Politisk redaktör förbereder Sverige på kärnvapenkrig genom att bagatellisera användningen av ”taktiska” kärnvapen! S.A.N.T.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen.
__     __     __

Kära läsare,
jag ber om ursäkt för det långa uppehållet. Den var en reaktion på valrörelsens urladdning i form av hårt politiskt arbete. 

 

Ofattbart

Den 27 september skrev Göteborgs-Postens politiske redaktör Adam Cwejman följande på twitter:
”Kärnvapenkrig, det är väl inte så farligt? Trodde aldrig jag skulle säga det men det är faktiskt inte slutet på allt att det släpps några kärnvapenbomber i Europa…”.

Jag har, tyvärr, träffat på denna attityd även på annat håll.

Det handlar om en alldeles speciell sorts idioti som tar sig uttryck i en sorts ”låtsas-rationalitet”. Dessa personer använder, inte sällan, en metod som går ut på att försöka reducera betydelsen av insatser av kärnvapen i krig på följande sätt:
a) en liten bomb,
b) en bomb,
c) en stor bomb,
d) en större bomb,
e) en ännu större bomb = atombomb.
Denna låtsas-rationella idioti hävdar att den enda skillnaden mellan konventionella bomber och kärnvapen handlade om antalet kiloton (tusen ton) trotyl. Plus lite strålning – som inte ska överdrivas. Men de debattörer som har gjort denna idiotiska låtsas-rationalitet till sin egen har fel.

Så in i helvete fel.

 

I. Det handlar ju ”bara” om taktiska kärnvapen
De två kärnvapen (atombomber) som USA använde mot de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki i slutet av andra världskriget motsvarade sprängstyrkan hos 15-16 tusen ton (kiloton) trotyl respektive sprängstyrkan hos 21-25 tusen ton (kiloton) trotyl (Wikipedia). För den som vill ägna sig åt sifferexcersis kan nämnas att sprängstyrkan hos dagens s.k. taktiska kärnvapen kan variera mellan 0,3 kiloton trotyl till 100 kiloton trotyl. Detta innebär att dagens ”taktiska” kärnvapen kan vara 4 – 7 gånger kraftfullare än de atombomber som USA fällde över städerna Hiroshima och Nagasaki 1945.

Det är bland annat tanken att det ”bara” handlar om taktiska, och inte strategiska, kärnvapen som ligger bakom resonemanget hos Göteborgs-Postens politiske redaktör Adam Cwejman – och andra idiotiskt låtsasrationella – då han glatt kvittrande twittrar: ”Kärnvapenkrig, det är väl inte så farligt? Trodde aldrig jag skulle säga det men det är faktiskt inte slutet på allt att det släpps några kärnvapenbomber i Europa…”.

 

II. Även strålskador
”… Mellan 90 000 och 120 000 (av en befolkning på 330 000) respektive mellan 60 000 och 80 000 (av 280 000) människor beräknas ha omkommit i Hiroshima och Nagasaki under de efterföljande två till fyra månaderna som en direkt följd av bomberna. Hälften av dödsfallen i vardera staden skedde det första dygnet.^[1][2] …
Förutom de som dog direkt vid detonationen och de som avled av akuta skador de närmaste åren efteråt finns en dosberoende överdödlighet i främst olika cancerformer hos dem som överlevde atombomberna i Hiroshima och Nagasaki. I den grupp av överlevande som följts sedan 1950 i det japansk-amerikanska forskningsprogrammet Radiation Effects Research Foundation^[15] har 19,5 procent (195 av 1 000 personer) avlidit till följd av solida tumörer. I kontrollgruppen bestående av personer från Hiroshima och Nagasaki som inte befann sig där när atombomberna föll över städerna har 17,5 procent (175 av 1 000 personer) avlidit till följd av solida tumörer^[16]. Den cancerform som uppvisar den största procentuella ökningen är leukemi där motsvarande siffror är 0,61 procent (61 av 10 000 personer) och 0,41 procent (41 av 10 000 personer), dvs en nära 50 procentig relativ ökning^[17]. Ju högre stråldos man utsatts för desto större är risken att den leder till cancer (dosberoende) och samma förhållande gäller ålder där överlevande barn löper en större risk att utveckla cancer än överlevande vuxna (åldersberoende).” (Wikipedia).

 

III. Det första kärnvapnet 2022
Nederlagen för de ryska styrkorna i Ukraina speglar USA:s väldiga militära överlägsenhet i förhållande till Ryssland. Några siffror från rustningarna år 2020 understryker USA:s militära överlägsenhet.
USA: 767 miljarder US-dollar
Ryssland: 67 miljarder US-dollar

Källa: Sipri, 2019 års penningvärde

Kommentar: USA:s militära överlägsenhet är långt större än den drygt elva gånger så stora militära budgeten för år 2020. USA:s militära budget var ännu mycket, mycket större i förhållande till den ryska 25 år tidigare (1995). USA:s militära överlägsenhet måste förstås utifrån den, över tid, ackumulerade skillnaden i militära rustningar mellan USA och Ryssland. USA:s överlägsenhet tar sig bland annat följande uttryck: a) en väldigt överlägsen vapenkvalitet, b) ett väldigt stort antal militära baser som inringar Ryssland från alla håll, c) en väldigt överlägsen militär underrättelsetjänst – inte minst genom USA:s rymdteknologi.

Denna amerikanska militära överlägsenhet är alltså en av de absolut viktigaste faktorerna till de nuvarande framgångarna för de ukrainska styrkorna i kriget. Och det kommer att ta tid – mellan 6 till 12 månader – innan den ryska mobiliseringen och omställningen av den ryska industrin kommer att göra den militära situationen mindre hopplös för Ryssland.

Innebörden av detta är följande: Ju längre det nuvarande konventionella kriget pågår – inom den tidsram på 6-12 månader som USA+Ukraina har på sig innan den ryska mobiliseringen och industriella krigsproduktionen ger resultat – desto sämre kommer det att gå för de ryska trupperna. Sprängningen av bron mellan Krimhalvön och det ryska fastlandet är ett exempel på den ryska militärens tilltagande hjälplöshet.

Den ryska regimen, med Putin i spetsen, har sannolikt förstått detta.

Därför satsar den ryska regimen allt på att få USA, och dess allierade inom Nato, att upphöra med sitt militära stöd till Ukraina. Det är också därför som Putins regim har inkorporerat fyra ukrainska regioner i Ryssland. Poängen med att annektera dessa ukrainska regioner är alltså att de, enligt Putins regim, nu utgör en del av själva Ryssland. Och om själva Ryssland hotas av ukrainsk militär, med amerikanska vapen och rådgivare, kan detta utgöra ett skäl för den ryska regimen att ”försvara” sig med bland annat kärnvapen! Alla aktörer vet att den ryska kärnvapendoktrinen kan tolkas på detta sätt.

Hotet att använda kärnvapen underströks ytterligare av Putin då han, i sitt tal den 21 september, underströk att USA har visat på möjligheten att använda kärnvapen i krig då landet fällde atombomber över Hiroshima och Nagasaki i slutet på andra världskriget. Underförstått: kunde USA år 1945 kanske Ryssland kan år 2022!

Den fråga som då måste ställas är denna: Vad händer om USA beslutar sig för att USA+Ukraina ska tillfoga den ryska regimen ett oerhört förödmjukande nederlag. Detta genom att även driva bort de ryska militära styrkorna från Krimhalvön som den ryska regimen annekterade redan 2014? Sprängningen av bron mellan Krimhalvön och det ryska fastlandet måste sannolikt ses som en signal från Joe Biden och Vita huset till Putin och den ryska regimen om att just detta kan komma att ske.

Till saken hör att mellanårsvalet i USA ligger mindre än en månad bort – och det Demokratiska partiets president Joe Biden har all anledning att visa handlingskraft.

Om den ryska regimen hotas av ett nederlag så stort att de riskerar att förlora Krimhalvön, som i praktiken utgjort en del av Ryssland sedan 2014, kan detta vara det som leder Putins regim till att använda kärnvapen!

 

IV. Upptrappningens dynamik
Skulle den ryska regimen (i desperation över att exempelvis förlora Krimhalvön) beordra sin militär att använda kärnvapen i kriget i Ukraina, och den ryska militären verkställa denna order, kommer USA att slå tillbaka med alla konventionella vapen som dess väldiga krigsmakt besitter.

Detta kommer att radera ut hela den ryska krigsmakten – i första hand i Ukraina. I detta läge kommer Ryssland – som i princip har alla sina militära styrkor i Ukraina – att i praktiken vara helt försvarslöst. Situationen kommer att tvinga den ryska regimen att använda ett andra kärnvapen för att avskräcka andra eventuella fiender än USA+Ukraina. Eller för att avskräcka delar av dagens ryska federation från att lämna Ryssland.

Men kommer USA att kunna acceptera att den ryska regimen använder ett andra ryskt kärnvapen – utan att själva använda kärnvapen. Svaret på den frågan är, med stor sannolikhet, NEJ. Detta både av utrikespolitiska och inrikespolitiska skäl. Efter ett andra ryskt kärnvapen skulle USA tvingas markera genom att också använda ett kärnvapen. Men var?

I detta läge finns det inte längre någon idiotisk teori – utarbetad av de låtsas-rationella – som går ut på att det inte är någon (större) fara så länge det ”bara” handlar om ”taktiska” kärnvapen.

Om kriget gör att den ryska regimen, i desperation, använder kärnvapen kommer USA att slå tillbaka med all konventionell kraft. Detta kommer att radera ut den ryska krigsmakten. Ryssland tvingas i detta läge att slå tillbaka med det enda som står dem tillbuds – ett andra kärnvapen. Sedan är anden ute ur flaskan.

Kanske går det hela ännu fortare. Det jag har skrivit här är förutsägbart och har säkert redan utgjort ett scenario i otaliga krigsspel både i Ryssland och USA. Så varför inte slå till med alla kärnvapen direkt – varför trappa upp ett steg i taget – utgången blir ju ändå densamma.

 

V. Hur mycket kärnvapen finns det?
Enligt uppgifter från FN-förbundet UNA Sweden finns det över 13 000 kärnvapen i världen. Ryssland och USA har, föga överraskande, de allra flesta (6 370 respektive cirka 5 800). Enligt FOI skulle 1500 av Rysslands kärnvapen vara strategiska och kunna avfyras från en kontinent, exempelvis från Sibirien, och nå bland annat New York. USA beräknas ha lika många strategiska kärnvapen (ca 1500) som alltså skulle kunna avfyras från de nordliga delstaterna och nå exempelvis Moskva.

Detta innebär att USA och Ryssland skulle ha drygt 9 000 (bara) taktiska kärnvapen – att använda.

 

Avslutning – 50 %
Låt oss mot denna bakgrund återigen läsa orden från Göteborgs-Postens politiske redaktör Adam Cwejman från hans kvitter på twitter:
”Kärnvapenkrig, det är väl inte så farligt? Trodde aldrig jag skulle säga det men det är faktiskt inte slutet på allt att det släpps några kärnvapenbomber i Europa…”.

Några.

Denne Adam Cwejman speglar en uppfattning som är på modet bland vissa militära kretsar idag. Han skulle aldrig våga skriva detta själv. D Cwejmans åsikter är alltså på modet bland vissa militärer. Därför har de skaffat sig riktigt ”små” taktiska kärnvapen. Ni minns att jag i början av detta blogginlägg skrev att det fanns taktiska kärnvapen som ”bara” hade en sprängverkan som motsvarar 0,3 tusen ton trotyl.

Dessa militärer menar, på allvar, att det går att ”normalisera” användandet av taktiska kärnvapen på slagfältet. Och detta utan att den som förlorar kommer att trappa upp användandet av kärnvapen. Och slå till med allt. Direkt.

Låt oss säga att det finns 50 procents chans att de har rätt. Jag tror absolut inte på möjligheten att det går att normalisera kärnvapen på slagfälten – inte en chans! Men låt oss för debattens skull säga att det finns en chans, på 50 procent, att dessa militärer, och deras krigshetsande megafoner inom media, har rätt. Låt oss säga att det finns en 50-procentig chans att det går att använda taktiska kärnvapen på slagfältet – utan att det leder till att mänskligheten utplånas.

Tänk dig sedan att ditt barn har fått diagnosen cancer – och läkaren säger att chansen att ditt barn ska överleva är 50 procent. Vad skulle du tycka om det? Är det bra odds – eller dåliga? Överför sedan samma odds på 50 procent till alla barn samt till mänskligheten som helhet (7,9 miljarder människor). Fundera sedan på om du vill lägga ditt, din familjs och hela mänsklighetens öde i händerna på de strömningar inom militären som Adam Cwejman gör sig till tolk för.

Förlorar dessa låtsas-rationella, krigs-spelentusiaster, i uniform – så förlorar de mer än sina insatta pengarna. Det gör du också. Det gör alla 7,9 miljarder människor.

Känner du dig trygg?

PS. Det gamla arbetet för fred och nedrustning ”dog” då Socialdemokraterna ansökte om medlemskap i Nato. Det är dags att blåsa liv i denna rörelse igen – och samtidigt bredda kontakterna med, och fördjupa stödet till, de ryssar som fortsätter kampen mot den ryska regimens krig. DS.