”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________

 

Ingress
Den 26 september satte jag följande rubrik på ett blogginlägg:
”Socialtjänstens handläggning av umgängesbegränsningar ska utredas av en oberoende instans. Men beslutet kommer att motarbetas”. Detta är exakt vad som har hänt. En viss Mikael Mähler har satt sitt namn under en paragrafrik överklagan (Mål nr 1682 – 23). Denna överklagan kan, ska och måste ses mot den bakgrund som jag ska beskriva nedan.

Denna överklagan kan vara riktig – eller felaktig. Mina kunskaper i juridik räcker inte till för att avgöra detta. Men nu handlar det inte om juridik. Förtroendet för socialtjänsten i Umeå kräver en oberoende granskning. Det handlar alltså inte om juridik – det handlar om förtroende.

 

Del ett
För två år sedan uppmanade gruppledarna i åtta partier de politiker som ansvarar för socialtjänsten i Umeå att acceptera en oberoende granskning av socialtjänsten. De åtta partierna var Socialdemokraterna, Moderaterna, Arbetarpartiet, Liberalerna, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Men de ansvariga politikerna i Individ- och familjenämnden (IFN) vägrade tyvärr att gå med på en oberoende granskning.

Till saken hör att Hanna Lundin Jernberg (numera känd för att uppmana alla Sveriges socialtjänster till domstolstrots) först var ute i VK – på ett helt uppslag – och berättade hur mycket hon var för en oberoende granskning av socialtjänsten i Umeå. Men efter endast en (1) vecka var Hanna Lundin Jernberg återigen ute i VK. Nu hade hon ändrat sig. Efter en vecka (som i sju dagar) hade Lundin Jernberg alltså tagit ställning emot en oberoende granskning. Och det har hon, minsann, varit sedan dess. Principfast som hon är. Lundin Jernberg är vice-ordförande i IFN.

 

Del två
När frågan återigen kom upp, nu i Umeå kommunfullmäktige, den 25 september i år röstade alla utom Andreas Lundberg (S) för en oberoende granskning av den del av socialtjänstens verksamhet som handlar om umgängesbegränsningar mellan föräldrar och barn i samband med att barn omhändertas för vård enligt LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga). Det som skulle granskas var formulerat på följande sätt:

– om utredningarna säkerställer att barnets bästa tillgodoses, utredningarna är adekvata i förhållande till omständigheterna i dom enskilda fallen, utredningarna uppfyller formella krav.
– att utgående från ovanstående granskning ska förslag tas fram om vad som bör göras för att förbättra framtida handläggning.
– att den oberoende granskningen genomförs på ett sätt som säkerställer att sekretessyddet för de enskilda som omfattas av socialtjänstens handläggning upprätthålls, samt att granskningen rör ärenden om umgängesbegränsning enligt LVU.

Andreas Lundgren är ordförande i IFN. Han lade ned sin röst i protest mot en oberoende granskning. Lundgren har länge motarbetat en oberoende granskning av sitt fögderi. Hans inlägg i kommunfullmäktige, den 25 september i år, inför omröstningen för eller emot en oberoende granskning präglades av aggressivitet, desperation och trots. Vissa andra socialdemokrater stödde Lundgren. Men, i slutänden, röstade de socialdemokrater som stött Lundgren i debatten ändå för en oberoende granskning. Men alltså inte ordförande Lundgren.

Del tre
Hur röstade då vice ordföranden i IFN – Hanna Lundin Jernberg? Hon gjorde ingen besviken. Visserligen var hon inte med på detta kommunfullmäktigemöte. Däremot uppmanade hon sina partikamrater att rösta emot en oberoende granskning. Klokt nog lyssnade inte hennes partikamrater på Lundin Jernberg. De röstade alla för en oberoende utredning (även Lundin Jernbergs ersättare röstade för).

 

Del fyra
Varför skrev jag att beslutet kommer att motarbetas. Beslutet den 25 september var en glädjens dag för många. Äntligen en oberoende utredning. Men jag skrev alltså följande den 26 september: ”Socialtjänstens handläggning av umgängesbegränsningar ska utredas av en oberoende instans. Men beslutet kommer att motarbetas”.
Varför?

Dels på grund av det motstånd som visade sig redan för två år sedan då gruppledarna för åtta partier i fullmäktige uttalade sig för en oberoende granskning – ett budskap som Andreas Lundgren, m fl, vägrade att ta till sig.

Dels på grund av det fortsatt kompakta motståndet inom IFN och bland cheferna inom socialtjänsten. Då motionen om en oberoende granskning, som senare antogs av Umeå kommunfullmäktige, var uppe i IFN för behandling av de politiker som ansvarar för socialtjänsten var motståndet mer än kompakt. ALLA ELVA (11) politiker med rösträtt röstade Nej till en oberoende granskning.

Närvarande vid detta tillfälle var ytterligare fem politiker utan rösträtt och hela 16 tjänstepersoner med socialdirektören i spetsen. Hela 32 personer var alltså närvarande då IFN (Individ- och familjenämnden) enhälligt sade Nej till en oberoende granskning. Jag vill understryka att det inte är på alla möten med IFN som det deltar hela 16 tjänstepersoner. Mobiliseringen från chefshåll var alltså stor.

Av de politiker i IFN som även sitter i kommunfullmäktige var det endast en enda som hade modet att gå upp i talarstolen för att säga att han hade ändrat ståndpunkt och numera var för en oberoende granskning. Denne modige politiker är moderat och heter Igor Hell. Men motståndet mot en oberoende granskning bland socialtjänstens högsta chefer och hos vissa politiker, bland annat ordföranden i IFN Andreas Lundgren (S) och vice ordföranden i IFN Hanna Lundin Jernberg (L) är lika starkt som någonsin förr. Det var bland annat därför som jag skrev att beslutet om en oberoende granskning ”kommer att motarbetas”.

 

Avrundning
Ansvaret för juridiken ligger på kommunens jurister. Om beslutet som togs av Umeå kommunfullmäktige den 25 september i år, om en oberoende granskning, på något sätt var felaktigt formulerat skulle kommunens jurister ha stoppat fullmäktige från att ens behandla förslaget till beslut. Anna-Karin Sjölander (C), som skrev den viktiga motionen med förslaget, skulle ha informerats om att hennes att-satser kanske bröt mot någon lag (om juristerna misstänkte att så var fallet). Juristerna skulle även ha informerat Marie-Louise Rönnmark, kommunfullmäktiges ordförande (S), om att beslutet eventuellt stred mot någon lag. Hon skulle då ha stoppat motionen från att behandlas.

Ansvaret för förtroendet ligger hos ledamöterna i IFN. Om nämndens ledamöter ställer upp på behovet av en oberoende utredning motsvarande JO:s utredning – när det gäller beslutade umgängesbegränsningar mellan föräldrar och barn (som omhändertagits i enlighet med LVU) – kan dessa ledamöter själva se till att bli granskade av en oberoende instans som motsvarar en JO-utredning. Ledamöterna i IFN kan både formulera och agera så att fullmäktiges beslut, eller andan i fullmäktiges beslut, förverkligas.

Denna överklagan, som en viss Mikael Mähler har undertecknat, bör inte förvåna någon. Överklagan speglar den rädsla som vissa politiker och tjänstepersoner inom socialtjänsten känner inför tanken på att en oberoende instans ska granska deras verksamhet. 

Till sist
Överklagan kan vara riktig – eller felaktig. Men förtroendet för socialtjänsten i Umeå kräver en oberoende granskning. Det handlar inte om juridik – det handlar om förtroende.