I hemtentans efterskalv sitter jag och läser artiklar på nätet som berör ämnet religion. Anar att en stundvis intressant arbetsskada kan ligga på lur i den här typen av eftermiddagsförströelse. VKs debattforum är en fascinerande plats.

Först och främst är jag imponerad över hur många och långa texter som lagts in här. Hur orkar man skriva något väsentligt i denna lilla ruta? Ni tar i för mycket allihop. Varför känner sig alla så trängda och tvingade till stora ord? Frågorna är så många här och ni bollar bara åsikter, rädslor och smått ovarsamma tolkningar mellan varann.

För att bättre förstå islam måste dess historia och filosofi studeras. Man måste känna till att det är en dynamisk religion som ytterst strävar efter att ena samhället och hjälpa individen i en modern och samtida värld. Allting ser annorlunda utifrån. Det som du tittar in i, tittar du ofta på genom dina gamla glasögon. Man måste först studera historien, för att finna dess plats idag. Detta gäller förmodligen samtliga religioner. I grund och botten är samtliga religioner värnare om fred och jämlikhet. Det är tolkningarna och de maktgiriga ursäkterna i religionens namn som väcker rädsla. Inom alla grupper, klasser, nivåer och forum som människan befolkar finns en liten grupp som söker vinna kontroll över de andra. Det verkar alltså ligga mer i människans natur än i religionens bud. Vi ser andra religioners falsktalande utesäljare och identifierar dem som våra värsta farhågor. Vi ser hur en sjättedel av jordens människor på ett ögonblick avslöjas som fullständiga främlingar. Och ondskefulla ser dom ut att vara. Inga HM-kläder nånstans. Det är hemskt att vara så rädd att man stänger av möjligheter. Möjligheter att få lära känna en ny värld med ny kultur och nya människor med nya berättelser.

I grund och botten handlar de tre stora religionerna om en och samma sak. Den gyllene regeln, som ursprungligen predikats av Konfucius drygt femhundra år före modern tideräknings avstamp genomsyrar grundfilosofin inom såväl judendom som kristendom och islam. Regeln lyder: Gör inte mot andra vad du inte vill att andra skall göra mot dig.

Hatt av och djupt bugandes inför Jean Grae som är en av planetens tre bästa rappare. Djup, utlämnande och brutal. Hon jagar sanning med ett hungrigt rovdjurs instikt och målar vinylen i i färger man inte tror existerar. Live bjuder hon dessutom på en mer lekfull nivå och i fönstret nedan kan ni se henne i ett kärleksfullt försök att imitera Janet Jackson som istället prickar den släpiga stämma som Erykah Badu är känd för. Mellan de skönsjungna och spontakoreograferade refrängerna bygger medvetna ord om åtrå och begär upp en vers vassare än allt som släpptes inom genren 2006. Musik har så många ansikten och så många vackra drag att lära känna.

Frågan jag ställer mig är om Idol har så många tittare för att musiken är så lättillgänglig och artisthistoriken så kort? Vad finns där att lära känna? Var är erfarenheterna, var är ärren? Jag kräver inte att alla artister ska bära trasiga själar men jag lyssnar hellre till någon som överlevt något som är värre än ett par månader tillsammans med en tremannajury bestående av talangfulla men humörsvacklande föredettingar.

Ovan nämnda Jean Grae borde egentligen vara aktuell med albumet Prom Night just nu men problem med skivbolaget sätter käppar i hjul för skapandet. Nu sysselsätter hon sig enligt rapporter som frilansare inom allt som rör text. En kompromisslös spökskrivare som svikits av sin älskade. Musikbranschen slukar artisters själar på löpande band. Jag tror att Idol bara är en front. Den riktiga verksamheten är en delikatesschark för kommersialismen feta fanbärare. Mjölka kon.

Många människor definierar sina liv genom sina arbeten. Vanligt förekommande. Inte helt oväntat sätter det emellanåt människor i situationer där de tvingas kämpa, ändra och mer eller mindre offra hela sina liv för att bibehålla det yrke som dels de själva men även deras omgivningar definierar dem genom. Ett yrke är eftersträvansvärt i många avseenden, förutsatt att det är ett yrke som en person verkligen känner att hon/han vill ha. Handlar det däremot om ett arbete som värmer plånboken mer än hjärtat är ett karriärbyte inte det sämsta som kan inträffa.

Alla yrken är inte lämpade för alla och samtidigt har inte alla samma mål med sina respektive arbeten. Har man ett brinnande intresse för exempelvis djur och dessutom ägnat några år av sitt liv till att utbilda sig för ett jobb relaterat till djur är man inte helt fel ute om man söker jobb som involverar djur. Vill du jobba så ska du jobba med något du verkligen vill jobba med. I samma anda vore det kanske klokast för företag att anställa den sökande som är mest intresserade istället för den bäst lämpad. En investering för framtiden för alla inblandade. Besvärlig tillämpning i dagens samhälle men se den ekonomiska krisen som tid för omdaning av arbetsmarknaden. Genom att anställa den mest intresserade kvalitetsförsäkrar man inför framtiden. Dessutom kräver nästan alla jobb någon form av inskolning som skall föregå det faktiska utövandet. Den tiden kan bli längre genom att anställa den mest intresserade, men där den bäst lämpade tappar intresse och inspiration kommer den mest intresserade att förbli en pålitlig kugge. Intresse driver dessutom skapande långt mycket längre än lämplighet och färdighet vilket kanske kan ge ett företag längre liv, större omsättning och i slutändan fler jobb.

Jag var på arbetsförmedlingen härom veckan för att uppdatera mitt CV och titta till arbetsmarknadens puls när jag tyckte mig höra snyftningar. På arbetsförmedlingen? Ja faktiskt. Vid informationsdisken stod en kvinna och grät under hjälplösa blickar från en handläggare som mest såg ut att vilja vara någonstans där arbetslösa människor inte bryter ihop och gråter i hopplöshet. Ingen tröst, inga ord, ingenting. Inte helt oväntat heller eftersom arbetsförmedlare sällan har som förpliktelse att bemöta människor som något annat än arbetstagare. Den gråtande kvinnan släpper sina papper. Hennes curriculum vitae faller till golvet likt döda löv om hösten. I trappan på väg ut snavar hon över sin nerslagna blick innan hon försvinner i hällregnet.

Finanskrisen påverkar nästan alla och slår riktigt hårt mot vissa. Nedskärningar, uppsägningar, besparingar och nedläggningar. Svårare tider verkar vara att vänta för många men det ger ingen någon anledning att inte vilja sträva efter mer. Nöj dig inte med att arbeta bara för att arbete finns att tillgå. Våga vilja och våga visa det. Dagens samhälle är föränderligt och kasten är tvära. Bopålar måste ryckas upp och flyttlass måste surras fast, det hör tiden och människan till. Familj och vänner spelar enorma roller i våra liv men utan ett arbete blir båda svåra att nära. Sök din inspiration och våga ta för dig. Ha intressen och värna om dem lika väl som du värnar om ditt arbete.

’Live as if you were to die tomorrow; learn as if you were to live forever’ – Ghandi

Det är smått omöjligt att komma undan Kanye Wests långa giriga fingrar idag. Hans musik, som egentligen är alla andras musik eftersom han blivit något av en återvinningsproducent, förekommer nästan över allt och ska man nu tvunget lyssna på honom så kan man fly in i remixträskets täta snår där hans musik givits nytt liv, och värdighet, genom omfattande ansiktslyftningar. High Contrast är en av de producenter som snickrat om Louis Vitton-fanatikerns soulsmackande låtar, och som den snickrats om sen…

Om du är DJ och läser detta; spela inte originalet av Flashing Lights, kasta på remixen och se golvet rejuvineras och explodera. Nog sagt, dags att lyssna!