Kort förord
Det blev lite turbulent på grund av efterspelet till min blogg om den SD-kandidat som hade ambitioner på att ta sig in i svart-taxibranschen. Jag tänker därför sända en hälsningen till medlemmarna i Sverigedemokraterna i detta blogginlägg. Men även repetera den nödvändiga bakgrunden till morgondagens beskrivning av banden mellan Vänsterpartiet och islamisterna i Umeå.

_________________________________________

1. En hälsning till medlemmarna i Sverigedemokraterna i Umeå

Jag vill säga följande till er som är medlemmar i SD om kandidaten med ambitioner vad gäller svart-taxiverksamhet.

OM NI FÖRSÖKER VARA SMARTA och tror att ni kan göra en taktisk reträtt nu – genom att plocka bort Willy Pettersson från valsedeln till Umeå kommunfullmäktige – men låta honom hoppa fram senare under valrörelsen vill jag berätta att detta inte kommer att fungera som ni har tänkt. Som en första upplysning.

Alla i Umeå är inte godtrogna.

Jag är född samma år som Willy Pettersson, har bott i Umeå i hela mitt liv och har följt Petterssons karriär. Både i upp- och nedgång. Detta som en andra upplysning.

Ni medlemmar i Sverigedemokraterna kanske tror att Pettersson – när det här med svart-taxin ”lugnat ned sig” – återigen ska kunna bli er ”bästa” valarbetare. Och att Pettersson, om ni gör ett bra val, ska kunna ta plats i INDIVID- OCH FAMILJENÄMNDEN som regelbundet omvandlas till en myndighet som bland annat avgör vilka påföljder som missbruk ska ge. Ni kanske tror att om ni gör ett bra val ska Pettersson kunna ta plats i TINGS- ELLER HOVRÄTTEN där påföljder för innehav av olika substanser beslutas efter en rättslig prövning.

Det är dit Willy Pettersson vill – ett av hans uttalade mål är nämligen att skapa en ny politik vad gäller missbruksvård.

Men om Pettersson skulle dyka upp, som gubben ur lådan, mitt under valrörelsen kan jag lova er medlemmar i SD en sak. Ett sådant bedrägligt beteende från er sida kommer INTE att bidra till ett bra valresultat för ert parti. En sådan bedräglig manöver från er sida kommer, med stor sannolikhet, att bidra till ett SÄMRE valresultat för SD.

Ni medlemmar – i SD Umeå och Västerbotten – kan välja att ta fasta på denna hälsning från mig och andra. Ni kan också välja att nonchalera denna hälsning. Effekten om ni försöker er på något smart – som att dra bort Willy Pettersson från valsedeln nu – för att låta honom hoppa fram som den snälle-och-tilltufsade-farbrodern-som-bara-ville-väl-men-som-inte-kunde-reglerna-för-taxi-branschen senare kommer inte att fungera.

Willy Pettersson har haft FÖR många strängar på sin lyra.
Vi är FÖR MÅNGA som känner till detta.

Ni som är medlemmar i SD har chansen att tala med mig och därmed också med många ur min generation som sett konsekvenserna av Petterssons framfart. Även de saker som aldrig kan göras ogjorda.

Hör ni inte av er och klarlägger att Pettersson
a) är borta ur valrörelsen,
b) är borta från alla planer på att ta plats i någon kommunal nämnd och/eller Tings- eller Hovrätter
tvingas vi att dra slutsatsen att ni just nu sysslar med ett taktiskt drag i syfte att låta Pettersson hoppa fram senare.

Detta kommer i sin tur att leda till följande:
c) Vi kommer att visa att sprickorna i Willy Petterssons fasad inte enbart består av kriminella ambitioner i taxi-branschen,
d) Vi kommer att visa att Willy Pettersson inte är lämplig att sitta i en nämnd som fattar beslut i frågor som har med brott och påföljd att göra – eller i någon kommunal nämnd över huvud taget,
e) Vi kommer att visa att Pettersson är ännu mindre lämpad att sitta i en Tingsrätt eller i en Hovrätt.

Det är inte olagligt att välja honom dit – men det är mycket olämpligt.

Och ett försök från er sida att rida ut stormen som rasar just nu – genom att plocka bort honom – för att låta honom hoppa fram senare kommer att ha ett högt politiskt pris.

Det är inte vi som har startat detta:
a) det är den person som provocerar genom sin strävan efter att bli svart-taxiförare och samtidigt tror sig veta hur missbruksvården ska fixas,
b) det är ert parti som för fram Willy Pettersson i förhoppning om att han ska skaffa er en massa röster åt SD,

Men kom ihåg det jag sade tidigare: Det finns för många ur min generation som har sett konsekvenserna av Petterssons framfart – även av de saker som aldrig kan göras ogjorda.

Jag hoppas att ni hör av er och bekräftar att Willy Petterssons politiska karriär i SD är över. Eller så uteblir denna kontakt och bekräftelse från er. Detta betyder då att Willy Petterssons politiska karriär inte är över – och att ni just håller på med den taktiska manöver som vi har varnat er för.

Då kommer detta att utgöra utgångspunkten för fortsättningen. Det är ni medlemmar i SD som har bollen: vi väntar på att ni hör av er – eller på att ni inte hör av er.

Jag vet att jag har uttryckt mig på ett sätt som inte kan missförstås.

Nu är det alltså er tur.

2. Kort A-B-C om muslimer kontra islamister
Vänsterpartiet och islamisterna har knutit ett fast band. Så även i Umeå. Det ska exempelvis bli mycket intressant att se i hur hög grad islamisterna kommer att få sätta sin prägel på Vänsterpartiets demonstrationståg på 1 Maj. I Umeå och på andra orter. Jag skulle personligen bli mycket överraskad om inte islamisterna kommer att sätta en kraftfull prägel på V-tåget.

Arbetarpartiet gör, som alla andra insatta, en åtskillnad mellan vanliga muslimer och islamister.

Vanliga muslimer.
I Sverige stiftas lagarna och utses regeringsbildaren (Stefan Löfven) av en riksdag som har utsetts i allmänna och fria val. Vanliga muslimer accepterar denna ordning. Ofta på ett individuellt plan.
Därför utgör vanliga muslimer mycket viktiga allierade i vårt försvar av det demokratiskt samhället. Ett demokratiskt samhälle är alltid baserat på tron att människan är förmögen att själv ta sitt öde i egna händer.

Denna uppfattning utesluter inte tron på en gud.

Troende kristna, muslimer, judar, hinduer eller buddister kan kombinera sin tro med uppfattningen att människan kan ta sitt öde i egna händer. Människans förmåga att ta sitt öde i egna händer delas av ateister. Vi som tillhör dessa grupper måste hjälpas åt att försvara dagens systemet, där lagarna stiftas och regeringsbildaren utses av en riksdag, som utsetts i allmänna och lika val mot bruna högerextremister eller mot islamister. Vanliga muslimer som flytt hit utgör en av de viktigaste grupperna i försvaret av dagens system. Detsamma gäller för kristna som flytt till Sverige på grund av religiös förföljelse. Eller icke troende flyktingar.

Islamister.
Islamister är de som anser att muslimer måste skyddas från inflytandet av majoritetssamhället. Islamister är de som anser att muslimer måste skyddas från den individuella frihet som de demokratiska rättigheterna ger. Trots sina fel och brister har, sett under en längre tidsperiod, kvinnans ställning blivit väldigt mycket starkare i takt med att löntagarnas och fackföreningarnas ställning blivit starkare. De homosexuellas juridiska ställning i Sverige är långt starkare än i många andra länder.

Det är mot dessa och andra framsteg som islamisterna vill ”skydda” de människor som kommer från muslimska länder. Därför arbetar islamisterna för ett system med två parallella samhällen inom Sverige. Ett samhälle ska vara för majoritetsbefolkningen som får styras i enlighet med de lagar som stiftas av en riksdag som utses i allmänna och fria val. Ett annat samhälle för muslimer som ska styras efter föreställningen om en gudomlig rätt tolkad av ett självutnämnt prästerskap. Detta prästerskap vill att kvinnans vittnesmål i en rättegång ska fortsätta att vara värt hälften av mannens; prästerskapet vill att mannen även fortsättningsvis, nästan, alltid ska få omvårdnaden om barnen vid en vårdnadstvist; prästerskapet vill att barnäktenskap ska få fortsätta att förekomma i ett land som just beslutat om en proposition för att göra FN:s barnkonvention till svensk lag; prästerskap vill att en man, även i fortsättningen, ska få ha upp till fyra fruar.

Dessa ståndpunkter bygger islamisterna på tron om en gudomlig rätt baserad på sharia. Sharia och baserar sig på 350 verser ur Koranen som anses vara Allahs ord berättade för profeten Muhammed via ängeln Gabriel samt på berättelser om Muhammeds gärningar och yttranden (Profetens sunna). Via dessa källor tolkar ett självutnämnt prästerskap hur samhället ska styras idag. Detta system att styra samhället på är naturligtvis helt och hållet oförenligt med de demokratiska principer som råder i Sverige. Detta vet islamisterna. Det är därför som de vill dela upp Sverige i ett parallellsamhälle – i ett vi och ett dom.

Det är islamisterna vill dela upp Sverige i ett vi och ett dom.
Ni vill dela in samhället ”i ett vi och ett dom”. Detta uttalande har, under över tio år, används av islamister och deras medlöpare för aggressiva angrepp mot de som ifrågasätter deras förlegade uppfattningar om hur samhället ska organiseras.
Istället för att diskutera sakfrågan – ska strävan vara ett samhälle byggt på demokratiska principer kontra religiös diktatur som de vi ser i Iran och Saudiarabien – har många fått veta att vi är ”islamofober, ”rasister” samt att ”vi vill dela in samhället i ett ”ni och dom”. Men de som verkligen vill skapa ett ”vi och ett dom” är naturligtvis islamisterna – de som vill skapa två parallella samhällen styrda efter två helt skilda principer (demokrati kontra religiös diktatur) inom samma länder. Detta är i sanning ett ”vi och ett dom”.

Denna skillnad mellan vanliga muslimer och islamister bör alla kunna innan vi berättar om banden mellan islamisterna och Vänsterpartiet i Umeå.

____________________________________________________________________________

Stöd en kunnig och orädd opposition, som bekämpar skrytprojekt, att återerövra personal- och medborgarmakt i Umeå – hjälp Arbetarpartiet nå 10 % i kommunvalet för att med råge klara 3-procentspärren etablissemanget satt för att bli av med oss.

Idag hade jag tänkt fortsätta med den serie av bloggar som beskriver den politiska fegheten i Sverige. Och den skulle ha handlat om kopplingarna mellan Vänsterpartiet och islamisterna. Men jag skjuter upp den till i morgon. Denna blogg lade jag ut så sent som strax före 19.00. Den får ligga kvar en dag till.

_________________________________________________

1. Denna blogg handlar alltså om Sverigedemokraterna i Umeå.

Först ska sägas att SD inte har agerat annorlunda än andra borgerliga partier – här i Umeå. Det har inte vilat något rasistiskt eller invandrarfientligt över deras förslag under de drygt 3½ år som de haft plats i Umeå kommunfullmäktige efter valet 2014 då de, för första gången, tog plats i fullmäktige och Västerbottens läns landsting. De enda tillfällen när SD intagit någon kontroversiell ståndpunkt har varit då de, någon gång, stött kontroversiella förslag från andra partier. Så ser läget ut i Umeå kommunfullmäktige.

De två ”smällar” partiet ändå har åstadkommit har handlat om vilka personer som de hade nominerat till kommunfullmäktige inför valet 2014. Det första och största politiska magplasket utgörs av Henrik Agerhäll. Denne uteslöts ur SD redan 2015 sedan det framkommit att han skrivit rasistiska inlägg på Flashback under pseudonym.

Trots sin uteslutning valde tyvärr Agerhäll att sitta kvar i kommun- och landstingsfullmäktige som en ”politisk vilde” Sedan har han pumpat ur sig provokativa, inte sällan rasbiologiska, interpellationer. Ett belysande exempel är att Agerhäll ville diskutera en påstådd ”Försämrad spermiekvalitet i västvärlden” i landstingsfullmäktige. Men detta kan alltså inte SD belastas för.

Den andra smällen partiet åstadkom sedan förra valet handlar om att en av de två kvarvarande ledamöterna, redan i början av 2016, valde att lämna både partiet och sin plats i fullmäktige. I jämförelse med andra partier var detta inget märkvärdigt. Det framkom att det hade funnits motsättningar mellan individer, vilket ju inte är direkt uppseendeväckande. I jämförelse med det dryga årtionde av strider som utkämpats inom Miljöpartiet i Umeå är detta ingenting. Även MP har en ”politisk vilde” – alltså en ledamot som har lämnat partiet (MP) efter valet 2014 men som sitter kvar i Umeå kommunfullmäktige.

Det andra anmärkningsvärda var att SD hade tappat två av sina tre representanter i fullmäktige redan i februari 2016. De har sedan dess endast kunnat besätta en av sina tre stolar. Detta är ett svaghetstecken. SD är inte ensamma om detta heller. Även FI kan endast besätta en av tre platser i Umeå kommunfullmäktige. Detta är också ett svaghetstecken.

Men det var om Sverigedemokraterna som detta skulle handla.

Om partiet borde ha lärt sig något är det att vara noga med vilka de väljer att föra fram till en möjlig valbar plats. Detta särskilt efter de bakslag som perioden efter valet 2014 har inneburit.

Men så har inte skett. Tvärtom.

2. SD verkar istället helt och hållet ha tappat kontrollen över vilka de nominerar. Och detta är skälet till denna blogg.Om SD skulle få lika många röster i kommunalvalet i Umeå som i övriga Sverige innebär detta att den person som står på femte plats garanterat kommer in i Umeås motsvarighet till riksdag – Umeå kommunfullmäktige. Antingen som ordinarie ledamot – eller som ersättare.

Trots sina mindre goda, eller för att tala klarspråk, mycket dåliga erfarenheter har de valt att på plats nummer fem på sin valsedel till Umeå kommunfullmäktige placera en person som arbetar hårt för att ta sig in i svart-taxibranschen. Och som verkar vara stolt över sin kamp för att bryta mot lagen. Detta är inte den sorts person som borde väljas in i Umeå kommunfullmäktige.

Tvärtom. Vem vill att denne sitter i exempelvis ”Individ- och familjenämnden”? Denna nämnd omvandlas regelbundet till en myndighet med uppgift att, efter föredragning av socialsekreterare, fatta beslut om ifall barn ska omhändertas av samhället – eller inte – eftersom föräldrarnas lämplighet som vårdnadshavare har ifrågasättas på grund av missbruk. Den person som gett upphov till denna blogg är inte en individ som är lämpad att sitta i Umeå kommunfullmäktige – Umeås riksdag – och fatta beslut om  kommunens framtid.

3. Låt oss redovisa hur denne person tänker och agerar.
Personen heter Willy Pettersson och står på plats fem på SD:s valsedel till Umeå kommunfullmäktige. Den 5 april la Willy Pettersson ut följande inlägg på Facebook:

Willy Pettersson erbjuder alltså här, helt öppet, svarttaxi åt alla som följer honom på Facebook. Då inlägget är offentligt kan dessutom vem som helst med ett facebook-konto besöka Willys sida och ta del av denna annons. För att framställa sin svarttaxiverksamhet i bättre dager kopplar han det hela till att han behöver inkomster till bilrep. Av andra inlägg på Petterssons facebook framgår att bilen som måste repareras används för välgörenhetsuppdrag i Litauen. Bland annat.

Petterssons svarttaxiannons väckte naturligtvis viss uppmärksamhet i kommentarsfältet. En person gick rakt på sak och frågade Willy Pettersson om det inte är svarttaxi som Pettersson erbjuder. Willy Pettersson försökte då få det hela till att handla om ett ”rimligt alternativ” till människor som ”inte har råd att deltaga i att försörja halva Sveriges befolkning”. Se nedan:

Vad vår SD-kandidat här säger är att han erbjuder sin svarttaxi till människor som inte vill betala skatt eller moms! Det är just detta som fyller oss med betänksamhet inför att Pettersson ska ta plats i fullmäktige och eventuellt någon nämnd där känsliga frågor behandlas.

Samma argument, att ”Petterssons Svarttaxi” handlar om välgörenhet för fattiga, återkommer i nästa annons – den 20 april.

Pettersson återupprepar alltså sitt erbjudande om svarttaxi. Det verkliga guldet finner vi återigen i kommentarerna. Det dröjer givetvis inte länge förrän någon, återigen, går rakt på sak och kallar Willy Petterssons verksamhet vid dess rätta namn. Och här kommer argumentet om att Pettersson ”ömmar för” fattiga människor.

SD-kandidaten Willy Pettersson understryker här att hans uppfattning är att han har rätt att bryta mot lagen och köra svarttaxi – så länge hans kunder är ”fattiga människor” som ”inte har råd att deltaga i att försörja halva Sveriges befolkning”.

En person i kommentarsfältet påpekar att den som gör en god gärning men kräver ersättning för det inte sysslar med välgörenhet, utan bedriver affärsverksamhet. Willy Pettersson blir då aggressiv och ultimativ. Får han inte fortsätta med svarttaxiverksamheten måste de minsann lägga ned välgörenhetsprojektet i Litauen! Som om det enda sättet att finansiera reparationen av Litauen-projektets bil skulle bestå av att köra svarttaxi.

Man tar sig för pannan… Välgörenhetsorganisationer har stått med bössor på stan (och numera även på internet) och samlat in pengar på hederligt vis i ett århundrade!

Nu kanske du, käre läsare, undrar om det inte är så att Willy Pettersson har tillstånd för sin taxiverksamhet. Låt oss därför klarlägga denna fråga. Ordentligt.

I Sverige gäller följande: Alla som mot betalning kör privatpersoner i bil eller minibuss är taxiförare. De som arrangerar eller sköter detta är taxiföretag. Utan särskilda tillstånd för både föraren och företaget är taxiverksamheten inte godkänd och därmed olaglig. Alltså, om Willy Petterssons verksamhet ska klassas som laglig behöver han följande:

1. En taxiförarlegitimation utfärdad av Transportstyrelsen.
2. Ett taxitrafiktillstånd utfärdat av Transportstyrelsen.
3. Den som kör personer mot betalning i sin privata bil ska dessutom, enligt Skatteverket, ta upp inkomsterna som lön i sin inkomstdeklaration. Handlar det om fler än enstaka körningar ska man även deklarera och betala moms.

Vid en snabb koll med Transportstyrelsen har jag kunnat konstatera att Willy Pettersson varken har taxiförarlegitimation eller ett taxitrafiktillstånd. Redan i detta läge får vi det alltså bekräftat att Petterssons taxiverksamhet är olaglig. Dvs vad som har påpekats i en rad kommentarer på Petterssons facebook: Petterson bedriver svarttaxi.

Att verksamheten troligen är olaglig är något som Pettersson blivit tydligt informerad om av flera personer på sin facebook. Han har även fått tips på hur han eventuellt ska kunna kringgå lagen! Något som Pettersson uppenbarligen redan funderat en smula på då han svarar att han bara tar betalt för ”omkostnaderna”. ”Sen brukar folk bidra till min verksamhet”, säger han.

Det hör inte till vanligheterna att en person som kandiderar till kommunfullmäktige bedriver olaglig svarttaxiverksamhet. Men att denna person dessutom helt öppet både annonserar ut sin svarttaxiverksamhet och beskriver hur han försöker kringgå lagstiftningen torde vara relativt ovanligt. Like, one in a million!

4. Låt oss nu lämna Willy Pettersson och hans taxiverksamhet för en stund och fästa uppmärksamheten på det parti som placerat honom på plats fem på sin valsedel till Umeå kommunfullmäktige: Sverigedemokraterna.

Med tanke på detta partis erfarenheter när det gäller arbetet i Umeå kommunfullmäktige efter valet 2014 hade vi kunnat förvänta oss att SD åtminstone skulle ha kollat upp de personer som står på valbar plats. Partiet har fått hintar om att Pettersson kanske inte är den mest lämplige att sätta upp på en valsedel. Men SD verkar ha lika svårt att lyssna till argument som Pettersson själv.

Jag kan bara hoppas att detta avslöjande påverkar valutgången den 9 september. Till SD:s nackdel.

Till sist: Kanske du, käre läsare, tänker att Willy Pettersson lagt av med svarttaxiverksamheten? Svaret är nej. Följande annons lades ut på Petterssons facebook – igår – med prislista och allt:

Här följer nu fortsättningen på bloggserien om den politiska feghet som finns i Sverige. Tyvärr måste frågan ställas om Socialdemokraterna i Umeå tillhör de fega. Jag blev chockad när jag fick ta del av nedanstående uppgifter. På onsdag ska vi granska Vänsterpartiets, i Umeå, kopplingar till islamisterna.

__________________________________________________________________________________________

Vad är Umeås Socialdemokraters syn på Rashid Musa?

Den 28 april hade föreningen ”Av Oss, För Oss” bjudit in Rashid Musa att föreläsa på Ersboda Folkets Hus. Föreläsningen är nu inställd. Riksorganisationen Folkets Hus och Parker, där Ersboda Folkets Hus ingår, hyr nämligen inte ut sina mötesplatser till ”rasistiska, främlingsfientliga, ickedemokratiska och exkluderande rörelser”.
Ett bra beslut av Ersboda Folkets Hus.

Vem är då Rashid Musa?
Musa är sedan 2014 ordförande i organisationen Sveriges Unga Muslimer (SUM). SUM fick i april 2018 avslag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (Mucf) på sin ansökan om statsbidrag. Myndigheten ansåg inte att Sveriges Unga Muslimer (SUM) uppfyllde kravet på att ”i sin verksamhet respektera demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering”.
-SUM måste även återbetala 1 366 741 kronor i bidrag som betalades ut till organisationen under 2016.
-Återkravet gällde även statsbidragen för åren 2011, 2012, 2013 och 2015. Men då dessa ärenden ansågs vara avslutade beslöt myndigheten att efterge återkraven för dessa år.

Det första avslaget på sin ansökan fick SUM redan hösten 2016.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (Mucf) gjorde en striktare bedömning av vad det innebär att respektera demokratins idéer, vilket innebar att både SUM och Sverigedemokraternas tidigare ungdomsförbund SDU blev av med sina statsbidrag. SUM överklagade beslutet. Detta ledde till att Mucf producerade ett 57 sidor långt dokument med bevis som styrker tesen att SUM inte respekterar ”demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering”.

Det 57 sidor långa dokumentet beskriver hur SUM:s medlemsorganisationer anlitat föreläsare som gjort:
-antisemitiska uttalanden,
-förhärligat martyrskapet,
-försvarat självmordsbombningar,
-förordat dödsstraff för avfällingar från islam,
-uttalat sig nedlåtande om homosexuella,
uttalat sig nedlåtande om kvinnor.
Detta för att ta några exempel.

Vidare kunde myndigheten belägga att medlemmar i SUM:s lokalförening i Eskilstuna hyllat Islamiska Staten. Södertörns unga muslimer samarbetade under en period med Al-Taqwa Ungdomsförening – en förening där ett flertal medlemmar rest till Syrien och anslutit sig till Islamiska Staten. Slutligen konstaterar Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (Mucf) att Sveriges Unga Muslimer (SUM) med stor sannolikhet har internationella kopplingar till Muslimska Brödraskapet. SUM:s medlemsföreningar har alltså haft kopplingar både till islamism (som bland annat arbetar för införande av sharialagar) och t.o.m. kopplingar till jihadismen – tolkningar av islam som ligger mycket långt ifrån vad majoriteten av muslimerna i Sverige skriver under på.

Vi i Arbetarpartiet ser:
– den majoritet av muslimer som accepterar att lagarna stiftas i den riksdag som utses i allmänna och fria val som allierade,
– och som allierade av avgörande vikt i kampen mot islamister och jihadister,
– vi står fast i vår kritik mot islamister som vill införa ett parallellsamhälle där folk från muslimska länder som kommit till Sverige ska styras efter sharialagar och därmed berövas sina demokratiska fri- och rättigheter oavsett om vi drabbas av kritik från de islamistiska shariaanhängarna – vi står för att samma lagar ska gälla för alla, och att alla ska vara lika inför lagen, både män och kvinnor, hetero- och homosexuella.

Det är mycket anmärkningsvärt att socialdemokrater har delat med sig av föreläsningen med Rashid Musa! Detta både på sin egen Facebook och, efter vad vi erfarit, i SSU Umeås interna Facebook-grupp.
Den föreläsning som delades var just den föreläsning med Rashid Musa som Ersboda Folkets Hus nu har ställt in med motiveringen att deras riksorganisation inte ställer lokaler till förfogande till ”rasistiska, främlingsfientliga, ickedemokratiska och exkluderande rörelser”.

I kommentarfältet på sin egen facebook får socialdemokraten kritik för att han har delat föreläsningen med Rashid Musa. Kritikerna hänvisar till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågors (Mucf)s 57-sidiga rapport och undrar om detta verkligen är något som Socialdemokraterna och ABF ska ha något att göra med. Detta var en berättigad och bra fråga. Det enda tråkiga är att ingen klämt denne på pulsen tidigare. Innan han kom med på en av S-valsedarna och erhöll förtroendeuppdrag såväl kommunalt som inom partiet.

Men trots kritik försvarar socialdemokraten föreläsningen med Rashid Musa. Men inte nog med detta. En annan socialdemokrat rycker då ut till sin partikamrats försvar. Även denne står på en valsedel i årets val och har viktiga förtroendeuppdrag inom partiet. Det betyder att två socialdemokrater – båda med viktiga förtroendeuppdrag och med placeringar på valsedlarna i årets val – försvarar föreläsningen med Rashid Musa. Därmed går båda på direkt kollisionskurs med beslutet taget av Ersboda Folkets hus.

Speciellt den ene av dessa båda socialdemokrater går till hårt försvar för Rashid Musa och påstår att Mucf:s beslut rörande de indragna bidragen för SUM utgör ett exempel på islamofobi! Naturligtvis. Detta sätt att bemöta all kritik med rop om islamofobi och rasism är typisk för medlemmar i, eller kretsen runt, Muslimska brödraskapet.

MEN, det blir allt fler som inte längre backar för denna typ av utpressningsförsök i debatten. Vi blir allt fler som vågar kritisera de islamister som vill införa två parallella samhällen i Sverige där den del av befolkningen som kommer från muslimskt dominerade länder ska styras av sharialagar tolkade av ett självutnämnt prästerskap, medan majoritetsbefolkningen anses ska få behålla systemet med lagstiftning via en riksdag som utsetts genom fria och allmänna val.
Och, vilket är det mest glädjande av allt, det blir allt fler vanliga muslimer som inte längre böjer sig för islamister och jihadister!

Låt mig repetera. Rop om islamofobi och rasism som svar på alla kritik är den vanliga metoden från islamister som är knutna till, eller sympatiserar med, Muslimska brödraskapet. Så istället för att diskutera sakfrågan -som handlar om att SUM, den organisation som Rashid Musa är ordförande för, vägras ekonomiska bidrag på grund av samröre med islamistiska extremister och inte anses uppfylla kravet på att ”i sin verksamhet respektera demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering” försöker socialdemokraten (och islamisten?) göra det hela till en fråga om islamofobi. NATURLIGTVIS. Men vi kritiker viker inte längre ned oss. Vi vill veta vad Socialdemokraterna i Umeå anser om dessa två företrädares försvar av Rashid Musa.

Den ene socialdemokratens rop om islamofobi riktar sig idag främst till andra socialdemokrater i Umeå. Detta i rädsla för att även de ska öppna ögonen och inte fortsätta att blunda för islamisternas strävan efter parallellsamhälle och sharialagar, deras förhärligande av martyrdöden, syn på kvinnor och syn på homosexuella.

Men det vore konstigt om Socialdemokraterna i Umeå vore fegare än styrelsen i Ersboda Folkets Hus.

För Ersboda Folkets Hus ska verkligen ha all heder för att de stod upp för sin policy om att inte hyra ut till ”rasistiska, främlingsfientliga, ickedemokratiska och exkluderande rörelser”.

Nu är frågan hur Hans Lindberg och andra ledande socialdemokrater ställer sig till att framträdande företrädare för Socialdemokraterna i Umeå öppet försvarar Rashid Musa och SUM?

Är det så att Socialdemokraternas oförmåga att ens offentligt kritisera imamen Abu Muadhs besök i Umeå var en eftergift till en falang inom partiet som antingen själva ÄR islamister, eller är medlöpare till islamisterna – en eftergift till en falang inom (S). Umeborna förtjänar att veta vilka kontakter som det styrande partiet i Umeå kommun har med med islamister!

Denna fråga kommer att ställas till dess att den besvaras. Om så behövs fram till, och efter, valdagen den 9 september.

Till sist
Hans Lindberg beklagade tidigare att han inte kunde göra något åt föreläsningen med Abu Muadh i kommunens lokaler. Låt oss hjälpa Hans Lindberg med detta. Vi har tidigare påpekat att kommunala bolag kan agera friare. Detta kan vara negativt – som i frågan om storvulna färjelösningar. Därför vore det bra om denna ”bolagsfrihet” även användes mot föreningar som bjuder in islamister som Abu Muadh. Återigen: det vore bra om (S) i Umeå var lika modiga som Ersboda Folkets Hus.

En av punkterna i det dokumentet som ligger till grund för att Sveriges Unga Muslimer (SUM) fick avslag på sin bidragsansökan, och som har bidragit till att SUM har blivit återbetalningsskyldiga med 1,3 miljoner kr, handlar bland annat om denna organisations samröre med Abu Muadh!

Detta gör att en framtida, utebliven kritik med denna predikant, om denna återkommer, måste ses som en medveten eftergift för islamisterna ? inom Socialdemokraterna i Umeå.

Låt oss repetera vad Abu Muadh står för och vad som ingen av de ledande politikerna i Umeå vågade kritisera: Abu Muadh står för följande i sina videoklipp på youtube:

– ett förhärligande av martyrdöden,
– påståendet att massakern av redaktionen mot Charlie Hebdo var ”en stor lögn”,
– att homosexualitet är ett virus som muslimska föräldrar måste skydda sina barn (söner) emot,
-att de kvinnor som inte har slöja och heltäckande kläder är lurade av Djävulen,
-att en kvinna ska veta att den största rätten är hennes mans rätt – i förhållande till henne.

Samröret med Abu Muadh – på grund av dennes åsikter – utgör ett bidragande skäl till att Sveriges Unga Muslimer inte längre får bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (Mucf) utan istället blir återbetalningsskyldig.
Kanske kan kunskapen om detta vara till hjälp för Hans Lindberg, och (S) i Umeå, att hjälpa till med att sätta stopp för föreläsningar från personer som hyser sådana åsikter i Umeå kommuns lokaler.

Även Socialdemokraterna i Umeå borde kunna ta fasta på följande formulering när det gäller predikanter som inte uppfyller kravet på att ”i sin verksamhet respektera demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering”. Detta var alltså vad Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor anser att Abu Muadh bidrar till – och detta innebar i sin tur att samröret med bland annat Abu Muadh var en av flera skäl till att Sveriges Unga Muslimer inte längre får bidrag utan ska återbetala ca 1, 3 miljoner.

*Vad mer kan behövas, Hans

*Det är också skrämmande hög tid att (S) i Umeå SJÄLVA kollar värderingarna hos de som numera både står på deras valsedlar och som innehar har viktiga positioner inom deras egen organisation.

Allra sist: på onsdag kommer vi att berätta om Vänsterpartisternas (i Umeå) kopplingar till islamister.

Den bloggserie om den politiska fegheten i Sverige som jag utlovat har delvis fått skjutas upp, delvis kunnat visas upp, genom de nya frågor som trängt sig på. Jag tänker på avstängningen av Aidanpää-Malm och lösningen på färjetrafiken över Kvarken mellan Umeå och Vasa som står fast trots tappade bidrag på 1100 miljoner (eller 1,1 miljard).
Men i morgon kommer det en av de ursprungligt tänkta bloggarna: den som handlar om eftergiftspolitiken mot islamister som vi införa sharialagar i Sverige och skapa ett parallellsamhälle.
Med umepolitiker inblandade.

______________________________________________________________________________________

Förord rörande färje-frågan

Låt oss repetera. Fas två i satsningen på den nya färjelösningen skulle komma att kosta minst 1,8 miljarder (kanske uppåt 2,0 miljarder). Kostnaderna för stora projekt har en sådan förunderlig benägenhet att öka i storlek.

Ta bara Kulturväven nere vid kajen.

Den enda gång vi tilläts rösta om kostnaderna för denna skapelse i kommunfullmäktige sades kostnaden komma att ligga i intervallet 650-700 miljoner. (Jag och Arbetarpartiet röstade emot – vi ville behålla stadsbiblioteket vid Vasaplan – och bygga ut det kulturcentra som redan existerande just där). Men tror ni inte att Kulturväven lyckades ”bryta sig ur” denna så trånga ekonomiska ram på ynka 650-700 miljoner – och kravla sig en bit över en miljard. Som sagt: kostnaderna för stora projekt har en sådan förunderlig benägenhet att öka i storlek.

Avsnitt  I: Bidragen som inte blev av

* Kostnaderna beräknades alltså bli

– För själva båten:                                            ca 1100 miljoner        (1,1 miljard)
– Anpassning av hamnarna i Umeå och Vasa:     700-900 miljoner        (0,7- 0,9 miljarder)

Summa  nysatsning färjetrafiken                        1800-2000 miljoner   (1,8- 2,0 miljarder)    

* Finansieringen beräknades gå till på följande sätt

Bidrag
svenska staten:     350  miljoner
finska staten:        350  miljoner
EU:                      400  miljoner
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Summa:             1100  miljoner

Egna insatser:       838  miljoner.  Från 25 företag, kommuner, regioner, organisationer samt via upplåning.

Kommentar:
När det gäller finansieringen föll alla bidragen bort:
-de från svenska staten,
-de från finska staten
-de från EU.
Detta innebar ett ”tapp” på 1100 miljoner (1,1 miljard). Om vi jämför detta ekonomiska tapp med den lägsta beräknade kostnaden för den variant av färjeprojektet som ”de fyras gäng” fortfarande ivrar för – som låg på 1800 miljoner eller 1,8 miljarder – så föll alltså HELA 61 procent av finansieringen bort!

Herrarna Hammarstedt, Holmlund, Lindberg och Ågren var uppenbarligen mycket entusiastiska för en viss, specifik, lösning när det gäller färjetrafiken över Kvarken mellan Umeå och Vasa. Deras fixering vid just denna, enda, färjelösning påminner starkt om det uttryck som kom att förknippas med Carl Bildt och Anne Wibble (stats- respektive finansministrar) under åren 1991-94: Uttrycket var ”den enda vägens politik”. För er som inte minns kan jag upplysa om att denna, den enda vägens politik, inte gick bra. Inte alls bra.

Men då det stod klart för de fyras gäng att deras förhoppningar om att få bidrag på 1100 miljoner (1,1 mrd) inte skulle komma att infrias – liksom även skälet till detta – är det i mina ögon fullständigt obegripligt att herrarna i detta läge inte övergav denna nya, färjevariant, av ”den enda vägens politik”. De hade inte förlorat någon prestige på att, i samband med en presskonferens, förklara följande:
”Vi har gjort vad vi har kunnat för att få bidrag till den framtida lösning på färjetrafiken mellan Umeå-Vasa som vi ansåg vara bäst. Men den byggde på stora bidrag på 1100 miljoner från svenska och finska staten samt från EU. Nu har dessa fallit bort.  Nu står det klart att vi inte får pengarna. Detta sedan Infrastrukturminister Anna Johansson i samband med sitt besök i Umeå den 28 november 2016 förklarat att ”Staten inte finansierar fartyg i gränsöverskridande trafik”. Till detta ska läggas att de lokala företagens intresse har varit ljumt för just denna lösning – de är nöjda med en bättre begagnad färja. Därför måste vi hitta en lösning. Exempelvis i form av en bättre begagnad färja – med betoning på bättre”.

Avsnitt II. Olagligt och olämpligt

Det jag avser med dessa ord är att understryka hur allvarligt det är att inte följa offentlighetsprincipen.
För att inte tala om hur verkligt allvarligt det är att ringa upp någon (jag vet alltså inte vem som blev uppringd) inom kommunrevisionen och föra fram synpunkter på innehållet i den skrivelse som jag inlämnat som en sorts begäran om hjälp från kommunrevisionen med att få ut offentliga handlingar. Denna påtryckning hade verkligen berört den person som kontaktade mig mycket illa. Här krävs två markeringar:
a) OM jag haft min vanliga ork då detta hände hade jag föreslagit de övriga ledamöterna i vår partistyrelse att vi skulle anlita ett juridiskt ombud för att i samarbete med detta ombud sträva efter att dels få ut de begärda handlingarna, dels få någon fälld för påtryckningarna mot kommunrevisionen. Och helst placerad i fängelse. Men jag orkade inte under denna period av mitt liv. Detta är något som jag beklagar. Djupt.
b) Den andra markering som är nödvändig är denna: Jag kallar de två herrarna från INAB samt de två nämnda kommunalråden för ”de fyras gäng” eftersom jag anser att deras samarbete i verkligt ”tunga” frågor gröper ur demokratin i Umeå. (Uttrycket är hämtat från maktkampen i Kina efter Maos död). Men detta innebär inte att jag antyder att herrarnas agerande skulle vara olagligt.

Däremot befarar jag att deras storvulna lösning när det gäller färjetrafiken mellan Umeå-Vasa – som så ofta tidigare med storvulna lösningar – kommer att resultera i ett omfattande slöseri med umebornas skattepengar. Jag anser att deras fixering vid denna enda, och dyra, lösning är mycket olämplig. Politiskt sett.
Vad vi alla måste kunna skilja på är olagligt och olämpligt.
Du kan exempelvis inte överklaga ett politiskt beslut som du anser vara politiskt olämpligt. Vi kan endast överklaga ett politiskt beslut för att beslutet tillkommit på ett felaktigt ”olagligt” sätt. Några exempel: ett beslut kan vara alltför dåligt för-berett, ett beslut kan tas med för kort varsel eller vara ogiltigt eftersom för få närvarat vid beslutet. För att ta några vanliga exempel. Men sådan är lagen. Vi kan inte överklaga ett beslut eftersom att vi tycker att beslutet är politiskt dåligt. Vi kan endast överklaga ett beslut på tråkiga formella grunder. Detta fick jag lära mig av en person jag ofta förlorade debatterna mot: Margot Wikström.

Den strid som jag och övriga, i och utanför vårt parti, bedriver i syfte att vinna en majoritet av umeborna för är en lösning på färjetrafiken som är mer ekonomisk för Umeå kommunkoncern. Vi strider, i nuläget, alltså för en politiskt sett bättre lösning. Just nu behöver vi alltså inte samla in pengar för att ha råd med en jurist. Just nu hoppas vi att vår kamp för ett mindre slösaktigt sätt att använda umebornas skattepengar på ska ”samla in” ett ansenligt antal röster i kommunvalet den 9 september. Detta för att vi ska kunna stoppa nya skrytprojekt som kommer att drabba skola och omsorger, underhåll av gatunät och fastighetsbestånd.   Striden är alltså politiskt och vi behöver Din hjälp. Striden baseras inte på att vi anser att ”de fyras gäng” gör något olagligt.

Det tråkiga är att inte heller mygel alltid är olagligt.
Det finns saker som vi kan tycka är omoraliska. Jag ansåg att hemlighetsmakeriet inför beslutet att sälja 1601 av AB Bostadens lägenheter var ett uttryck för MYGEL. Ett annat exempel: ett politiskt parti kan lova en sak före valdagen – och sedan göra motsatsen efter valet. Före valet 2010 lovade Vänsterpartiet att stödja alla de umebor som ville att stadsbiblioteket skulle vara kvar vid Vasaplan. Några veckor efter valet 2010, efter att ha fått erbjudande av Lennart Holmlund och det parti han representerade, ändrade sig V i Umeå. Sedan stödde de, aktivt, både flytten av stadsbiblioteket samt skrytbygget kulturväven vid kajen. Detta var ett jättemygel i mina ögon. Vänsterpartiet gjorde ett mycket bra val på löftet att kämpa för att stadsbiblioteket skulle vara kvar vid Vasaplan. Men det är inte olagligt att bryta vallöften. Hur snabbt det är går.

Avsnitt III: Den dubbla förskjutningen – eller från att allvarligt mygel till ett växandE MYGEL.

När vi nu har de ekonomiska utgångspunkterna från 2016 vad gäller den aktuella färjelösningen klara för oss, och dessutom delvis rett ut skillnaden mellan olagligt och olämpligt, är vi redo att ta itu med uttalandet från INAB:s Verkställande Direktör Bertil Hammarstedt. En person som jag anser vara kunnig och kreativ – men som jag inte litar på.

De fyras gäng agerar nu – tillsammans med en rad andra politiker, tjänstemän samt medier – som om hela den förhistoria som jag har gjort mitt bästa för redogöra för, så detaljerat som möjligt i mina senaste bloggar, inte existerar.

När Bertil Hammarstedt säger följande i VK: ”Nya färjan är i hamn” så tar jag mig för huvudet. För den nya färjan kanske är i hamn – om vi alla glömmer att ställa TVÅ ALTERNATIV MOT VARANDRA:

* Alternativ A. Den planerade lösningen på färjetrafiken Umeå-Vasa ges bidrag på 1100 miljoner (1,1 mrd)

* Alternativ B. Samma lösning som Alt A: men utan bidrag på 1100 miljoner (1,1 mrd) 

Avsnitt IV. Hur kompensera 1100 miljoner?

För att kompensera detta minus på 1100 miljoner (1,1 mrd) krävs två saker:

Allmän minnesförlust hos en armé av medlemmar i riksdagspartiernas lokala församlingar, de högre tjänstemännen i Umeå kommun och medialt folk. Rent juridiskt är faktiskt allmän minnesförlust inte olagligt. Även om jag personligen anser att det är olämpligt. Ja, nästan omoraliskt!

En ny, kreativ och nästan GLAD budget baserad på EN GLÖMSKA av de uteblivna bidragen på 1100 miljoner – som händelsevis var just den faktor som ”de fyras gäng” ursprungligen använde för att ”sälja in” detta färjeprojekt till de olika partiernas ledamöter i Umeå kommunfullmäktige.

Så hur ersätter vi de 1100 miljonerna? Vi tar till tre metoder:

a) Umeå kommunkoncern säljer ut fasta tillgångar som fastigheter/mark samt byggnader – vilket Hans Lindberg lovade inte skulle ske så sent som på kommunfullmäktiges möte den 26 februari i år – för endast två månader sedan,

b) Umeå kommunkoncern tar upp nya stora lån vilket ökar skuldsättningen – något som inte skulle ske enligt budskapet från fjolårets budgetprocess då Aidanpää-Malm höll i rodret och som även användes som argument för att sälja 1601 av AB Bostadens lägenheter (en utförsäljning minskar skuldsättningen),

c) Anpassningen av hamnarna till den nya exklusiva färjan, en kostnad på 700-900 miljoner som ingen stack under stol med för två år sedan, begravs. Den döljs i form av en uppblåst budget för renoveringskostnader i hamnen i Holmsund – väldiga kostnader som plötsligt påstås ändå skulle göras.

Del V. Kan du trolla bort en förlust av 1100 miljoner, Bertil?

Sammanfattningsvis

Förskjutning nr 1.
Tidigare beskrevs kostnaden för upprustningen av hamnarna i Umeå och Vasa som något som var en konsekvens av den nya exklusiva färjan. Men i ett svar på vår enkla fråga på fullmäktige i januari sa Hans Lindberg att de land-investeringar som planeras för färjan plötsligt endast låg på c:a 100 miljoner. Men samtidigt dök det plötsligt upp ett nytt belopp på hela 800 miljoner kr. Men detta både väldiga och plötsliga belopp hade inte längre något att göra med de kostnader som år 2016, helt öppet, förklarats vara en förlängning av den nya exklusiva färjan i form av ett behov att bygga om hamnarna i Umeå och Vasa. Nej! Nu fanns det inte längre någon koppling mellan detta plötsliga behov av en jätteinvestering i hamnen och den nya färjans behov av en ”ombyggnad i hamnen utan [pengarna var bara] en framtida investering utan koppling till färjan”.
Detta utgör den första förskjutningen av verklighetsbeskrivningen.

Förskjutning nr 2.
Tidigare, bland annat i en intervju i Totalt Umeå i december 2016, säger Hans Lindberg ”Vi söker stöd, men får vi inte det och det är bara Umeå och Vasa kvar, då måste vi lägga ner Kvarkentrafiken”. I VK 18/1-18 öppnar dock Hans Lindberg för att Umeå kommun ska fortsätta projektet på egen hand, tillsammans med Vasa. Lindberg citeras med orden: ”Oavsett beslut så tuffar vi vidare för att hitta lösningar”.

Det är en ganska stor skillnad mellan att säga ”…då måste vi lägga ner Kvarkentrafiken” och ”…oavsett beslut så tuffar vi vidare för att hitta lösningar”.

Skillnaden lika stor som mellan svart och vitt, ned eller upp och död eller liv – för färjeprojektet!

Förskjutning nr 3.
I en artikel från i år uttrycker sig Hans Lindberg på ett sådant sätt att tolkningen måste bli att Vasa stad och Umeå kommun planerar att lösa finansieringen av färjeprojektet, inklusive upprustningen av hamnarna, genom en ny stor upplåning. Detta är en ännu mer anmärkningsvärd förskjutning.

Ursprungligen skulle transportförbindelsen Midway Alignment, som den en gång kallades, för att kunna förverkligas få stöd från både finska staten, svenska staten och från EU. Ursprungligen skulle Kvarkentrafiken till och med läggas ned, enligt Hans Lindberg, om det bara var Umeå och Vasa kvar. Nu är det endast Umeå och Vasa kvar. Men ändå förverkligas färjelösningen – detta trots förlusten av på bidrag hela 1100 miljoner (1,1 mrd).

Dessa pengar kommer huvudsakligen umeåborna – och till en mindre del även vasaborna – att få betala.

Alla ekonomiska termer, alla finter och allt skitsnack till trots. Inte ens Bertil Hammarstedt kan trolla bort en förlust på 1100 miljoner – eller 1,1 miljarder.

Eller hur, Bertil!

Avsnitt A.

VD i INAB är den kreative och kunnige Bertil Hammarstedt. Han utgör den sorten av ”politiserade tjänstemän” vars brygga till politikerna består av hans produktion av idéer som ofta väcker intresse, till skillnad från politiserade tjänstemän vars brygga till politiken består i att de håller i yxan.
Jag har sagt till Hammarstedt, ansikte mot ansikte, att jag anser att han är kunnig – men att jag inte litar på honom. Han svarade att jag kommer att ”göra vågen” när jag får höra planen om färjetrafiken i dess helhet. Ett råd till mina läsare: Det som skrivs i VK och Folkbladet om finansieringen av färjetrafiken är till stor del ”initierade gissningar” – läs artiklarna igen får ni se (VK 19/4 och Folkbladet 20/4). Hammarstedt själv är mycket förtegen. Jag hoppas få leva och höra planen.

En VD-tjänsteman som Hammarstedt måste ha politisk uppbackning. Ordförande i INAB:s styrelse är Lennart Holmlund. Den som försvarar Hammarstedts plan för färjetrafiken inom kommunen är främst Holmlunds efterträdare Hans Lindberg. Jag överdriver inte då jag påstår att Hammarstedt är djupt förankrad inom S i Umeå. Till detta kommer M. Det är sällan som lokala media skriver ”Oppositions-rådet” Anders Ågren. Någon opposition bland riksdagspartiernas kommunala föreningar existerar inte. Exempelvis inom V. Arbetarpartiet tvingas därför syna färjeplanerna ensamma. I dessa försök har vi begärt ut dokument från INAB, Umeå kommun och Region Västerbotten. Utan framgång.

Avsnitt B.

Vi träffade Bertil Hammarstedt för att höra om färjeplanerna den 23 februari för två år sedan. Vid denna tidpunkt var det ingen som stack under stol med att projektet skulle komma att kosta cirka två miljarder kr.

Enligt Hammarstedt hade ”Fas ett” kostat 180 miljoner kr.

Följande Fas skulle naturligtvis bli dyrare. Men som sagt under 2016 hymlade ingen med siffrorna.
Följande kostnaderna för Fas två redovisades öppet och med stolthet. Läs här nedan:

– Kostnaden för själva båten i färjetrafiken:             cirka 1,1 miljard     (1100 milj)
– Följdkostnader: anpassning hamnar Umeå Vasa:   0,7- 0,9 miljarder   (700-900 milj)

Summa  nysatsning färjetrafiken                         1,8- 2,0 miljarder    (1800-2000 milj)

På inkomstsidan var det, vid denna tidpunkt, inte heller något hymlande.
Siffrorna fanns i flera tidningar. Den kanske mest ambitiösa redovisningen gjordes av Totalt Umeå. I deras veckonummer 8 december – 14 december 2016 framgick följande:

+ Finland: 350  miljoner
+ Sverige: 350  miljoner
+ EU:        400  miljoner
+ Övr         838  miljoner: 25 aktörer: företag, kommuner, regioner, organisationer – plus upplåning

Cirka      1940   miljoner

I samma nummer av Totalt Umeå svarade Hans Lindberg på reporterns fråga vad som skulle hända om ifall det ekonomiska stödet utifrån skulle utebli. Linbergs svar exakt som följer:
”Vi söker stöd, men får vi inte det och det bara är Umeå och Vasa kvar, då måste vi lägga ned Kvarken-trafiken”.

Kommentar:
Jag och Arbetarpartiet i övrigt har anklagats av bland annat Hans Lindberg för att vilja lägga ned färjetrafiken mellan Umeå och Vasa. Varför? Därför att vi inte köper att det bara skulle finnas ETT ALTERNATIV. Och ställer du/ni inte upp på just detta ENDA ALTERNATIVET vad gäller färjetrafik mellan Umeå och Vasa innebära detta att ni vill lägga ned ALL färjetrafik över Kvarken. Men det stämmer inte.

Om Hans Lindberg skulle vidhålla det han sade till reportern från Totalt Umeå i december 2016 så är det HAN – inte jag och Arbetarpartiet – som måste ”lägga ned Kvarkentrafiken”.
Arbetarpartiet vill inhandla en ”ny”, bättre begagnad, färja. Detta är vad som trafikerar Umeå-Vasa idag. Denna typ av utpressningsmetod i debatten som Hans Lindberg bedriver (stöder du oss inte i varje detalj är du emot oss i allt och vare evigt fördömd) var faktiskt ett av många skäl till att vi lämnade det parti vi tidigare utgjorde en del av. Men just i detta fall syftade inte Hans Lindberg på oss. I intervjun med Totalt Umeå 8-14 december 2016 var Hans Lindbergs ord ”…då måste vi lägga ned Kvarkentrafiken” riktade till den svenska staten (regeringen).

Till sist:
Vi avslutade vår träff med Bertil Hammarstedt den 23/2 – 2016 med att fråga honom om vi kunde få en redogörelse över de 180 miljonerna som Fas ett hade kostat.
– Varifrån hade pengarna kommit.
– Till vad hade pengarna gått.

Det har gått två år nu och vi har ännu inte fått någon redovisning över dessa 180 miljoner från Fas Ett. Varken varifrån pengarna kom eller till vad pengarna har gått. Varken från Bertil Hammarstedt och INAB, Hans Lindberg och Umeå kommun eller Region Västerbotten.

Detta är ett skäl till att jag inte litar på Bertil Hammarstedt.

Avsnitt C. Småmyglet

 
Vägran.
att lämna ut handlingar om de 180 milj som Fas Ett kostat från INAB,
att lämna ut handlingar om de 180 milj som Fas Ett kostat från Umeå kommun,
att lämna ut handlingar om de 180 milj som Fas Ett kostat från Region Västerbotten.

Underligheter.
Ett tag efter att jag vänt mig till Umeå kommuns revisorer, och via en detaljerad skrivelse redogjort för mina svårigheter att få ut uppgifter rörande de 180 miljonerna kring Fas Ett, fick jag ett vänligt men anonymt telefonsamtal. Via detta telefonsamtal fick jag höra att någon av kommunrevisorerna hade blivit kontaktad av en mycket aggressiv person ”utifrån”.

Många hårda ord hade fällts om mitt tilltag att försöka få ut handlingar om de 180 miljonerna rörande Fas Ett via kommunrevisionerna. Den som ringde mig var mycket illa berörd. Personen i fråga var en ärlig människa. Och måste själv tillhöra kommunrevisorerna. Personen visste vilka rättigheter som jag hade. Men det var uppenbart att personen också kände sig villrådig. Jag fick veta att det fanns de som ansåg att det var ”åt helvete” att Jan Hägglund skulle få ut några uppgifter om de 180 miljonerna rörande Fas Ett.
Jag borde ha följt upp detta telefonsamtal. Det är brottsligt att utsätta kommunrevisorerna för den typ av press som uppenbarligen hade skett i detta fall. Hela denna historia om varifrån pengarna till Fas Ett kom, samt till vad de gick, handlar om en systematisk vägran om att följa offentlighetsprincipen. Lägg till detta telefonsamtalet till någon av kommunrevisorerna, jag vet alltså inte till vem, och vi har att göra med allvarliga övertramp när det gäller grundläggande demokratiska principer. Men vid denna fas i mitt liv orkade jag inte följa upp dessa frågor. Varken sakfrågan om de 180 miljonerna, vägran från flera håll att efterleva offentlighetsprincipen samt (försöket till) otillbörlig påverkan riktad mot kommunrevisionen i Umeå.

Skälet var att min familj hade drabbats av en svår tragedi och en väldigt stor del av min energi behövdes för att hjälpa andra att gå vidare med livet.

Avsnitt D.

Stormyglet tar sin början.

1. Skälet är ett jättetapp i beräknade stöd på minst 1,1 miljard i uteblivna bidrag

svenska staten betalar inte 350 miljoner,

finska staten betalar inte    350 miljoner

EU betalar inte                  400 miljoner

Ume-företagen:                     ? miljoner
mycket måttligt intresse innebär en ytterligare förlust, fast svårkvantifierbar, då INAB varit medvetet diffus.

2. En vägran att sänka ambitionsnivån när det gäller hur exklusiv båten ska vara.

Idag klarar sig verksamheten med en bättre begagnad färja. Det har gått bra mycket länge med en sådan. Jag och övriga i Arbetarpartiet vill inhandla en ny, modernare, ”bättre begagnad färja.

Men eftersom Umeås politiker nu, en gång, har ett utpräglat Stockholmskomplex, så går det inte att rätta mun efter matsäcken.

INAB-gänget och kommunalråden SKA ha just den exklusiva och dyra färjan. Trots uteblivna bidar, på 1,1 miljard (av en totalkostnad på 1,8-2,0 miljarder. Alla fattar säkert att detta måste leda till MYGEL.

Låt oss säga att kostnaden hade landat på 1,8 miljarder. Då utgör uteblivna bidragen på 1,1 miljard hela 61 procent! Självklart leder detta till försök att mygla – eftersom de fyras gäng (Hammarstedt, Holmlund, Hans Lindberg och Anders Ågren) inte vill sänka ambitionsnivån på ”färjelösningen”

Fortsättning …

Förord.

Det tar aldrig slut – detta FÖRBANNADE mygel inom Umeå kommun.

För en mycket kort tid sedan exploderade ”statskuppen” riktad mot ekonomidirektör Susanne Aidanpää och ekonomi- och finanschef Lennart Malm. Dessa två ekonomichefer förnedrades maximalt och medvetet av direktörerna Margareta Alfredsson och Birgitta Forsberg som – genom att förneka Aidanpää och Malm tillträde till sina arbetsplatser – behandlades som om de var två  medlemmar i en kriminella liga som skulle kunna stjäla kontorsmaterial och undanröja bevis.

Innan detonationen från detta tonat bort kommer nästa kuppförsök – den framtida färjetrafiken mellan Umeå och Vasa.

”Det inre gänget” i Umeå kommunkoncern – kommunkoncern är det vi brukar kalla ”kommunen” plus dess bolag – har hela tiden arbetat för just denna lösning när det gäller den framtida färjetrafiken mellan Umeå och Vasa. Detta kuppförsök har två delar.
Den ena delen består av en exklusiv och dyr färjetyp som gång på gång visats har visats på bild
Det andra delen handlar om finansieringen.

Tillsammans utgör dessa båda delar ett kuppförsök. Förlorare är umeborna.

Del II.

Till er som börjat läsa min blogg regelbundet, och detta antal ökar glädjande nog, vill jag ärligt säga följande: jag vet inte hur den ”försvunna” trion bestående av den tidigare stadsdirektören, den avstängda ekonomidirektören och den likaså avstängde budget- och finanschefen skulle ha ställt sig till de två presenterade förslagen vad gäller färjetrafiken mellan Umeå och Vasa.
Jag talar alltså om trion Jonas Jonasson, Susanne Aidanpää och Lennart Malm.

Men en tongivande del av det ledarskikt som stod för framtidens metoder är plötsligt borta. Tragiskt nog. Deras arbetssätt innebar en satsning på ett grundmaterial av hög kvalitet som både präglades av bredd och långsiktighet. Det tog vår fullmäktigegrupp en del tid och energi att förstå. Men sedan vi tagit oss över ribban förstod vi långt mer av kommunens ekonomi än tidigare. Vårt sätt att tänka påverkades.

Jag har ingen aning om varför den förre stadsdirektören Jonas Jonsson sade upp sig. Däremot vet vi alla, som skriver och läser denna blogg, att både ekonomidirektören samt budget- och finanschefen blev utelåsta från sina jobb. Som kriminella – trots deras kunnighet och integritet. Eller just på grund av deras kunnighet och integritet.
Å ena sida.

Å andra sidan kommer försöket att kuppa igen denna lösning på färjetrafiken bara två veckor efter att hela den nämnda trion – som tillsammans utgjorde en central del av en framtida och modernare ledarskap i Umeå kommun – försvunnit. Och till råga på allt just i samband med att budgetarbetet för 2019 inleds. Här blir det verkligt intressant.

Del III.

Här blir det verkligen intressant: Den fråga som dominerade budgetdebatten förra året var nämligen behovet av att minska kommunens växande låneskuld.
Detta av tre skäl:

1. Aidanpää-Malm visade att på längre sikt ökade kommunens kostnader snabbare än inkomsterna.
Skälet är att den andel av umeborna som arbetar och betalar skatt minskar. Mellan åren 2014-27 ökar antalet barn och skolelever med 5000, och de äldre som fyllt 80 eller mer, ökar med 3000. Detta motsvarar i sin tur 43 nya förskoleavdelningar, 15 nya grundskolor av Östtegsstorlek, 1,5 nya gymnasier stora som Midgårdsskolan samt 540 nya boendeplatser på 11,5 nya normalstora äldreboenden. Till detta kommer att alla dessa skepp kräver bemanning. I detta säger prognosen 900 fler årsarbetare vilket motsvarar ungefär 1200 individer.

2. Aidanpää-Malm varnade även för den snabbt växande låneskulden.
Fram till år 2008 hade kommunen ett årligt överskott. Detta innebar att överskotten i driften inte bara räckte till för att finansiera investeringarna i nya skolor och äldreboenden utan dessutom innebar att det blev en slant över. Men 2009 måste kommunen börja låna till investeringarna. En låneskuld började byggas upp och detta i en mycket snabb takt. Från att ha legat på 88 miljoner år 2009 hade låneskulden fram till i augusti 2017 växt till nästan 1,9 miljarder! Aidanpää-Malm varnade för att om trenden inte bröts skulle kommunens låneskuld komma att uppgå till hela 4 miljarder kr 2021!

3. Risk för räntekatastrof.
Efter den djupa ekonomiska nedgången som slog till från och med 2007/2008 sänktes räntorna.

______________________________________________________________________________________

… saknas stycke som kommer efter Arbetarpartiets medlemsmöte är avklarat.

Det kommer att handla om löften om information som inte hållits från Bertil Hammarstedt. Och direkt vilseledande information från Hans Lindberg.
_______________________________________________________________________________________

När färjan först presenterades var kostnaden cirka 2,0 miljarder. Eller cirka 2000 miljoner. Själva båten skulle kosta 1,1 miljarder och båtens konstruktion innebar att hamnarna i Umeå och Vasa skulle byggas om för vardera cirka 400 miljoner. Totalkostnad: ungefär 2,0 miljarder.

Finansieringen skulle gå till på följande sätt:

-Svenska staten:    350 miljoner,
-Finska staten:      350 miljoner,
-EU:                     400 miljoner,
– Lån och företag:  800 miljoner

Summa               1900 miljoner

Men det blev inga pengar från svenska staten, finska staten och EU: detta är ett ”tapp på 1,1 miljarder eller 1100 miljoner.

Det skiter våra kvartett – Bertil Hammarstedt, Lennart Holmlund, Hans Lindberg och Anders Ågren – högaktningsfullt i. Och de är inte ensamma. Hans Lindberg lovade att inte gå vidare om det bara var Vasa Och Umeå kvar. Det stod i Totalt Umeå.

Men det är exakt vad han, och de andra i kvartetten, gör.

I huvudet på de som bestämmer

-Kommunens ekonomi – strunta i den! Precis som vi gjorde när vi hittade på att vi behövde en s.k Kulturväv nere vid hamnen – dit vi hittade på att vi behövde flytta stadsbiblioteket för att detta behövde plats att växa (men vi krympte egentligen ytan för biblioteket i jämförelse med vad vi kunde ha gjort då stadsbiblioteket låg vid Vasaplan),

-De ursprungliga förutsättningarna för färjan – den version som vi gav till umeborna och de lättlurade folk-valda politikerna fått – strunta i den, det är ju nästan ingen som kommer ihåg dem ändå,
-Sanningen kan ju vara bra bara den stämmer med våra planer – men när vi kommer på något bättre [än sanningen så struntar vi iden]. Sanningen är något som vi tar till då vi inte kommer på något bättre!

-Demokratin är ett gammalmodigt och trögt begrepp i jämförelse med begreppet ”smidigt”. Det var Lennart Holmlund som uppfann begreppet ”smidigt” när det gäller Umeå kommuns affärer. Donald Trump vill ta patent på ”Your fired”. Lennart vill ta patent på begreppet ”smidigt” kopplat till kommunala affärer”.

A. Här kommer den nya frågan.
Den kommer endast att debatteras mellan mig och Hans Lindberg. Om inte Lindberg lämnar bort frågan till någon annan.

Enkel fråga till Hans Lindberg – rörande avstängning av anställd

Det är inte vanligt att anställda stängs av från sin arbetsplats. Detta är en väldigt kraftfull åtgärd. Ändå används åtgärden ibland. Även inom Umeå kommun. Då anställda stängs av från sin arbetsplats kan detta drabba dem mycket hårt. Både på ett personligt plan men även när det gäller deras goda namn och rykte. Men en felaktig användning av en avstängning kan också slå tillbaka mot arbetsgivaren, både ekonomiskt och vad gäller arbetsgivarens goda namn och rykte. Det är därför viktigt att regelverket i samband med en avstängning följs minutiöst noga.
Efter kontakt med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har vår uppmärksamhet riktats mot Arbetsgivarekollektivavtalets Allmänna Bestämmelser (AB) 17, Kap 3. §§ 10 och 11.
Möjligheten för arbetsgivaren att stänga av en anställd från arbetsplatsen framgår av i Kap. 3, § 10. I SKL:s kommentarer till denna paragraf framgår förutsättningarna för att en avstängning ska kunna ske. I kommentarerna understryks att en dialog måste äga rum samt vilka inslag som en sådan ska innehålla. Det handlar om följande inslag:

-undersökning av de faktiska omständigheterna kring en händelse så att beslutet kan grundas på en saklig bedömning,

-skyldighet för arbetsgivaren att begära och genomföra överläggning med berörd arbetstagarorganisation,

-vid överläggningen ska arbetsgivaren redogöra för grunderna och motivet till avstängningen,

-beslut om avstängning bör meddelas arbetstagaren skriftligen och innehålla uppgift om hur lång tid avstängningen gäller.

Fråga
Vilka åtgärder kommer du att vidta mot den eller de ansvariga (tjänstemän och eventuella politiker) om det visar sig att anställda inom Umeå kommun har stängts av från sin arbetsplats utan att den dialog som förutsätts i AB, Kap.3 § 10, har fullföljts?

_        _        _        _        _

B. Sedan ekonomidirektör Susanne Aidanpää tillsammans med budget- och finanschef Lennart Malm stängdes av från sina jobb den 6 april, som jag tolkar VK, har många människor som är anställda vid Umeå kommun hört av sig till mig. 

De som hört av sig har uttryckt ett massivt stöd för ekonomidirektören och hennes medarbetare. Dessutom har många uttryckt en våldsam ilska över det som hänt. Jag ska ta två citat som sammanfattar den känsla, och insikter, som många gett uttryck för.

– Det är fördj … att personer med de rätta politiska kontakterna tillåts gå fram som slåttermaskiner och åderlåta kommunen på folk som sitter på verklig kompetens,
– Vi har inte sett slutet än, för du ska veta Hägglund, att Alfredsson är som en omvänd tomte. På hennes omvända julklappslista finns inga klappar till de duktiga utan bara hugg i ryggen på de som anses vara obekväma. Och dessutom, Hägglund, ska du veta att listan har skrivits av andra, exempelvis Forsberg och vissa politiker, och den innehåller fler julklappar, men mer vill jag inte säga…

Just dessa två typer av kommentarer har varit vanliga:
a) Kompetens kontra ”omvända tomtar”,
b) och varningar för att tomten har mer säcken.

Vem kommunicerar med vem
Mitt bland det massiva stödet för Aidanpää och Malm ringde så en ljusskygg karaktär som liksom försökte lura ur mig ifall jag – ”som har tagit en så tydlig ställning” – liksom hade ”diskuterat händelserna” med någon av de inblandade. Liksom.
Det var ett pinsamt dåligt utfört beställningsjobb.

Från vem vet jag inte.
Utom att beställningsjobbet kom från någon som är nervöst lagd. Kanske från någon som hade läst mitt blogginlägg där jag skrev att den som inleder slaget, men som sedan inte kan följa upp angreppet genom att bevisa att de brutala metoder som kommit till användning var nödvändiga, riskerar att få se pendeln svänga tillbaka och träffa angriparen själv. Hårt. Plötsligt kan alltså rollerna vara ombytta. JAG VET INTE OM DET VAR SÅ. Det jag vet är att någon ringde för någon annans räkning och liksom utförde ett beställningsjobb. Och att beställaren måste ha varit nervös. Liksom.

För att förebygga framtida pinsamheter och spekulationer kan jag berätta att jag inte har ”diskuterat händelserna” varken med de två som har drabbats av avstängning – eller med någon av de hittills kända tjänstemän som har ”hållit i yxan”. Detta gäller live, telefon, sms, någon nätvariant, röksignaler eller duvor med papperslappar i klorna.
Sedan kan det ju hända att jag, helt ovetandes, har talat med någon som har varit med och skrivit tomtens omvända julklappslista. Jag tror att tiden kommer att visa en hel del – om än inte allt.

_       _       _       _       _

C. Jag blev chockad över avstängningarna.
Precis som nästan alla andra. Det dock skillnad mellan att bli chockad (som i väldigt överrumplad) å ena sidan, och att bli förvånad å den andra. Det tog mig ett par dagar innan jag kunde formulera vissa av de grundläggande motsättningarna inom kommunen, som jag ser dem, men sedan insåg jag logiken. Även om chocken dröjde sig kvar några dagar till.

Det växande Umeå behöver faktabaserade material som pekar långt in i framtiden när det gäller utvecklingen för både kostnader och intäkter. Dessa djupare och mer framtidsinriktade analyser kräver en bredare medverkan i båda ändarna. För att få fram ett rejält faktaunderlag krävs både experternas och ”golvets” medverkan såväl i början och slutet av processen. Först när materialet framställs. Sedan när det sprids – brett – både bland folkvalda beslutsfattare och på golvet. Dessutom i god tid före beslut. Detta skapar delaktighet – en överblick både över kommunens starka och svagare sidor hos många fler – och är vad den växande staden Umeå behöver idag. Och i ännu högre grad i morgon. Fakta, långsiktighet, transparens och en växande en samsyn när det gäller vad kommunen måste prioritera – och vad som kommunen måste välja bort.

Detta är nya metoder här i Umeå. Under årens lopp har så mycket förberetts i smyg, genomförts på ett snabbt (ibland kuppartat) sätt och med ett hotfullt tonfall mot de som inte ställer upp på den politiska ledningens, och de ”politiserade tjänstemännens”, beslut. Det som hände var kulmen på två oförenliga arbetsmetoder.
Å ena sidan en modernare, mer inkluderande, transparent  och långsiktig arbetsmetod som passar Norrlands mest folkrika kommun.
Å andra sidan en föråldrad, gängliknande, sluten och kortsiktig arbetsmetod från förr. Representanterna för dessa två arbetsmetoder var dömda att kollidera. Och de som visste att de har tiden emot sig hade inte råd att vänta. Därför slog de som representerar det förgångna till först. De slog till medan de fortfarande hade någon styrka kvar – medan deras metoder fortfarande ”satt i väggarna”. Deras metoder påminner om stalinismens utrensningar. Jag ska förklara vad jag menar.

_        _       _       _       _

D. Stalinistiska metoder – bildligt sett
Jag tänker nu göra tre jämförelser med stalinismen. Jämförelserna är naturligtvis inte bokstavliga. Jag antyder
inte att det kommer att flyta blod,
inte att utrensningarna drabbar miljoner;
inte att ännu fler kommer att sändas till arbetslägren i Gulag.

Mina jämförelser är bildliga. Jag syftar inte heller på något politiskt parti i Umeå kommunfullmäktige. Jag brukar ju skriva om tre falanger inom S, ibland ha stora åsiktsskillnader med M och V, med flera. Jag syftar inte på något parti i fullmäktige. Eller ens i Umeå.

Jag tänker däremot på den klick individer som har satt igång denna utrensning.
En klick vars fulla sammansättning jag inte känner till, men som jag vet finns då effekterna av deras handlingar talar för sig själva. Låt mig upprepa: detta är en bildlig jämförelse. Jag anser inte att det kommer att flyta blod, att utrensningen berör miljoner och att ännu fler offer kommer att sändas till arbetslägren i Gulag. Men jag tänker använda denna jämförelse med stalinismen eftersom jag anser:
att kombinationen av utpressningen mot kommunalarna då nya heltidsmodellen skulle genomföras,
att den kuppartade försäljningen av 1601 lägenheter,
att eftergiftspolitiken gentemot Abu Muadh, Hussein Salawa och den förening som bjudit in dessa,
att detta övergrepp mot ekonomiavdelningen är att gå för långt.

Jag vill sätta ned foten. Arbetarpartiet kommer att göra allt för att sätta ned båda fötterna.
_       _      _      _      _

E. Min första jämförelse av tre – med stalinismen

* Bry dig inte om ifall människor går sönder.
Det går inte att under år efter år berätta för partigrupp efter partigrupp om hur ekonomiprocessen utvecklas, hur arbetet med att forma den kommungemensamma storförvaltningen går samt förbereda budgeten även 2019, och sedan inse att det har funnits motståndare som bara har väntat på ett tillfälle att sätta kniven i ens rygg utan att drabbas av en chock. Och sannolikt av en stor känsla av overklighet. Skälet till detta är att det hela framstår så overkligt.
Plötsligt stå du där, utelåst, som om du skulle försöka bära ut kontorsmöblerna. Och det som är värst av alltihop är att det finns de som har gett klartecken till detta – samtidigt som det är så försvinnande få som vågar ställa sig upp och säga DETTA ÄR BARA SKITSNACK OCH JAG STÄLLER INTE UPP PÅ ETT SÅDANT ÖVERGREPP.
Insikten om hur djup ondskan kan vara, och vilken brist på civilkurage som präglar samhället, innebär att människor går sönder. Eller innebär en påtaglig risk för att de går sönder. De politiker och ”politiserade tjänstemän” som ligger bakom denna kupp har kallt räknat med att de två som blivit uthängda kan komma att gå sönder. Men de kunde inte bry sig mindre. Detta är mycket sorgligt.

Själv trodde jag på samhället ända till dess att jag insåg vidden av vad som drabbat min mammas kusin (och fostersyster). Hon lobotomerades 1958. Det var det sista året som beslut togs på Umedalen om att lobotomera någon härikring. Enligt den gamla modellen. Hon tillhörde de sista tolv. Året efter (1959) hade ”modet” förändrats. I vissa länder var det aldrig ”modernt” att lobotomera människor. Det är extremt smärtsamt att förlora tron på samhället. Det krävs att man börjar tro på något annat. För annars kan man verkligen ”gå sönder”.
_      _      _      _      _

F. Min andra jämförelse av tre – med stalinismen

* Tvinga folk att välja mellan att tro på det orimliga – eller att förkasta hela systemet.
Metoden att ställa folk inför detta val – tro på det orimliga eller förkasta hela systemet – har ofta hjälpt de som innehar makten att att vinna många för sin sak. Denna var en av stalinismens metoder.
Under ”Den stora Terrorn” 1936-38 anklagades en oskyldig för att ha varit spion åt Gestapo sedan 1919! Det var en lång tid – alltså hade vi här att göra med en riktigt extra farlig landsförrädare. Eller? Nej. Hitler tog nämligen makten i Tyskland först 1933 och kunde följaktligen inte bilda Gestapo förrän detta år (1933). Anklagelsen var alltså helt orimlig. Den gick ut på att ju fler år du arbetat åt Gestapo desto värre var du. Problemet var att nazismens maktövertagande 1933 gjorde anklagelsen orimlig. Men hela den stalinistiska ledningen och statsapparaten backade upp den orimliga anklagelsen. Valet blev alltså: tro på något orimligt – eller förkasta hela systemet. Men vem vågade förkasta hela systemet. Vem ville förkasta hela systemet – som du kanske offrat allt för. Därför gick denna typ av anklagelser hem. Gång, på gång, på gång.
Glöm inte detta: desto värre anklagelser innebär att många tänker att det måste ju ändå ligga NÅGOT i anklagelserna. För om allt bara är ett falsarium – då blir ju slutsatsen att hela systemet är ruttet. Och alltför många som levde i Sovjetunionen under andra halvan på 1930-talet hade satsat allt för mycket för att klara av att förkasta hela systemet. Detta trots att de själva var rädda varje dag. Trots att de visste att de inte begått något brott.

Det finns ett påtagligt inslag av denna stalinistiska ”psykologi” i angreppet på ekonomidirektören samt budget- och finanschefen. Fortfarande finns det de som tänker att de måste ju ha gjort NÅGOT SKUMT i alla fall. För annars skulle de ju inte ha blivit utlåsta, utan bara ha fått en varning. När tillräckligt många inser att utestängningen var en bluff då kommer förtroendet för denna lilla grupp – som genom att ”elda på” eventuella egna motiv som Alfredsson-Forsberg kan ha haft – att rasa samman.

_      _      _      _      _

G. Min tredje jämförelse med stalinismen

* Den som hållit i yxan blev ofta Stalins nästa offer!
När de som hållit i yxan mot Stalins fiender var klara med sitt brutala värv tog Stalin ofta sin hand ifrån dem. Och mer än så. Den som ledde de urskiljningslösa utrensningarna under just åren 1936 – 38 var chefen för NKVD Nikolaj Jezjov. På Stalins order. Men det gick inte att avrätta eller sända bort varje person med kunskaper. Då takten i utrensningarna måste minska distanserade sig Stalin från sin främsta bödel. Jezjov blev avsatt, ersatt, fängslad och slutligen avrättad för att ha ”överdrivit” utrensningarna.
Som jag har sagt: detta är en bildlig jämförelse. Jag jämför ingen inom Umeå kommun med Jezjov.
Min poäng är att jag vill varna de som nu har gjort sig av med de främsta inom ekonomiavdelningen. Ni ska inte tro att det är säkert att ni blir belönade för detta på det sätt som ni kanske har hoppats.
Börjar det blåsa och visa sig att de åtgärder som vidtagits mot Aidanpää och Malm kan vara farliga för den grupp som låg bakom denna statskupp kan detta diffusa gäng bli ännu mer diffust och helt försvinna. Under galgen kanske någon helt och hållet omvärderar Aidanpää-Malm och börjar sakna dem. De var ju kunnigt folk.
Kom då ihåg: ni som höll i yxan kan aldrig distansera er från det ni gjort. Och just därför kan ni komma att bli en belastning. Ni kommer naturligtvis inte att gå Jezjovs ödé tillmötes. Däremot kanske det är ert jobb som plötsligt sitter löst. Detta på grund av någon upptäckt att ni begått ett grovt tjänstefel mot ekonomicheferna. Och plötsligt är det ni som gör den smärtsamma upptäckten att det är försvinnande få som ställer sig upp till ert försvar och säger VI KAN INTE OFFRA DESSA TVÅ – VI VAR JU ETT HELT GÄNG. Insikten om hur hur spridd den politiska fegheten är riskerar att slå sönder människor – den med.

_       _      _       _       _

Nedan har ni den nu tillbakadragna interpellationen.
Jag vill betona att presidiet i fullmäktige, de som leder förhandlingarna, hade rätt när de påpekade att jag hade skrivit interpellationen på ett sätt som var för personligt. Deras påpekande gav mig en chans att rätta till detta fel. Begått i ilskan.

H. Interpellation till Hans Lindberg – om avstängning av ekonomidirektör och budgetchef

Vi tog plats i Umeå kommunfullmäktige 1991. De åtgärder som nu vidtagits mot ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budgetchef Lennart Malm saknar motsvarighet under den period på 26½ år som vi har varit med. Det måste finnas exceptionella goda grunder för att en tillförordnad (t.f.) stadsdirektör ska slå till, på detta våldsamma sätt, mot de två viktigaste kuggarna i kommunens ekonomiavdelning.

Låt oss jämföra en expeditionsministär i regeringssammanhang med en t.f. stadsdirektör inom den kommunala förvaltningen. En expeditionsministär utgör en övergångslösning i väntan på en riktig regering som åtnjuter riksdagens förtroende (via nyval eller en omröstning i redan vald riksdag). På samma sätt innebär en t.f. stadsdirektör en övergångslösning i väntan på tillsättningen en riktig stadsdirektör.

I sin egenskap av övergångslösningar förväntas både expeditionsministären och den tillförordnade (t.f) stadsdirektören hålla en låg profil i förhållande till stora eller komplicerade frågor. Eller uttryckt så att alla, både höga tillförordnade och ledande politiker, förstår – de ska sköta de löpande ärendena. Och endast dessa. Allt annat är att bryta mot praxis.

Men att bryta mot praxis är just vad Margaretha Alfredsson har gjort. Här har det inte hållits någon låg profil i väntan på Alfredsson, som jag vill betona är en övergångslösning, blir avlöst av en tillsatt (inte tillförordnad) stadsdirektör. För att på detta sätt medvetet förnedra ekonomidirektören och budgetchefen, genom att utestänga dem från sina respektive arbetsplatser, innebär den absoluta motsatsen till att hålla en låg profil. Svansföringen blir ännu högre med tanke på att den tillförordnade Alfredsson har slagit till på egen hand, utan att ha innehaft sin post ens en månad, och först därefter informerat kommunalråd som Hans Lindberg och Anders Ågren. Detta enligt den officiella historieskrivningen.

En kontakt med Sveriges kommuner och landsting (SKL) ger vid handen att en åtgärd av denna karaktär kan vidtas baserad Arbetsgivarekollektivavtal Allmänna Bestämmelser (AB) 17, Kap 3, § 10.

Men i § 11 (samma kapitel) understryks även hur användningen av möjligheten att stänga av anställda ska hanteras. Där talas om en upptrappning i form av
–skriftlig varning,
-möjlighet för berörd arbetstagare att yttra sig,
-att lokal arbetstagarorganisation underrättas om den tilltänkta åtgärden,
-att överläggning ska påkallas senast 7 kalenderdagar efter det att underrättelsen mottagits,
-att den skriftliga varningen ska meddelas på sådant sätt att tvekan inte kan uppstå om anledning till åtgärden.

Om dessa föreskrifter från AB 17, Kap 3, § 11 har följts är det helt uteslutet att kommunalråd och KS:au skulle ha varit ovetande om vad som var på gång. Denna process förutsätter nämligen både tidsåtgång och uppmärksamhet. Detta ifall inte kommunledningen medvetet har hållits ovetande av i detta fall Margaretha Alfredsson.

Mot denna bakgrund vill vi ställa följande HELT AVGÖRANDE fråga:
-Hur har dialogen skötts med Susanne Aidanpää och Lennart Malm innan den dramatiska åtgärden vidtogs att stänga av dem båda från arbetet?

Del I. Jag vill sätta in det jag anser vara en form av statskupp i ett större sammanhang.

Jag kommer här också att publicera en balanserad invändning från en chef inom Umeå kommun på ett av mina tidigare blogginlägg rörande statskuppen. Han skrev en kommentar som jag vill att även andra ska läsa. Jag vill att så många som möjligt ska följa en diskussion kring de frågor av avgörande betydelse som står på spel: a) det inför framtiden så nödvändiga förnyelsearbetet, b) behovet och möjligheten av ett arbetsklimat som gör en dialog kring förnyelsen möjlig, c) respekten för medarbetarna – som innefattar rättigheter till egna initiativ utan att behöva oroa sig för att få sparken om utfallet inte visar toppresultat första gången.

Detta är allmänna frågeställningar som uppstår då den lilla arbetsplatsens (delvis) informella beslutsvägar måste ersättas av  behoven hos en större arbetsplatsen som strävar efter en modern arbetskultur – en arbetskultur som måste baseras på gedigna faktaunderlag som talar sitt eget tydliga språk om nödvändiga prioriteringar, och bortprioriteringar, som sedan sprids i syfte att skapa transparens och delaktighet både på bredden och djupet i organisationen. 

Men först vill jag sätta in det jag anser vara en form av statskupp i ett större sammanhang.

Om att sätta ned foten – och berätta om var gränsen går
Jag har i andra sammanhang talat om det stora behov som finns av att kunna sätta ned foten och ha civilkurage nog att berätta att det FINNS gränser för hur långt principerna om en sekulär stat och demokratiska principer som att lagstiftningen sker i riksdag utsedd i allmänna och fria val. Islamisterna utgör en minoritet av muslimerna. Då dessa islamister utmanar det demokratiska systemet genom att arbeta för att skapa ett parallell samhälle, alltså två helt skilda samhällen inom Sveriges gränser, har de passerat gränsen. Islamisterna vill samla de som kommer från muslimska länder i det ena samhället – för att kunna styra denna del av befolkningen via sharialagar som är oförenliga med demokratiska fri- och rättigheter – oavsett om  majoriteten av muslimerna vill eller inte. I detta läge kommer de islamistiska shariaanhängarna som vill ha ett parallellsamhälle att bemötas av ett växande och allt hårdare motstånd. Dessa ord från mig innebär att sätta ned foten.
Det är inte mina formuleringar som är märkvärdiga. Tyngden i mina ord kommer sig av att en överväldigande majoritet av den svenska befolkningen – i vilken huvuddelen av muslimerna ingår – delar min uppfattning.

Det finns också växande behov av att sätta ned foten när det gäller de friheter som det ledande skiktet av politiker och ”politiserade tjänstemän” kan ta sig i förhållande till kommunens anställda och Umeås medborgare.
För mig har gränsen uppnåtts just under de snart åtta år som gått efter valet 2010. Det handlar om de två senaste mandatperioderna. Den förra (2010-2014) lämnar jag därhän idag. De flesta vet ju vid det här laget att dessa fyra år präglades av ekonomiskt oförsvarbara skrytbyggen. Jag vill istället hålla fram tre händelser som ägt rum sedan början av 2016. Dessa händelser har en väldig betydelse var och en för sig. Men när dessa tre händelser läggs samman uppnår de vad som brukar kallas för en ”kritisk massa”. Situationen blir instabil – och explosiv.

Del II.

Jag tänker på dessa tre exempel:

1. Det ursprungliga kravet på att arbetarna skulle skriva på det nya kontraktet rörande heltidsmodellen inom fem dagar – eller ta risken att få sparken på grund av arbetsbrist,

2. Det politiska hemlighetsmakeriet kring försäljningen av 1601 av AB Bostadens lägenheter – trots försäkringar från S före valet 2014 om att partiet inte tänkte sälja ut några av AB Bostadens lägenheter,

3. Det av mig beskrivna angreppet på Susanne Aidanpää och Lennart Malm – ekonomidirektör samt budget- och finanschef.

Gemensamt för dessa tre exempel är den totala bristen på respekt för anställda och medborgare. Den bristande respekten kan brytas ned i följande delar:
a) en plan på en större förändring utarbetas av en mindre krets höga politiker och ”politiserade tjänstemän”,
b) detta sker i hemlighet – tanken på dialog med berörda anställda eller hyresgäster lyser helt med sin frånvaro,
c) verkställandet sker ultimativt: antingen ställer du upp på vårt redan tagna beslut – eller så är du vår fiende.

Kommentar A.
Det spelar ingen roll om någon verkligen är helt emot beslutet, eller bara delvis för beslutet och därför vill ha mer fakta eller mer betänketid. För den mindre kretsen av höga politiker och ”politiserade tjänstemän” är ALLA som inte omedelbart är för beslutet till 100 procent samt stöder metoden med vilket beslutet genomfördes till 101 procent fiender. ”Dödliga” fiender. Och detta får fienderna – som kanske endast tillhör släktet ”de saktmodiga” minsann veta – och att de kommer att bli betraktade som just fiender. I evigheters evighet. Amen. 

Kommentar B.
Dessa metoder, med påtagliga inslag av att alla kände alla, gick fortfarande att använda i den lilla skitstad som Umeå var då jag växte upp här på 1950- och 60-talen. Även om modernare metoder hade varit att föredra redan då. Men dessa metoder, som Inga-Britt Ahlenius varnar för, går förbanne mig inte att använda idag – inte om Norrlands folkrikaste kommun ska skötas på ett effektivt och demokratiskt sätt.

För många kunniga tjänstemän med integritet – och denna beskrivning passar på en överväldigande majoritet av tjänstemännen i Umeå kommun – utgör säkert Inga-Britt Ahlenius redan en förebild. Det är inte för inte som hon kallas ”Ms Fearless” internationellt. Denna kvinna är – tillsammans med Hans Blix – de finaste förebilder Sverige har på kunnande och integritet. Men också på modet att stå ensam. Det sista är den kanske allra svåraste av de tre uppräknade egenskaperna. Detta märks idag i form av den tystnad som råder – den olustiga tystnad – efter övergreppet på Susanne Aidanpää och Lennart Malm.

Det III.
Egentligen skulle ju artikelserien om den politiska fegheten – i förhållandet till islamister som strävar efter ett parallellsamhälle styrt av sharialagar – ha fortsatt igår. Men istället tvingas jag fortsatta kampen mot den politisk feghet som finns här i Umeå kommun.

Det är dock samma politiker som varken klarar av att hantera islamister som Abu Muadh – vilken anser homosexuella vara ett virus och som förhärligar martyrdöden i strid för organisationer av den Islamiska Statens typ – eller förmår hantera en oenighet när det gäller hur en övergång från gamla och delvis informella arbetsmetoder till nya arbetsprocesser som är mer långsiktiga, transparenta, inkluderande och passar en större stad. Det handlar om ledamöterna i Kommunstyrelsens Arbetsutskott (förkortat KS:au). 

Del IV.

Här följer kommentaren från en av cheferna inom kommunen som inte håller med mig när det gäller Aidanpää – Malm.
Det är inte alla som håller med mig, då jag beskriver angreppet mot ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budgetchef Lennart Malm som en ”statskupp”, både riktad mot dessa personer och deras försök att introducera mer effektiva och transparenta arbetsmetoder. Något annat skulle förvåna.

Kommentaren från en kommunal chef:

”Jag håller med om att det inte är kul att bli uthängd i media med allt vad det innebär.
Det är dock något man får räkna med som hög chef.

Jag tycker att du ska fråga verksamhetschefer och anställda på Ekonomifunktionen hur de tycker att arbetet med ekonomin har skötts inom kommunen. De flesta hoppas nog på att de nu kan bli ordning på den cirkus som varit med felaktiga siffror, inesteringsbeslut som måste tas med 1 dags framförhållning mm.

Det är tråkigt för dem personligen men jag är övertygad om att detta var det bästa som kunde hända för att få ordning på kommunens ekonomi. Den gamla stadsdirektören såg nog inte igenom detta men Margaretha är alldeles för erfaren och kompetent för att inte förstå hur illa det har fungerat.”

Del V.
Mitt svar till den kommunala chefen i Umeå kommun:

Tack för ditt inlägg.
Jag har som policy att publicera folk vars åsikter inte överensstämmer med mina. Det tycker jag numera är självklart då jag skriver fler blogginlägg än tidigare. I denna fråga har vi olika uppfattningar du och jag. Jag tror inte att konflikten, som nu ”lösts” på detta brutala sätt, handlar om enskilda händelser. När det gäller enskilda händelser har du, som kommunal chef, långt bättre kunskaper än vad jag har. Och jag understryker också att jag endast TROR när det gäller just enskilda händelser. Men det HAR pågått ett förändringsarbete sedan 2014. Vi i Arbetarpartiet fick verkligen lägga manken till för att utforma en egen budget för innevarande år (2018). Men när vi väl gjort detta förstod vi kommunens ekonomi långt bättre än vi tidigare gjort.

Del VI.
Sammanslagningen av de många (elva eller tolv) förvaltningarna till en enda kommungemensam storförvaltning gick vi, som enda parti, emot. Detta innebar inte att vi ville behålla 11 – 12 förvaltningar. Vi ville, och vi vill, ha cirka fyra förvaltningar. Men det BLEV en enda kommungemensam storförvaltning. Nu ska denna bort – och de som satsat sin kropp och sin själ i att få den kommungemensamma storförvaltningen att fungera har delvis tappat sugen. Det är inte endast så att deras jobb har ”underkänts”. Det finns heller ingen plan (förutom Arbetarpartiets, som ännu saknar stödet från en majoritet i fullmäktige) för hur verksamheterna ska organiseras på förvaltningsnivå framöver.

Jag VET att försöket till en förnyelse av arbetet – både när det gäller begripliga ekonomiunderlag för ett långsiktigt budgetarbete, samt organiseringen av arbetet på förvaltningsnivå under de politiska nämnderna har rubbat cirklarna för vissa chefer som vuxit upp i en annan ”verksamhetskultur”.

För mig är Margaretha Alfredssons ”halshuggning” av ekonomiavdelning ett uttryck för ”Reaktionen” från den grupp av chefer som vill ha det som det ”alltid” har varit.

Jag är också väldigt rädd att allt det positiva som blivit resultatet av den förnyelse som pågått sedan 2014 nu ska rinna ut i sanden. Då en stor organisation med uppåt 14 000 individer, och många chefsnivåer liksom informella kanaler, ska fås att ändra arbetsmetoder är krockar i vardagsarbetet – då det nya möter det gamla – oifrånkomliga.
Man kan tolka detta som ett tecken på inkompetens. Eller tolka detta som något oifrånkomligt – som helt enkelt måste ske – i samband med större förändring. Detta gäller för budgetarbetet och för förvaltningsarbetet under de politiska nämnderna.

Del VII.
Hur allvarligt man ser på olika missar anser jag, ofta, beror på ens egen inställning till själva förändringsprocessen. Är du negativ till det uttalade målet att förändra arbetsprocesserna kommer du också att hålla emot och kanske göra allt du kan för att organisationen ska stanna kvar i en övergångsfas – under en så lååång tid och destruktiv tid som möjligt. Den som däremot är positiv till en förändring av arbetsprocesserna ser problemen som övergående och kommer att göra allt för att perioden i ”flaskhalsen” – där det nya möter det gamla och problem genom trängsel är oundviklig – blir så kort som möjlig.

Problem förekommer alltid då en organisation befinner sig i den situation som Umeå kommun gör. Frågan är om problemen är ett uttryck för en permanent inkompetens. Eller handlar om en (övergående) krock mellan gammalt och nytt. Bedömningen av  SAMMA händelse/ fel kommer att bli OLIKA, beroende på om du ser eventuella fel som ett uttryck för en PERMANENT inkompetens – eller som en ÖVERGÅENDE krock mellan gamla och nya arbetsmetoder.

Del VIII.
I en växande kommun måste moderna arbetsprocesser ersätta äldre och delvis informella beslutsvägar  
Jag inser att det kommer att bli en krock då det nya möter det gamla. Men Umeå är ingen småstad längre utan en mellanstor stad – utom i Norrland – där Umeå är en stor stad.
Det är därför som modernare arbetsprocesser måste ersätta äldre och delvis informella arbetsmetoder. Susanne Aidanpää representerade, tillsammans med Lennart Malm, ett skikt av högre tjänstemän som stod för modernare arbetsprocesser. Arbetsprocesser som var mer långsiktiga, transparenta och inkluderande. De som är delaktiga i detta övergrepp – jag talar i pluralis eftersom jag inte för en sekund tror att Margaretha Alfredsson är ensam ansvarig – borde skämmas. Ni representerar ”Reaktionen” – revanschen för det gamla skikt som trivts med de delvis informella beslutsvägarna. Ni har bidragit till att försöka slå sönder de arbetsprocesser som representerar framtiden.

Men inte bara det.

Om det visar sig att denna dramatiska åtgärd saknade fog så ska ni som aktivt deltog i ”statskuppen” veta en sak: situationen kan aldrig återgå till utgångsläget – till den situation som rådde den femte april – dagen före Margaretha Alfredsson iscensatte statskuppen.

Del IX.
Det har nämligen använts alltför brutala metoder – i form av avstängning och indirekta lögner. Avstängningen behöver inte förklaras. Men det kan behövas några ord om hur de indirekta lögnerna fungerar:
a) missbruk av makten. Den som har makt nog att slå till med våldsam hårdhet (stänga ute rent fysiskt) uppnår effekten att vissa kommer att tänka så här: det måste ju ha begåtts något kriminellt när Aidanpää-Malm inte ens släpps in på jobbet.
b) ett medvetet missbruk av låtsasjuridiska termer. Exempel: ”så länge utredningen pågår råder utredningssekretess, säger Birgitta Forsberg”. Eller ”Det råder utredningssekretess. Jag kan inte kommentera ärendet mer än så, säger Margaretha Alfredsson”. Så står det två gånger i VK 12/4).

Detta är tragikomiskt. Det …”råder utredningssekretess” …sägs två gånger i VK av den ena parten i striden Alfredsson-Forsberg. Detta som om dessa båda hade blivit ålagda tystnad från åklagarmyndigheten, polisen eller gud fader själv. Men sanningen är att det är den ena parten (Alfredsson-Forsberg) som själva har introducerat detta – vidunderligt förledande – uttrycket ”utredningssekretess”. Skälet är enkelt: Alfredsson-Forsberg måste till varje pris undvika risken att tvingas besvara följande fråga: ”har Susanne Aidanpää och Lennart Malm begått några handlingar av så allvarlig art att de måste förhindras ifrån att komma in i stadshuset eftersom de då skulle de kunna fortsätta sin diaboliska verksamhet?”

Skulle Alfredsson-Forsberg svara JA på denna fråga uttalar de en påvisbar lögn.
Mot bakgrund av den spridning ett sådant påstående skulle få via media skulle Alfredsson-Forsberg senare kunna fällas för grovt förtal. Maxstraffet är två års fängelse. 
Men skulle Alfredsson-Forsberg svara NEJ på frågan faller ju hela upplägget för angreppet mot ekonomidirektören och budget-chefen! Om de inte misstänks för något som innebär att de behöver låsas ute – varför låses de då ute?

Del X.
Detta är bakgrund till att den dynamiska duon Alfredsson-Forsberg (DDA-F) myndigt förklarar för olika journalister att det råder utredningssekretess, i första hand under 30 dagar, och att de därför tyvärr inte kan berätta något. Men sanningen är alltså att DDA-F har köpt sig själva en tidsfrist på, i första hand, 30 dagar. Under dessa 30 (eller 60) dagar kommer de att göra allt för att försöka pressa alla – som hyser stor respekt för kunnandet och integriteten hos Aidanpää och Malm – till att vända ryggen åt dessa.

Susanna Aidanpää och Lennart Malm utmålas som brottslingar genom att de utestängs från sin arbetsplats, vilket motiveras med låtsasjuridiska termer, så att Alfredsson-Forsberg ska kunna köpa sig tid nog för att ha en chans att isolera ekonomidirektör Aidanpää och budget- och finanschef Malm från deras nära medarbetare.

Del XI.
Dynamiska Duon Alfredsson – Forsberg spelar väldigt högt.
Det är mycket möjligt att Alfredsson-Forsberg spelar högre än vad de själva förstått. Om en en part anklagar sin partner för grov stöld, i samband med uppdelningen av boet vid en skilsmässa, och det sedan visar sig att denna anklagelse var en medveten lögn, kan lögnen explodera i ansiktet på den som förde fram lögnen. Resultatet för lögnaren blir inte endast att förundersökningen mot partnern läggs ned. Den medvetet falska anklagelsen innebär ett brott i sig. Därför kan situationen plötsligt göra en sväng på 180 grader och den som först sprang till polisen med anklagelser kan själv bli den som polisen låser in.

Principen är detsamma i detta fall.

Tänk er in i följande situation:
a) Det visar sig att Alfredsson–Forsberg inte har följt kraven i AB 17, Kap 3, §11 – vilket krävs för utestänga någon från jobbet,
b) Det visar sig inte finnas några problem med ”verksamheten och arbetsmiljön” som motiverar en avstängning,
c) Den dynamiska duon Alfredsson-Forsberg (DDA-F) fälls för förtal, eller till och med för grovt förtal!

Kan Alfredsson – Forsberg i detta läge behålla sina befattningar?
Det var dessa två som, enligt framställningen i VK, satte igång angreppet i syfte att driva bort Aidanpää och Malm från Umeå kommun. Men misslyckas denna blixtattack kan pendeln komma att svänga.

Del XII.
Först kommer pendeln att svänga när det gäller det som har med situationen på arbetsplatsen att göra.
Alfredsson–Forsberg har antingen vidtagit en rimlig åtgärd, riktad mot Aidanpää och Malm, då dessa utestängdes från sina arbetsplatser – eller så har de gjort ett grovt övertramp.
Sedan har vi frågan om hur agerandet från DDA-F har drabbat Aidanpää och Malm personligt – vad gäller bristande psykiskt välmående – samt hur detta (grova?) förtal kommer att påverka Aidanpääs och Malms framtida ställning på arbetsmarknad.

Hur ska rättsväsendet se på Alfredsson-Forgsbergs agerande för att skada Aidanpääs-Malms psykiska välmående och framtida ställning på arbetsmarknaden om Alfredsson-Forsberg fälls för förtal, alternativt för grovt förtal?
Och om så blir fallet, hur ska då kommunledningen se på Alfredsson-Forsbergs framtid inom Umeå kommun. Det borde vara omöjligt att inte ställa dessa båda till svars för grovt tjänstefel. Och att inte fälla dessa för grovt tjänstefel.

* Kan Alfredsson-Forsberg behålla sina positioner inom Umeå kommun i en sådan situation?

* Jag är inte säker på att Alfredsson-Forsberg har förstått vilket högt spel de har gett sig in i.

* Det kommer att bli mycket intressant att se vilka ledande politiker som backar upp Alfredsson-Forsberg!

Del XIII.
Det är min uppfattning att ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budget- och finanschef Lennart Malm är oskyldiga till dess motsatsen är bevisad. Jag hoppas innerligt att dessa båda har skaffat sig kvalificerade juridiska företrädare så att vi andra får två klarläggande:
– Är Aidanpää-Malm skyldiga till sådana brister vad gäller ”verksamheten samt arbetsmiljön” att de måste utestängas från sin arbetsplats som om de vore kriminella som jobbade på en bank,
– Har Alfredsson-Forsberg agerat rätt i enlighet med AB 17, Kap 3, §11 när det gäller hur det ska gå till när någon avstängs från sin arbetsplats?

Jag hoppas även att det framkommer ifall Alfredsson- Forsberg anser sig ha agerat på uppdrag av – eller med någons goda minne – på den högsta politiska nivån inom Umeå kommun.

Avslutningsvis ett par råd till kuppmakarna:
a) gör en pudel och be snarast om ursäkt offentligt,
b) om Aidanpää-Malm inte vill återvända efter ert övergrepp – vilket naturligtvis är exakt vad ni har räknat med – försök inte undkomma böterna.

För mig har denna strid bara börjat.
Striden utgör en del av kampen för att Umeå kommun ska lämna 1950-talet och ta klivet in i det 20-hundratalet!

I. Delvis uppdaterad version
Det är inte alla som håller med mig då jag beskriver angreppet mot ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budgetchef Lennart Malm som en ”statskupp”, både riktad mot dessa personer och deras försök att introducera mer effektiva och transparenta arbetsmetoder. Något annat skulle förvåna. Jag kommer här nedan dels att publicera en balanserad invändning som jag har fått i form av en kommentar på ett av mina tidigare blogginlägg, dels mitt eget svar till denna chef på Umeå kommun. Jag vill också tacka för tillfället att diskutera allt som står på spel. Men innan jag publicerar kommunchefens kommentar och mitt svar vill jag sätta in det jag anser vara en form av statskupp i ett tråkigt sammanhang.

Det sammanhang som handlar om den svenska politiska fegheten.
Egentligen skulle ju artikelserien om denna fråga, sedd utifrån fegheten gentemot islamister som strävar efter ett parallellsamhälle styrt av sharialagar, ha fortsatt igår. Men istället tvingades jag ta itu med vad jag själv anser vara ett annat uttryck för politisk feghet.

Här i Umeå handlar det dock om samma politiska ledning – ledamöterna i Kommunstyrelsens Arbetsutskott (forkortat KS:au) – som varken kan hantera islamister som ser homosexuella som ett virus samt förhärligar martyrdöden eller en oenighet när det gäller hur en övergång från gamla och delvis informella arbetsmetoder till nya arbetsprocesser som är mer långsiktiga, transparenta och inkluderande.

Del II.
Om att sätta ned foten – och berätta om var gränsen går
Jag har alltså i andra sammanhang talat starkt om behovet av att kunna sätta ned foten och berätta om var gränsen går när det gäller försvaret av en sekulär stat och av demokratiska principer – som att lagstiftning ska ske av en riksdag utsedd i allmänna och fria val – och inte via ett islamistiskt prästerskap som baserar sig på sharia och som utgör en minoritet bland muslimerna.

Men det även behov av att sätta ned foten när det gäller hur stora friheter som det ledande skiktet av politiker och politiserade tjänstemän kan ta sig i förhållande till kommunens anställda och Umeås medborgare. För mig har gränsen uppnåtts just under de åtta år som gått efter valet 2010. Det handlar om de två senaste mandatperioderna. Den förra (2010-2014) lämnar jag därhän idag. De flesta vet ju vid det här laget att dessa fyra år präglades av ekonomiskt oförsvarbara skrytbyggen. Jag vill istället hålla fram tre händelser som ägt rum sedan början av 2016. Dessa händelser har en väldig betydelse var och en för sig. Men de tre händelserna har också ett par saker gemensamt som när de läggs samman uppnår vad somliga kallar för en kritisk massa: det blir explosivt.

Del III.

De tre exempel som jag tänker på är dessa:

1. Kravet på att arbetarna (ursprungligen) skulle skriva på det nya anställningskontraktet rörande heltidsmodellen inom fem dagar – eller ta risken att få sparken på grund av arbetsbrist,

2. Det politiska hemlighetsmakeriet kring försäljningen av 1601 av AB Bostadens lägenheter – trots löftet före valet 2014 från S  om att detta parti inte tänkte sälja ut några av AB Bostadens lägenheter,

3. Den av mig beskrivna attacken på Susanne Aidanpää och Lennart Malm – ekonomidirektör samt budget- och finanschef.

Gemensamt för dessa tre exempel är bristen på respekt för anställda och medborgare. Den bristande respekten kan brytas ned i följande delar:
a) en plan på en större förändring utarbetas av en mindre krets höga politiker och ”politiserade tjänstemän”,
b) detta sker i hemlighet – tanken på dialog med anställda eller hyresgäster som beröras lyser med sin frånvaro,
c) verkställandet sker ultimativt: antingen ställer du upp på vårt redan tagna beslut – eller så är du vår fiende.

Kommentar A:
Det spelar ingen roll om någon verkligen är helt emot beslutet, eller bara delvis för och därför vill ha mer fakta eller mer betänketid. För den mindre kretsen av höga politiker och ”politiserade tjänstemän” är ALLA som inte omedelbart är för beslutet till 100 procent samt stöder metoden med vilket beslutet genomfördes till 101 procent fiender. ”Dödliga” fiender. Och detta får fienderna – som kanske endast tillhör släktet ”de saktmodiga” minsann veta – att som fiender kommer de att bli betraktade. I evigheters evighet. Amen. 

Kommentar B:
Så går det att sköta en liten skitstad som Umeå var på 1950-talet. Men så går det inte att sköta Norrlands folkrikaste kommun efter år 2010.

Del IV

Hör följer nu kommentar från en chef inom Umeå kommun och sedan direkt mitt svar till chefen.

Kommentaren från en kommunal chef:

”Jag håller med om att det inte är kul att bli uthängd i media med allt vad det innebär.
Det är dock något man får räkna med som hög chef.

Jag tycker att du ska fråga verksamhetschefer och anställda på Ekonomifunktionen hur de tycker att arbetet med ekonomin har skötts inom kommunen. De flesta hoppas nog på att de nu kan bli ordning på den cirkus som varit med felaktiga siffror, inesteringsbeslut som måste tas med 1 dags framförhållning mm.

Det är tråkigt för dem personligen men jag är övertygad om att detta var det bästa som kunde hända för att få ordning på kommunens ekonomi. Den gamla stadsdirektören såg nog inte igenom detta men Margaretha är alldeles för erfaren och kompetent för att inte förstå hur illa det har fungerat.”

Mitt svar till den kommunala chefen i Umeå kommun:

Tack för ditt inlägg.
Jag har som policy att publicera folk vars åsikter inte överensstämmer med mina. Det tycker jag numera är självklart då jag skriver fler blogginlägg än tidigare. I denna fråga har vi olika uppfattningar du och jag. Jag tror inte att konflikten, som nu ”lösts” på detta brutala sätt, handlar om enskilda händelser. När det gäller enskilda händelser har du, som kommunal chef, långt bättre kunskaper än vad jag har. Och jag understryker också att jag endast TROR när det gäller just enskilda händelser. Men det HAR pågått ett förändringsarbete sedan 2014. Vi i Arbetarpartiet fick verkligen lägga manken till för att utforma en egen budget för innevarande år (2018). Men när vi väl gjort detta förstod vi kommunens ekonomi långt bättre än vi tidigare gjort.

Del V.
Sammanslagningen av de många (elva eller tolv) förvaltningarna till en enda kommungemensam storförvaltning gick vi, som enda parti, emot. Detta innebar inte att vi ville behålla 11 – 12 förvaltningar. Vi ville, och vi vill, ha cirka fyra förvaltningar. Men det BLEV en enda kommungemensam storförvaltning. Nu ska denna bort – och de som satsat sin kropp och sin själ i att få den kommungemensamma storförvaltningen att fungera har delvis tappat sugen. Det är inte endast så att deras jobb har ”underkänts”. Det finns heller ingen plan (förutom Arbetarpartiets, som ännu saknar stödet från en majoritet i fullmäktige) för hur verksamheterna ska organiseras på förvaltningsnivå framöver.

Jag VET att försöket till en förnyelse av arbetet – både när det gäller begripliga ekonomiunderlag för ett långsiktigt budgetarbete, samt organiseringen av arbetet på förvaltningsnivå under de politiska nämnderna har rubbat cirklarna för vissa chefer som vuxit upp i en annan ”verksamhetskultur”.

För mig är Margaretha Alfredssons ”halshuggning” av ekonomiavdelning ett uttryck för ”Reaktionen” från den grupp av chefer som vill ha det som det ”alltid” har varit.

Jag är också väldigt rädd att allt det positiva som blivit resultatet av den förnyelse som pågått sedan 2014 nu ska rinna ut i sanden. Då en stor organisation med uppåt 14 000 individer, och många chefsnivåer liksom informella kanaler, ska fås att ändra arbetsmetoder är krockar i vardagsarbetet – då det nya möter det gamla – oifrånkomliga.
Man kan tolka detta som ett tecken på inkompetens. Eller tolka detta som något oifrånkomligt – som helt enkelt måste ske – i samband med större förändring. Detta gäller för budgetarbetet och för förvaltningsarbetet under de politiska nämnderna.

Del VI.
Hur allvarligt man ser på olika missar anser jag, ofta, beror på ens egen inställning till själva förändringsprocessen. Är du negativ till det uttalade målet att förändra arbetsprocesserna kommer du också att hålla emot och kanske göra allt du kan för att organisationen ska stanna kvar i en övergångsfas – under en så lååång tid och destruktiv tid som möjligt. Den som däremot är positiv till en förändring av arbetsprocesserna ser problemen som övergående och kommer att göra allt för att perioden i ”flaskhalsen” – där det nya möter det gamla och problem genom trängsel är oundviklig – blir så kort som möjlig.

Problem förekommer alltid då en organisation befinner sig i den situation som Umeå kommun gör. Frågan är om problemen är ett uttryck för en permanent inkompetens. Eller handlar om en (övergående) krock mellan gammalt och nytt. Bedömningen av  SAMMA händelse/ fel kommer att bli OLIKA, beroende på om du ser eventuella fel som ett uttryck för en PERMANENT inkompetens – eller som en ÖVERGÅENDE krock mellan gamla och nya arbetsmetoder.

Del VII.
I en växande kommun måste moderna arbetsprocesser ersätta äldre och delvis informella beslutsvägar  
Jag inser att det kommer att bli en krock då det nya möter det gamla. Men Umeå är ingen småstad längre utan en mellanstor stad – utom i Norrland – där Umeå är en stor stad.
Det är därför som modernare arbetsprocesser måste ersätta äldre och delvis informella arbetsmetoder. Susanne Aidanpää representerade, tillsammans med Lennart Malm, ett skikt av högre tjänstemän som stod för modernare arbetsprocesser. Arbetsprocesser som var mer långsiktiga, transparenta och inkluderande. De som är delaktiga i detta övergrepp – jag talar i pluralis eftersom jag inte för en sekund tror att Margaretha Alfredsson är ensam ansvarig – borde skämmas. Ni representerar ”Reaktionen” – revanschen för det gamla skikt som trivts med de delvis informella beslutsvägarna. Ni har bidragit till att försöka slå sönder de arbetsprocesser som representerar framtiden.

Men inte bara det.

Om det visar sig att denna dramatiska åtgärd saknade fog så ska ni som aktivt deltog i ”statskuppen” veta en sak: situationen kan aldrig återgå till utgångsläget – till den situation som rådde den femte april – dagen före Margaretha Alfredsson iscensatte statskuppen.

Del VIII.
Det har nämligen använts alltför brutala metoder – i form av avstängning och indirekta lögner. Avstängningen behöver inte förklaras. Men det kan behövas några ord om hur de indirekta lögnerna fungerar:
a) missbruk av makten. Den som har makt nog att slå till med våldsam hårdhet (stänga ute rent fysiskt) uppnår effekten att vissa kommer att tänka så här: det måste ju ha begåtts något kriminellt när Aidanpää-Malm inte ens släpps in på jobbet.
b) ett medvetet missbruk av låtsasjuridiska termer. Exempel: ”så länge utredningen pågår råder utredningssekretess, säger Birgitta Forsberg”. Eller ”Det råder utredningssekretess. Jag kan inte kommentera ärendet mer än så, säger Margaretha Alfredsson”. Så står det två gånger i VK 12/4).

Detta är tragikomiskt. Det …”råder utredningssekretess” …sägs två gånger i VK av den ena parten i striden Alfredsson-Forsberg. Detta som om dessa båda hade blivit ålagda tystnad från åklagarmyndigheten, polisen eller gud fader själv. Men sanningen är att det är den ena parten (Alfredsson-Forsberg) som själva har introducerat detta – vidunderligt förledande – uttrycket ”utredningssekretess”. Skälet är enkelt: Alfredsson-Forsberg måste till varje pris undvika risken att tvingas besvara följande fråga: ”har Susanne Aidanpää och Lennart Malm begått några handlingar av så allvarlig art att de måste förhindras ifrån att komma in i stadshuset eftersom de då skulle de kunna fortsätta sin diaboliska verksamhet?”

Skulle Alfredsson-Forsberg svara JA på denna fråga uttalar de en påvisbar lögn.
Mot bakgrund av den spridning ett sådant påstående skulle få via media skulle Alfredsson-Forsberg senare kunna fällas för grovt förtal. Maxstraffet är två års fängelse. 
Men skulle Alfredsson-Forsberg svara NEJ på frågan faller ju hela upplägget för angreppet mot ekonomidirektören och budget-chefen! Om de inte misstänks för något som innebär att de behöver låsas ute – varför låses de då ute?

Del IX.
Detta är bakgrund till att den dynamiska duon Alfredsson-Forsberg (DDA-F) myndigt förklarar för olika journalister att det råder utredningssekretess, i första hand under 30 dagar, och att de därför tyvärr inte kan berätta något. Men sanningen är alltså att DDA-F har köpt sig själva en tidsfrist på, i första hand, 30 dagar. Under dessa 30 (eller 60) dagar kommer de att göra allt för att försöka pressa alla – som hyser stor respekt för kunnandet och integriteten hos Aidanpää och Malm – till att vända ryggen åt dessa.

Susanna Aidanpää och Lennart Malm utmålas som brottslingar genom att de utestängs från sin arbetsplats, vilket motiveras med låtsasjuridiska termer, så att Alfredsson-Forsberg ska kunna köpa sig tid nog för att ha en chans att isolera ekonomidirektör Aidanpää och budget- och finanschef Malm från deras nära medarbetare.

Del X.
Dynamiska Duon Alfredsson – Forsberg spelar väldigt högt.
Det är mycket möjligt att Alfredsson-Forsberg spelar högre än vad de själva förstått. Om en en part anklagar sin partner för grov stöld, i samband med uppdelningen av boet vid en skilsmässa, och det sedan visar sig att denna anklagelse var en medveten lögn, kan lögnen explodera i ansiktet på den som förde fram lögnen. Resultatet för lögnaren blir inte endast att förundersökningen mot partnern läggs ned. Den medvetet falska anklagelsen innebär ett brott i sig. Därför kan situationen plötsligt göra en sväng på 180 grader och den som först sprang till polisen med anklagelser kan själv bli den som polisen låser in.

Principen är detsamma i detta fall.

Tänk er in i följande situation:
a) Det visar sig att Alfredsson–Forsberg inte har följt kraven i AB 17, Kap 3, §11 – vilket krävs för utestänga någon från jobbet,
b) Det visar sig inte finnas några problem med ”verksamheten och arbetsmiljön” som motiverar en avstängning,
c) Den dynamiska duon Alfredsson-Forsberg (DDA-F) fälls för förtal, eller till och med för grovt förtal!

Kan Alfredsson – Forsberg i detta läge behålla sina befattningar?
Det var dessa två som, enligt framställningen i VK, satte igång angreppet i syfte att driva bort Aidanpää och Malm från Umeå kommun. Men misslyckas denna blixtattack kan pendeln komma att svänga.

Del XI.
Först kommer pendeln att svänga när det gäller det som har med situationen på arbetsplatsen att göra.
Alfredsson–Forsberg har antingen vidtagit en rimlig åtgärd, riktad mot Aidanpää och Malm, då dessa utestängdes från sina arbetsplatser – eller så har de gjort ett grovt övertramp.
Sedan har vi frågan om hur agerandet från DDA-F har drabbat Aidanpää och Malm personligt – vad gäller bristande psykiskt välmående – samt hur detta (grova?) förtal kommer att påverka Aidanpääs och Malms framtida ställning på arbetsmarknad.

Hur ska rättsväsendet se på Alfredsson-Forgsbergs agerande för att skada Aidanpäss-Malms psykiska välmående och ställning på arbetsmarknad om Alfredsson-Forsberg fälls för förtal, alternativt för grovt förtal?
Och om så blir fallet, hur ska då kommunledningen se på framtiden för Alfredsson-Forsberg inom Umeå kommun. Det borde vara omöjligt att inte ställa dessa båda till svars för grovt tjänstefel. Och fälla dessa för grovt tjänstefel.

* Kan Alfredsson-Forsberg behålla sina positioner inom Umeå kommun i en sådan situation?

* Jag är inte säker på att dessa båda har förstått vilket högt spel de har gett sig in i.

* Det kommer att bli mycket intressant att se vilka ledande politiker som backar upp Alfredsson och Forsberg!

Del XII.
I min bok är ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budget- och finanschef Lennart Malm oskyldiga till dess motsatsen är bevisad. Jag hoppas innerligt att dessa båda har skaffat sig kvalificerade juridiska företrädare så att vi andra inte bara får ett klarläggande i de anklagelser som har riktats mot dessa Aidanpää och Malm.

Det måste även klarläggas om Alfredsson-Forsberg har agerat rätt eller fel – och i så fall hur fel.

Det jag även hoppas kommer fram är om dessa anser sig ha agerat på uppdrag av – eller med någons goda minne – på den högsta politiska nivån inom Umeå kommun.

För mig har denna strid bara startat.

Min artikelserier om den svenska politiska fegheten fortsätter. Nästa avsnitt kommer på lördag.

Mitt syfte är i första hand att förklara den svenska politiska fegheten i förhållande till de islamistiska shariaanhängare som – trots att de utgör en minoritet bland muslimerna – försöker påtvinga på en majoritet av muslimer sina värderingarna. Jag har tyvärr tvingats vänta med att fortsätta denna serie på tio blogginlägg trots att dessa redan är skrivna.

-Först på grund av att jag fick ta emot ett dödshot på Rådhustorget intill gågatan lördagen den 7 april.
-Sedan på grund av det, i denna stund pågående, angreppet mot två ytterst kompetenta chefer i Umeå kommun. Det handlar om ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budget- och finanschef Lennart Malm. I mina ögon har dessa stått i spetsen för en förändring vad gäller de beslutsunderlag som de politiska partierna måste ta ställning och agera utifrån. Tidigare har budgetarbetet och speciellt budgetdebatterna till stor del handlat om att klara ett år i taget. Eller för att ställa det hela på sin spets: tidigare handlade det väldigt mycket om ur hand i mun!

Susanne Aidanpää står för tre saker:
-kunnande,
-integritet,
-ett långsiktigt tänkande.

Under bland annat hennes ledning har vi, de folkvalda, tvingats ta ställning till budgetunderlag som har visat det sannolika framtidsperspektivet för Umeå kommun under en så lång period som 2014 till 2027 (en fjortonårsperiod). Ekonomifunktionen har börjat leverera prognoser för den långsiktiga framtida utvecklingen.

Framtidsperspektiven bygger bland annat på befolkningsprognoser. Hur stor andel av Umeå kommuns befolkning kommer att arbeta och betala skatt, vid vissa tidpunkter under denna period på 14 år, i förhållande till hur stor andel som kommer att vara barn, skolelever och äldre. Det handlar om de grupper som behöver utbildning, äldre- , individ- och familjeomsorg. Samt hemtjänst. Detta har i sin tur betydelse för behovet av antalet anställda samt för utbyggnadstakten och underhållet av gatunät och fastighetsbestånd. Ekonomiavdelningen har visat att det sannolika är att utgifterna trendmässigt kommer att öka snabbare än skatteinkomster, statsbidrag och taxor tillsammans. Resultatet blir ett växande underskott.

En sådan utveckling kommer även att öka storleken på kommunens låneskuld. Efter den väldiga ekonomiska recessionen, som drabbade över hela världen, och bröt fram åren 2007/08 har räntorna varit onormalt låga. De beslutsfattare som tror att detta förhållande kommer att vara för evigt – att detta undantagstillstånd vad gäller låga räntor egentligen är ett nytt varaktigt tillstånd – kommer med stor sannolik att dra på sig en stor och ökande låneskuld. När då räntorna, förr eller senare, börjar höjas riskerar detta att kvadda den kommunala ekonomin. De ökade kostnaderna för inbetalning av skuldräntor, samt avbetalningar på lånen, kommer ytterligare att bidra till att öka skillnaden mellan utgifterna i förhållande till inkomsterna. Detta på ett negativt sett.

Detta nya arbetssätt, och andra förändringar, har kommit sedan bland annat Susanne Aidanpää tillträdde. Jag vet inte vad som har utlöst detta dråpslag riktat mot Aidanpää och Malm. Det jag däremot vet om livet är följande: dråpslaget kommer att skada dessa två individer. Dels på ett personligt sätt. Dels enligt principen ”ingen rök utan eld”. Det jag också vet är att rädslan att säga vad man tycker på arbetsplatserna har ökat under de sista två årtiondena. Dråpslaget mot två av de viktigaste kuggarna i nytänkandet inom Umeå kommun kommer att skapa rädda chefer. Och chefer som är rädda för sina högre chefer kommer, i sin tur, att vara mindre lyhörda för goda idéer underifrån. Det kommer att bli ännu svårare för de på golven (inom omsorgerna, skolsalarna och  kontorslandskapen) att få gehör för sina idéer. Sådana kunskaper kommer att få det ännu svårare än vad det redan är idag att leta sig uppåt inom hierarkierna. Varför? Därför att cheferna är rädda för sina högre chefer! Pyramiderna stärks. Avståndet mellan golvets praktiska kunskaper och de lägre chefer som borde tillgodogöra sig dessa kunskaper kommer att öka. Och lyhördheten att minska. De höga chefernas vilja att lyssna på de chefer som står närmare jobbarna på golvet kommer att minska. Rädda chefer vågar inte lyssna nedåt, och tillvarata idéer från golvet, rädda chefer lyssnar nästa bara åt ett håll. Uppåt.

Är en ökad rädsla bland cheferna, så att dessa blir mer ensidiga i sitt lyssnande, en fråga för de folkvalda politikerna. Eller är stämningen bland cheferna, och relationen mellan chefer och övriga anställda, något som de folkvalda politikerna kan bortse ifrån? Det som har hänt ställer denna fråga på sin spets. För mig och för det parti som jag tillhör utgör denna fråga en av de absolut viktigaste inom hela Umeå kommuns verksamhet. För oss är det självklart att en effektiv organisation kräver chefer som både kan lyssna nedåt och uppåt, och som kan vidarebefordra nya erfarenheter både uppåt och nedåt. Det är lika självklart som att ”Lagen om medbestämmande” (MBL) en fråga för de folkvalda. Eller ”Lagen om anställningsskydd (LAS). En effektiv och utvecklingsbar organisation kräver samarbete, förtroende och en känsla av trygghet som innebär att organisationen och dess anställda vågar pröva nya metoder. Och ibland till och med kan misslyckas någon gång. Detta för att lyckas många gånger. Trygghet utgör en förutsättning för utveckling. Medan rädsla bidrar till stagnation – och till att kunskaper och idéer nedifrån nonchaleras.

Ett långsiktigt ekonomiskt beslutsunderlag som tvingar fram debatter om vilka verksamheter och vilka byggprojekt  som ska prioriteras är naturligtvis en avgörande fråga för de folkvalda politikerna och de partier som dessa tillhör?
Och detsamma gäller för vilka verksamheter och byggprojekt som kommunen måste avstå ifrån att ge sig i kast med. Det handlar om att prioritera. Prioritera handlar om att våga välja bort. Detta är en konst. Och denna konst kräver kommunikation uppåt, nedåt samt åt sidorna. Samt en rejäl portion trygghet. Slaget mot Aidanpää och Malm kommer att öka rädslan inom kommunen. Speciellt hos cheferna. Detta kommer att skapa mindre trivsel. Det kommer även att skapa en mindre effektiv organisation.

Vi anser att de förändringar som har skett sedan 2014, t ex när det gäller budgetarbete och arbetsmetoder i den nämndstyrda  förvaltningen, representerar steg i rätt riktning. Men detta är inte alltid lätt att se. Då det nya och långsiktiga – men också mer inkluderande – arbetssättet möter det gamla kommer det att ske kollisioner. Två olika arbetssätt kommer att brytas mot varandra och skapa flaskhalsar. Om det nya introduceras samtidigt som nämnderna får mindre pengar att röra sig med, per brukare, är det troligt (mycket troligt) att den förändring som uppfattas som mest påtaglig är de minskade resurserna. Minskade resurser märks omedelbart. Om det nya arbetssättet, där långt fler görs delaktiga i hur utvecklingen ser ut fjorton år framåt, kolliderar med gamla metoder där de anställda utsätts för utpressning är detta också något som riskerar att skymma det nya och positiva.

Ett dundrande exempel på det gamla sättet där vissa (men absolut inte alla) chefer verkade se de anställda som fiender – inte som resurser och samarbetspartners – kunde skådas då den nya heltidsmodellen skulle introduceras. Det val som de anställda på golvet, ursprungligen, ställdes inför då den nya heltidsmodellen skulle införas var detta: ”Skriv under inom fem dagar annars riskerar du att hamna inom kategorin arbetsbrist vilket utgör saklig grund för uppsägning”!

En sådan brutal behandling kan skymma vilken sol som helst.

Det är mycket svårt att snabbt få många att uppskatta metoden att sprida kunskaper om framtiden – på bred front – och därmed öka förståelsen för de prioriteringar som måste göras – om denna nya metod sammanfaller med minskade resurser och det gamla gardets brutalitet mot de anställda. Men Arbetarpartiets grupp i fullmäktige har idag en helt annan insikt i kommunens långsiktiga problem – samtidigt som det är vårt mål att öka personalens täthet och inflytande, minska sjuktalen och radera ut den brutala ledarstil med vilket de anställa ursprungligen bemöttes då heltidsmodellen introducerades. På samma sätt som vi anslöt oss till de anställda som protesterade mot de ursprungliga metoderna då heltidsmodellen skulle introducerades protesterar vi idag mot att företrädarna för ett nytt tänkande om att sprida kunskaperna (om framtiden och om behoven att prioritera) utsätts för en brutal misshandel. Mentalt sett. Jag avser ekonomidirektören samt budget- och finanschefen.

Som en del i denna protest har vi skrivit en interpellation. Vår tanke är att denna ska tas upp i kommunfullmäktige måndagen den 23 april. Vi vet inte, men vi tror oss veta, att den yttersta orsaken till angreppet på ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budget- och finanschef Lennart Malm beror på det modernare arbetssätt som dessa har försökt introducera i Umeå kommun. Vi vet inte, men vi kan inte blunda för möjligheten att det kan finnas ett samband mellan den tidigare Stadsdirektörens avgång och den nya tillförordnade Stadsdirektörens mycket snabba angrepp på Aidanpää och Malm! Det var nämligen under den tidigare Stadsdirektören som förnyelsearbetet tog fart och personer som Aidanpää och Malm gavs svängrum. Och något som jag VET är att detta inte passade alla. Men om det var detta som låg bakom att angreppet på ekonomidirektören och budget- och finanschefen kom just NU – det vet jag INTE. Men oavsett om närheten i tid mellan den tidigare Stadsdirektörens avgång och angreppet på ekonomidirektören samt på budget- och finanschefen är en tillfällighet, eller inte, tvingas jag konstatera att de främsta representanterna för nytänkande nu är borta. Och i mina ögon utgör detta en tragedi.

Jag vill avsluta med att upprepa följande: ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budget- och finanschef Lennart Malm har blivit behandlade på ett sätt som ingen borde bli behandlad. Varken chefer eller de på golvet. Varken de på golvet eller chefer. Tyvärr tyder nu mycket på att arbetet med att introducera nya arbetsmetoderna kommer att bromsas in. Det kanske till och med kommer att ske en baklängesutveckling. Samt en införandet av en ledarkultur som kallas för management by fear.

Det var ett smakprov på management by fear då de anställda gavs valet att skriva under på heltidsmodellen inom fem dagar – eller riskera uppsägning på grund av arbetsbrist.

En sådan nattsvart Reaktion kommer att påverka alla nivåer negativt. I slutänden kommer den att slå mot kommunens barn, skolelever, äldre samt mot underhållet av gatunät och fastighetsbestånd. Vardagsverksamheterna kommer helt enkelt att dräneras på ytterligare resurser. Detta är varken mer eller mindre en tragedi.

Här nedan följer nu interpellationen:

”Interpellation till Hans Lindberg – om avstängning av ekonomidirektör och budgetchef

Vi tog plats i Umeå kommunfullmäktige 1991. De åtgärder som nu vidtagits mot ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budgetchef Lennart Malm saknar motsvarighet under den period på 26½ år som vi har varit med. Det måste finnas exceptionellt goda grunder för att en tillförordnad (t.f.) stadsdirektör ska slå till, på detta våldsamma sätt, mot de två viktigaste kuggarna i kommunens ekonomiavdelning.

Låt oss jämföra med en expeditionsministär i regeringssammanhang med en t.f. stadsdirektör inom den kommunala förvaltningen. En expeditionsministär utgör en övergångslösning i väntan på att en riktig regering, som åtnjuter riksdagens förtroende, ska tillsättas – via nyval eller en omröstning i den redan valda riksdagen. På samma sätt innebär en t.f. stadsdirektör en övergångslösning i väntan på tillsättningen en riktig stadsdirektör.

I sin egenskap av övergångslösningar förväntas både expeditionsministären och den tillförordnade (t.f) stadsdirektören hålla en låg profil i förhållande till stora eller komplicerade frågor. Eller uttryckt så att alla, både höga tillförordnade och ledande politiker, förstår – de ska endast sköta de löpande ärendena. Och endast dessa. Allt annat är att bryta mot praxis.

Men att bryta mot praxis är just vad Margaretha Alfredsson har gjort. Här har det inte hållits någon låg profil i väntan på att Alfredsson, som jag vill betona är en övergångslösning, blir avlöst av en tillsatt (inte tillförordnad) stadsdirektör. För att på detta sätt medvetet förnedra ekonomidirektören samt budget- och finanschefen, genom att utestänga dem från sina respektive arbetsplatser, innebär den absoluta motsatsen till att hålla en låg profil. Svansföringen blir ännu högre med tanke på att den tillförordnade Alfredsson har slagit till på egen hand, utan att ha innehaft sin post ens en månad, och först därefter informerat kommunalråd som Hans Lindberg och Anders Ågren. Detta enligt den officiella historieskrivningen.

En kontakt med Sveriges kommuner och landsting (SKL) ger vid handen att en åtgärd av denna karaktär kan vidtas om den motiveras utifrån Arbetsgivarekollektivavtalet Allmänna Bestämmelser (AB) 17, Kap 3, § 10.

Men i § 11 (samma kapitel) understryks även hur användningen av möjligheten att stänga av anställda ska hanteras. Där talas om en upptrappning i form av:

–skriftlig varning,
-möjlighet för berörd arbetstagare att yttra sig,
-att lokal arbetstagarorganisation underrättas om den tilltänkta åtgärden,
-att överläggning ska påkallas senast 7 kalenderdagar efter det att underrättelsen mottagits,
-att den skriftliga varningen ska meddelas på sådant sätt att tvekan inte kan uppstå om anledning till åtgärden.

Om dessa föreskrifter från AB 17, Kap 3, § 11 har följts är det helt uteslutet att kommunalråd och KS:au skulle ha varit ovetande om vad som varit på gång. Denna process förutsätter nämligen både tidsåtgång och uppmärksamhet. Detta ifall inte kommunledningen medvetet har hållits ovetande av i detta fall Margaretha Alfredsson.

Mot denna bakgrund vill vi ställa följande HELT AVGÖRANDE fråga:

-Hur har dialogen skötts med Susanne Aidanpää och Lennart Malm innan den dramatiska åtgärden vidtogs att stänga av dem båda från arbetet?

Jan Hägglund                         Patrik Brännberg

Arbetarpartiet ”