andra frågan var klimathotet. Jag ska återkomma till frågan om klimathotet. Just detta blogginlägg kommer att handla om den hotande lågkonjunkturen.

Del ett
Partiledarna talade alltså väldigt lite om de ”magfrågor” som blir alltmer kännbara för många hushåll. Detta visar att den politiska debatten i Sverige har rört sig bort från vad jag vill kalla för ”knegarnas vardag”.

Samtidigt varnar allt fler bedömare för att Sverige kan vara på väg mot en ekonomisk lågkonjunktur. Den höga inflationen är, enligt Konjunkturinstitutet (KI), en av de faktorer som kan utlösa en lågkonjunktur. Under maj månad var inflationstakten 7,2 procent – den högsta sedan 1991! Detta innebär att priserna i Sverige, i genomsnitt, var 7,2 procent högre i maj 2022 än i maj 2021. Det är främst priserna på livsmedel, el och drivmedel som har ökat.

Prognoserna för BNP-tillväxten har skrivits ned till 1,9 procent för i år och till endast 1,2 procent för 2023. Detta har, i sin tur, fått Konjunkturinstitutet (KI) att även skriva ned tillväxten i sysselsättningen. En annan faktor som kan minska tillväxten är de höjda räntorna. KI hoppas dock, pliktskyldigast, på en s.k. mjuklandning. Detta till skillnad från en djupare ekonomisk nedgång (en recession).

Inflationen, uttryckt i form av stigande priser, kommer att leda till sänkta reallöner för en majoritet av Sveriges löntagare under 2022. Även levnadsstandarden för studerande ungdomar och pensionärer kommer att drabbas av stigande priser. Men hittills har inte riksdagspartierna satt dessa frågor i centrum för debatten i valrörelsen. Och detta märktes under Almedalsveckan. Men det är inte möjligt att tiga ihjäl en sänkt levnadsstandard och en hotande ökning av arbetslösheten.

Del två
Något av de politiska blocken kommer att få bilda regering efter valet 11 september. Naturligtvis. Och det är inte oväsentligt vilka som får bilda regering. Men om vi skulle ställa frågan på följande sätt: Vilket av de båda politiska blocken förtjänar att få bilda regering? Själv anser jag att svaret på en sådan frågan blir … inget! Detta även om jag kommer att använda min rösträtt till att rösta emot ett av blocken. Och skälet till att jag anser att inget av blocken förtjänar att få bilda regering är att inget av dem verkar bry sig om ”knegarnas vardag” på det sätt som inflationen och den hotande lågkonjunkturen kräver.

Del tre
I Storbritannien har en rad fackföreningar diskuterat att strid för att försvara sina medlemmars reallöner. Detsamma skulle behövas i Sverige. Men fackföreningarna i Sverige har inte endast devalverats av Socialdemokraterna. Fackföreningarna har även devalverat sig själva. De har accepterat att deras medlemmar reducerats till ett ”särintresse” bland andra ”särintressen”. Men så är det ju inte. Knegarna utgör den viktigaste av ekonomins alla produktionsfaktorer. Och nu inställer sig sanningens ögonblick för de fackliga ledarna:
a) Ska de kräva kompensation åt sina medlemmar för ”dyrtiden”,
b) Eller kommer de fackliga ledarna att kräva att deras medlemmar ska acceptera en sänkt levnadsstandard – med argumentet att det är medlemmarna som ska bromsa inflationen trots att denna beror på faktorer utanför medlemmarnas kontroll som höjda priser på el, drivmedel och mat.

Kom ihåg: Många av storföretagen och bankerna har gjort rejäla (och ibland större än så) vinster under pandemiåren!

Det är alltså inte endast de två politiska blocken som borde ställa kampen mot arbetslöshet och inflation i centrum. Det är de två blocken OCH fackföreningarna. Men ändå står inte frågorna om vad som borde göras åt inflationen med rekordhöga prisökningar, och en hotande lågkonjunktur med ökande arbetslöshet, i centrum. Ur led är tiden!

Del fyra
Sveriges arbetslöshet är fortfarande bland de högsta inom EU. Detta även om den har minskat. I april låg Sveriges arbetslöshet på 7,7 procent. Bland de 27 EU-länderna var det bara Spanien, Grekland och Italien som då hade en högre arbetslöshet än Sverige! Den svenska arbetslösheten är dessutom väldigt snedfördelad. Bland utrikesfödda låg arbetslösheten i april på hela 17,0 procent. Bland inrikes födda låg arbetslösheten på ”endast” 5,4 procent. Skillnaden är skrämmande stor och försvårar integrationen. Bland mycket annat.

Avrundning
Vad vill då riksdagspartierna göra åt detta? Almedalsveckan lämnade få svar. Snarare ställde partiledarnas (brist på) engagemang följande fråga: Varför handlar valrörelsen i så liten utsträckning om ”knegarnas vardag”?

Och vi måste lägga till: Varför kom även frågan om klimatet bort i Almedalen?

_     _     _     _     _

Vilket block vinner valet?

Sifo, juni 2022

Kommentar:
I Sifo-mätningen ovan når Miljöpartiet inte upp till gränsen på 4 procent. Detta ger S, V och C tillsammans 47,6 procent av väljarna. Blocket med M, KD, SD och L får tillsammans 47,4 procent av väljarna. Det är alltså omöjligt att säga vilket av blocken som kommer att få bilda regering i höst.

PS. Socialdemokraterna böjer sig nu för Moderaterna i fler frågor än den om Nato. De böjer sig även när det handlar om kärnkraften. S-regeringen öppnar nu, bland annat, för helt nya reaktorer. DS.