Både narkotikan och alkoholen måste pressas tillbaka – samtidigt som stödet till människor som missbrukar måste öka

Våra motståndare har infört en gräns
3 %
för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.

Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

 

Ingress
Drogliberalerna har under en tid flyttat fram sina positioner. Arbetarpartiet är oroade över denna utveckling, speciellt i en situation med hög och bestående ungdomsarbetslöshet. En arbetslöshet som nu dessutom hotar att öka.

 

I. Missbruket har ökat med legaliseringen
Legaliseringen har bland annat inneburit en kraftig ökning av antalet småbarn som förgiftats av cannabis. Detta sedan cannabisindustrin började sälja ätbara produkter som krämer, kakor och godis med cannabis! Långt tidigare har det varit känt att missbruk av cannabis, precis som alkoholmissbruk, bland annat leder till sämre minne, inlärningsförmåga och impulskontroll bland ungdomar.

Bakgrunden till att cannabisindustrin har fått så fria händer är att i Kanada, och i en rad delstater i USA, har cannabis (marijuana och hasch) legaliserats. Detta har alltså inneburit ett ökat missbruk.

 

II. Men sprit är ju också farligt …
Detta argument brukar alla, aktiva, förespråkare för en legalisering av cannabis använda sig av. Och även de som försvarar sitt eget missbruk. Syftet med argumentet ”men sprit är ju också farligt” är inte att göra något åt faran med alkohol. Absolut inte. Syftet med ”spritargumentet” är att styra in debatten i en återvändsgränd (”allt är ju farligt”) som är ofarlig för drogliberaler och för de som försvarar sitt eget missbruk.

Hur hanterar alla vi som bekämpar en legalisering, med bland annat cannabisgodis som följd, detta ”spritargument”?

Vi ska naturligtvis säga det uppenbara: ”Javisst, sprit ÄR naturligtvis också farligt. Hade samhället inte redan godkänt alkohol, och nikotin, skulle dessa båda substanser inte haft en chans att bli lagliga idag”. Sedan ska vi – till drogliberaler och de som försvarar sitt eget missbruk – tillägga följande: ”Vårt mål är att både motarbeta missbruk av narkotika och av alkohol – vill du hjälpa oss att pressa tillbaka användandet av alkohol och narkotika i samhället?”

Det slår aldrig fel. Då jag ställt denna fråga till drogliberaler, och till de som försvarat sitt eget missbruk, har de alltid blivit svarslösa. Det har nästan omedelbart visat sig att de inte alls är oroade för riskerna med ”den farliga spriten”. Det visar sig att ”spriten” bara var ett fikonlöv som de använder för att försvara narkotikan. Ända sedan 80-talet har jag bett legaliseringsivrare som använt ”sprit-är-ju-också-farligt” argumentet att hjälpa till med att pressa tillbaka både användandet av alkohol och narkotika. Men då jag styrt diskussionen åt detta håll har de alltid velat avbryta samtalet.

 

III. Blandmissbruk
Jag växte upp då mellanölet släpptes fritt samtidigt som cannabis romantiserades via en rad pop- och rockgrupper. Min erfarenhet av gamla kompisars missbruk är inte att någon enda lämnade alkoholen för (exempelvis) cannabis. Min erfarenhet är att mina gamla kompisar gick från alkohol till både alkohol och cannabis, det vill säga till blandmissbruk. Tyvärr gick det mycket illa för många kompisar ur min generation.

 

IV. Kampen mot narkotikan är i högsta grad en politisk fråga.
Ungdomsförbunden inom M, C och L förespråkar en legalisering av cannabis – med sikte på försäljning över disk. Ungdomsförbunden inom MP och V vill avkriminalisera cannabis. Även inom Socialdemokraternas ungdomsförbund finns grupperingar som vill legalisera cannabis.

 

Avslutning
Kampen mot narkotikan kommer att vinnas eller förloras av den sida som har folkopinionen med sig. Föräldrar måste klara diskussionen om hasch och marijuana (cannabis) med sina barn. Ungdomar måste våga ifrågasätta sina kompisars missbruk. Det är därför som Arbetarpartiet, tillsammans med andra, arbetar för att återskapa en folkrörelse mot legalisering av nya droger – i syfte att pressa tillbaka användandet av både alkohol och narkotika !

För användandet av både alkohol och narkotika måste pressas tillbaka. Samtidigt måste resurserna öka till de som söker hjälp för att sluta missbruka. Detta oavsett om det handlar om narkotika, alkohol eller blandmissbruk. En beslutsam attityd riktad mot faran med dessa substanser måste kombineras med en bevarad respekt för, och ett stöd till, de som missbrukar. Det är människor vi talar om.

Till sist: Ingen som söker hjälp ska behöva oroa sig för att bli bestraffad.

8 kommentarer

  1. Björn

    Ytterligare ett steg i fel riktning är att legalisera ”gårdsföräljning” av alkohol. Man behöver inte ha allt för stor hjärna om man tror att vi skulle få ha kvar vårt undantag med statligt försäljningsmonopol av alkohol. Skulle ta ungefär 23sekunder innan vi har en gäng utländska aktörer som anmält oss till Europadomstolen och kräver att få sälja alkohol på den Svenska marknaden.

  2. brorson

    Ett mycket bra och mycket viktigt inlägg i en viktig fråga, som diskuteras alltför lite, jag har dock ett eget förslag, som bygger på åsikter, som eventuellt avviker en del från dina åsikter, Jag förde fram mitt förslag på _Svenska Dagbladets boggforum under den tiden de flesta dagstidningar hade sådana. Nu verkar VK vara enda tidning. En bok som jag verkligen rekommenderar till läsning är Alkoholismen – en sjukdom av Ivab Bratt, utg. 1953, sanna år som motboken avskaffades.

    Under tjänstgöring som läkare på Långbro mentalsjukhus i början av 1900-talet upptäckte Bratt att ingen eller nästan ingen av patienterna hade någon psykisk sjukdom. De var alkoholister. Bratt var upphovsman till färlödens mest framgångsrika alkoholpolitik, nämligen den svenska under motbolstiden. Numera nästan helt nedmonterad. Jag föreslog i nämnda bloggdebatt införande av en elektronisk motbok, där alla inköp i Systembutiker, livsmedelsbutiker och krogar registreras. Samt hur mycket som förs in över våra gränser.

    Jag har bott på landsbygden och har sett hur illa det fungerar med livsmedelsbutiker som ombud för Systembolaget. Handkare kan ta hem varor i eget namn, och har ett välfyllt lager för försäljning till bygdens alkoholister.. Skillnaden med mitt förslag blir att alla kunder måste ha ett inköpskort och att varje inköp registeras i databasen, sant att nty´´´mycket stränga krav kommer att ställas på butikerna att reglerna följs. Annars förlorar de tillståndet till alkoholförsäljning.

    Vad som ska ske med de registerade uippgifterfna är upp till politikerna att besluta, men klart är att storkonsumenter kan stängas av från fortsatta inköp och få uppmaning att söka vård, dessa efter flera varningar att vederb. riskerar att bli alkoholist om han / hon inte minskar sin konsumtion. Om inte politikerna bestämmer annorlunda, ska endast den enskilde själv ha tillgång till uppgifterna i den elektroniska motboken.

  3. brorson

    I mitt förslag till elektronisk motbok, måste varje konsument ha ett inköpskort, som dock kan laddas ner på dennes bankkort, om han bara köper ut åt sig själv. Den, som köper genom bud måste däremot ha ett särskilt inköpskort, som budet måste visa upp i butiken tillsammans med egen fotolegitimation.

    Systembolaget heter så, eftersom Stockholm var den första stad i vilken Bratts idéer, som därför kallades ”stockholmssystemet” testades i stor skala. Det blev en formidabel succé med en kraftig minskning av antalet alkoholrelaterade skador och brott. Trots att Bratt var liberal politiker, var en av hörnstenarna i hans ”stockholmssystem” att ta bort det privata vinstmotivet i alkoholhanteringen genom stastliga monopol på import och försäljning till kund av rusdrycker.

    En annan hörnsten var nej till totalförbud. i stället användes det statliga monopolet till att lägga priset på rusdrycker på precis den nivå, som gjorde smuggling och hembränning olönsam. Sverige slapp därigenom den grova brottslighet i form av smuggling och maffia, som drabbade länder, som införde totalförbud. Den maffia,. som växte fram under förbudstiden i USA, är fortfarande stark och obesegrad. Den tredje hörnstenen var den begränsade tillgången till rusdrycker genom motboken.

    Den fjärde, och tyvärr svagaste hörnstenen var vården. Inläggningen av alkoholister på mentalsjukhusen ersattes av nykterhetsanstalterna, de s.k torkarna. Vilket var bra, men man saknade metoder för behandling an alkoholister för bestående resultat och inte bara avgiftning. Nya metoder utvecklades dock under de följande decenierna, särskilt i USA, vilket Bratt diskuterar i sin bok från 1953,De periodvisa avgiftningar, som dock skedde på torkarna, bidrog dock till att livslängen hos kroniska alkholister bara var obetydligt kortare än hos genomsnittsbefolkningen under motbokstiden.

    Den av drogliberaler medvetna raseringen av Bratts livsverk har utan tvivel tagit fler liv än någon pandemi. Och vi har därför också stått helt orustade inför de nya farsoten; Narkotikan och blandmissbruket.

  4. brorson

    När drogliberaler använder argumentet att alkoholen också är farlig, brukar jag svara att Om alkoholen inte hade varit traditionellt berusningsmedel i Sverige och övriga Nordeuropa, utan någon annan drog, så hade kanske den drogen varit den enda tillåtna och alkoholen förbjuden. Vi måste med all kraft bekämpa blandmissbruket. Och varje försök att ersätta alkoholen med någon annan drog som den enda tillåtna, är dömt att misslyckas.

    Enligt min mening är alkoholismen (tillvänjningen) inte en sjukdom utan den friska människokroppens naturllga reaktion för att överleva en förgiftning, särskilt om densamma upprepas ofta. En tillvand alkoholist kan ju överleva alkoholhalter som är direkt dödliga för icke-alkoholister, och kan rt.o.m utföra precisionsarbeten,. som att köra bil. Men denna försvarsmekanism, som mobiliserar kroppens alla resurser, har sitt pris och det är högt, Överlevnaden på kort sikt minskar överlevnadschansen på lång sikt, vilket naturligtvis är att anse som en sjukdom. Inte alkoholismen i sig, men alkoholismens följdverkningar. Detta var också vad Bratt ansåg. Beställ hem och läs boken!.

  5. brorson

    Dryckesindustrin blåljuger, när den förnekar att alkoholen är alkohoismens orsak, förnekar att vem som hels,t som dricker för mycket och för ofta, kan bli alkholist .Och dessutom ljuger att alkoholism skulle vara en medfödd sjukdom hos en minoritet hos befolkningen. Detta är en seglivad myt, som använder smärre skillnader mellan individer som argument, såsom skillnader i alkoholens metabolisering. För vissas individer tar det något längre tid innan de blir alkoholister, Metaboliseingen sker i levern, och akut leverinsufficiens är en synnerligen allvarlig följdsjukdom till alkholism, vilken var nästan helt okänd i Sverige under motbokstiden.

    Vad som då händer är att metaboliseringen upphör inom loppet av några tiimmarf, med följd att stora mängder alkohol rusar rakt upp i hjärnan med partitiell hjärnförlamning som följd. Somjag skrev i föregående kommentar kan tillvänjningen vara livräddande på kort sikt, men är förådande på längre sikt, näe kroppen helt enkelst slits ur. I detta tillstånd vet inte individen vad han gör, och tillståndet kallas felaktigt ”psykos”.

    Drogliberaler och missbrukare har stulit psykiatrins diagnoser i syfte att klassa alkoholism som en psykisk sjukdom, för att de ska vårdas inom psykiatrin och behandlas med narkotikaklassade psykiatriska mediciner, som f.ö. importeras i stor skala till de svarta marknaderna i Sverige från länder med en liberal syn på detta. Inäggningen av missbrukare på psykiatriska tvångsvårdavdelningar är förödande för övrfiga patineter, vilkas behandlingsresultat äventyras, vartill deras återgång till ett normalt liv försvåras p.g.a de grova fördomar som sprids om psykiskt sjuka, att de skulle vara farliga.

    Detta är en följd av lögväsendet, att man inte vill erkänna att den drogrelaterade brottsligheten beror på drogerna, utan i stället skyller på ”sjukdomen”. Detvar i kampen för psykiskt sjukas mänskliga rättigheter som jag halkade in på spåret missbruk och kriminalitet.

  6. brorson

    Jag håller med Janne om att det behövs en ny folkrörelse för att trycka tillbaka allt missbruk. Samt att en missbrukare, som själv söker vård inte ska straffas för sitt eget missbruk. Jag föreslår:

    1. Att det vansinniga systemet att tvångsvården bedrivs av staten på kommunens bekostnad skrotas. I stället ska tvångsvården bedrivas i landstinget / regionens regi som en självständig verksamhet, och alltgså inte som en del av psykiatrin.

    2. Dessa anstalter ska ha ett akutintag som är öppet dygnet runt, dit missbrukare kan komma för att söka vård frivilligt. Dit ska polisen också skjutsa berusade personer.. En vårdsökande, som kommit med taxi, ska inte behöva lägga ut egna pengar för resan. Brist på respengar ska allså inte hindra någon att frivilligt söka vård.

    3. Socialnämnden ska också kunna besluta om någon ska hämtas för bedömning om han / hon behöver vård mot missbruk. Om det antas behövs för att skydda missbrukaren själv,någon närstående eller ANDRA personer..

    4. Den vårdsökande ska genast undersökas av läkare för kontroll att han inte har en farlig sjukdom, somh ar förväxlats med berusning, eller inte har en farlig följdsjukdom till missbruket. Den vårdsökande ska därefter läggas in på akutrum över natten.

    5. Nästa dag görs bedömning av för ändamålet särskilt utbildad person, som inte behövber vara läkare, om han / hon ska skickas hem eller kvarstanna för vård. Alla berusande personer ärju inte missbrukare.

    6. Om tvångsvård bedöms nödvändig ska det som idag avställas av rätten för en tid om högst sex månader, med möjlighet till förlängning,. Om en missbrukare själv har sökt vård, ska det ha betydelse för bedömningen av frivillig vård kontra tvångsvård.,

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar på kommentar från Felix Berg 27/7-22
      Du använder ett språkbruk som diskvalificerar dig på min blogg. Istället för riktiga argument förolämpar du folk och angriper andra som skriver kommentarer för deras ålder. Jag är ansvarig utgivare även för det som DU skriver. Det du skriver har raderats.
      Återkom inte till min blogg.
      // Janne H

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.