Jag har dröjt med svaret till HLJ. Aldrig har så många hört av sig. Jag börjar mitt svar med att upprepa min syn på HLJ:s agerande – och lite till
”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________
Uppdaterad 10/9-23
Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Jag hade tänkt svara på Hanna Lundin Jernbergs blogginlägg – där hon försökte förklara sin uppmaning till Domstolstrots – i torsdags. Men jag har dels deltagit i förberedelserna inför en konferens, dels har jag blivit kontaktad av många personer som haft saker att säga rörande socialtjänsten och deras agerande – både i Umeå och på andra platser. Båda dessa inslag har varit av karaktären ”nu eller aldrig”. Mitt svar kommer därför under helgen. Men jag kan i alla fall upprepa min syn på Hanna Lundin Jernbergs agerande – och lite till.
Jag har alltså, sällan eller aldrig, blivit kontaktad av så många människor som har velat tala med mig om sina erfarenheter av socialtjänsten. Både i Umeå och på andra ställen. Vissa en bra bit bort.
Tillbaka till Umeå.
Kärnan i det jag skrev, med anledning av Hanna Lundin Jernbergs blogginlägg den 28 augusti, handlade om två saker:
1. Vice ordföranden (HLJ) i IFN i Umeå uppmanar socialtjänsterna ”runtom i Sverige” att trotsa domar!
Eftersom Hanna Lundin Jernbergs utgångspunkt var den artikel i VK som handlade om att Kammarrätten upphävt ett beslut som HLJ själv varit med om att fatta så handlade hennes uppmaning bland annat om att rättfärdiga sitt eget agerande. I sitt blogginlägg den 28 augusti talar HLJ både i egen sak samt uttalar sig generellt.
2. En socialförvaltning, och/eller politisk nämnd, som fått sitt beslut om att inskränka en förälders umgängesrätt upphävt kan fortsätta att begränsa förälderns umgängesrätt med sitt barn – under förutsättning att:
a) socialtjänsten / politikerna i nämnden fattar ett nytt beslut – som föräldern i sin tur ska kunna ta strid emot genom att överklaga,
b) det nya beslutet inte är likalydande som det beslut som, exempelvis, Kammarrätten har upphävt.
Om socialtjänsten / IFN inte fattar ett nytt beslut blir föräldern rättslös.
I sitt inlägg den 28 augusti visar HLJ ingen som helst förståelse för det brutala i sin uppmaning till Domstolstrots.
HLJ förstår inte …
a) det övergrepp mot lagen,
b) det övergrepp mot lagens andemening,
c) det övergrepp mot enskilda
… som hennes uppmaning till Domstolstrots innebär.
HLJ identifierar sig uppenbart, helt och hållet och med hull och hår, med socialtjänsten = med institutionen.
Hanna Lundby Jernberg bryr sig alltså inte om det limbo som föräldern hamnar i då en socialtjänst DRAR UT PÅ TIDEN med att fatta ett nytt beslut. För detta är exakt vad socialtjänsten kan göra i syfte att knäcka en förälder.
Det är svårt att fatta beslut när det gäller utövandet av makt. Det är svårt att klara av att hitta rätt balans mellan vad som är förenligt med en rättsstat och vad som utgör rättslöshet. Det är svårt att hamna rätt då man kläms mellan (ibland) bristfälliga föräldrars strävan efter umgänge med sina barn och samhällets skyldighet att försöka garantera barns säkerhet. Detta är verkligen svårt för både socialsekreterare och för socialpolitiker.
Men det är inte svårt för just Hanna Lundby Jernberg (L).
Hon strävar inte efter rätt balans. Hon har löst det hela genom att, helt och hållet, identifiera sig med INSTITUTIONEN.