Anser Hanna Lundin Jernberg (L) att socialtjänsten står över lagen? Är detta också vad övriga politiker i IFN och socialtjänstens chefer anser?

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

Svar på Hanna Lundin Jernbergs inlägg 3 september

Inledning
Anser Hanna Lundin Jernberg (L) att socialtjänsten står över lagen? I sitt blogginlägg den 28 augusti skriver hon bland annat följande: ”Jag vill tro och hoppas att socialnämnder runtom i Sverige trotsar domar [och] ser till barnets/barnens bästa och kan trotsa domar om umgängesrätt om det är det bästa för barnets skydd och säkerhet”.

Jag inledde debatten med Hanna Lundin Jernberg (HLJ) av följande skäl:
a) hon behöver lära sig att det faktiskt går att förena socialtjänstens oro för barns säkerhet med juridiska principer,
b) det går även att förena socialtjänstens oro med hänsyn till föräldrar,
c) som vice ordförande i i Individ- och familjenämnden (IFN), och därmed en makthavare i bland annat LVU-ärenden, är det inte acceptabelt att hon uppmanar till Domstolstrots.

Hennes svar har endast stärkt mig i dessa uppfattningar.

Del ett
HLJ började sitt blogginlägg med att referera en VK-artikel. Denna artikel handlade om en dom i Kammarrätten i vilken domstolen återgav en förälder umgängesrätt med sina barn – en umgängesrätt som tidigare hade begränsats av socialtjänst och IFN i Umeå kommun. Eftersom domen i Kammarrätten inte överklagades av politikerna i IFN vann beslutet i Kammarrätten laga kraft. Detta innebär alltså att socialtjänstens och IFN:s tidigare beslut att begränsa förälderns umgängesrätt undanröjs och att föräldern därmed har rätt att träffa sina barn. Men trots att det hade gått nästan en månad sedan beslutet vunnit laga kraft hade föräldern ännu inte fått träffa sina barn. Det är mot denna bakgrund som debatten mellan mig och HLJ ska ses. HLJ uppmanar socialtjänsterna ”runtom” i Sverige till Domstolstrots då juridiska instanser som exempelvis Kammarrätten ”dömer fel”. HLJ försvarar socialtjänstens metod att inte låta föräldern träffa sina barn trots att Kammarrättens beslut ger föräldern denna rätt.

Här uppstår frågan om socialtjänst och IFN – utan att hemfalla till Domstolstrots – kan förhindra att föräldern återfår sin umgängesrätt. Detta ifall socialtjänsten anser att en fortsatt inskränkning av förälderns umgänge är ”det bästa för barnets skydd säkerhet” (för att citera HLJ)?

Svaret på detta är JA! Men bara under vissa förutsättningar. Vi har formulerat dessa förutsättningar efter att ha talat med en jurist på SKR (Sveriges kommuner och regioner). Se nedan.

Del två
Om socialtjänsten anser att en domstol har fattat ett felaktigt beslut måste socialtjänsten fatta ett nytt beslut – som då inte får vara detsamma som det beslut domstolen har upphävt. Vill socialtjänsten stoppa en förälder från umgänge kan den, exempelvis, i sitt nya beslut fastställa att föräldern får träffa sitt barn – i närvaro av en stödperson! Detta beslut kan då föräldern antingen acceptera eller, återigen, överklaga.

Denna metod står i samklang med rättsstatens principer. Redan i mitt första blogginlägg berättade jag om att socialtjänsten och IFN kunde agera enligt ovanstående. Tyvärr tog HLJ inte till sig den kunskap som Arbetarpartiet fick från juristen på SKR. Istället fortsätter HLJ att försvara ett tillvägagångssätt som innebär följande:
* föräldern blir rättslös,
* en uppmaning till Domstolstrots.

Detta innebär att HLJ öppet förespråkar att socialtjänsten ska ställa sig över lagen. Detta är verkligt farligt för en person som sysslar med myndighetsutövning. Använder man sig av LVU – för att hämta barn ur hemmen och placera dessa på SiS-boenden eller i HVB- och familjehem – bör man akta sig väldigt noga för att hävda att socialtjänsten ska ställa sig över lagen. Bland annat genom att uppmana till Domstolstrots. Genom att inte retirera lyckas HLJ ytterligare undergräva förtroendet för socialtjänst och IFN – i Umeå kommun.

Del tre
Tror HLJ själv på att alla Sveriges socialtjänster, hur länge som helst, kan strunta i alla domstolsbeslut? I sitt svar den 3 september fortsätter hon nämligen att hävda att socialtjänsten kan trotsa beslut från exempelvis Kammarrätten. Hennes nya argument för denna metod är att det finns ett ”kryphål i lagen”.

Låt mig upprepa den väsentliga delen av det HLJ skrev i det blogginlägg som jag angriper. Hon skrev så här: ”… Jag vill tro och hoppas att socialnämnder runtom i Sverige trotsar domar …”. Det verkar som om Hanna Lundin Jernberg, genom att hon vänder sig till socialtjänster runtom i hela Sverige, på allvar tror att socialtjänsten i Sveriges 290 kommuner verkligen skulle kunna bygga sitt framtida agerande på Domstolstrots – att alla socialtjänster skulle kunna sätta i system att trotsa domstolsbeslut de inte gillar.

Har HLJ tänkt på hur stort antalet Domstolstrots då skulle hinna bli på ett år? På två år, på tre?

Hanna Lundin Jernberg verkar också, på allvar, tro att exempelvis den jurist på SKR som vi talat med – och tusen andra jurister inklusive de högre rättsliga instanserna – inte skulle lägga märke till ett sådant agerande från socialtjänsterna ”runtom” i Sveriges många kommuner. HLJ tror uppenbarligen inte heller att det skulle bli några reaktioner på ett sådant systematiskt Domstolstrots.

Del fyra
Hanna Lundin Jernberg försöker dra bort uppmärksamheten från den principiella frågan: kan socialtjänsten fortsätta att uttrycka sin oro för barns säkerhet även efter ett domstolsbeslut som socialtjänsten anser vara felaktigt – och samtidigt agera i enlighet med rättsstatens principer och utan att göra föräldrar rättslösa? Jag svarar JA på denna fråga. Och har redan visat hur. Men tillåt mig ändå att repetera:

”Om socialtjänsten anser att en domstol har fattat ett felaktigt beslut måste socialtjänsten fatta ett nytt beslut – som då inte får vara detsamma som det beslut domstolen har upphävt. Vill socialtjänsten stoppa en förälder från umgänge kan den, exempelvis, i sitt nya beslut fastställa att föräldern får träffa sitt barn – i närvaro av en stödperson! Detta beslut kan då föräldern antingen acceptera eller, återigen, överklaga”.

Men HLJ vill inte ta till sig något. Hon skriver istället att hon inte vill ha något barns allvarliga skador eller död på sitt samvete. Sedan skriver hon: ”Det tror jag inte Hägglund skulle vilja heller”. Det har hon naturligtvis rätt i. Det är bra att HLJ har förstått detta. Däremot är det mindre bra att HLJ inte förstår att hela utgångspunkten i hennes i blogginlägg den 28 augusti är fel. Hon har fel då hon uppmanar till Domstolstrots; hon har fel då hon försvarar ett agerande som gör föräldrar rättslösa.

Avslutning
Debatten handlar nu om socialtjänsten ska stå över lagen eller inte. Kammarrättens beslut att återge en förälder umgängesrätt med sina barn måste antingen leda till att socialtjänsten och IFN fattar ett nytt, ej likalydande, beslut som inskränker umgängesrätten men som föräldern kan överklaga. Eller så ska dessa myndighetsutövare (socialtjänst och IFN) se till att föräldern får träffa sina barn.

I slutet på augusti hade varken det ena eller det andra inträffat i det ärende som VK skrev om. Nu har det gått ytterligare en halv månad sedan beslutet trädde i laga kraft. OM socialtjänsten fortfarande varken har fattat ett nytt beslut, som kan överklagas av föräldern, eller låtit föräldern träffa sina barn, visar detta att socialtjänsten och IFN anser sig stå över lagen. Jag hoppas verkligen att så inte är fallet.

Till sist: När det gäller Hanna Lundin Jernberg har hon, i samband med denna debatt, visat att hon personligen anser att socialtjänsten verkligen står över lagen (förhoppningsvis delar de övriga inom IFN inte hennes åsikter). I mina ögon agerar HLJ som en rättshaverist. Jag anser att Hanna Lundin Jernberg bör avgå och JO-anmälas (som representant för en nämnd).