Brötar med stormfällda skogen

Det är inte direkt upplyftande att tvingas ta hand om de trädbrötar med vindfälld skog som jag ska försöka få undan innan den värsta snön gör det omöjligt.

Det finns nog med spänningar i stammarna reedan nu som det är, och inte torde det bli mindre med snölast adderad.

Jag har svårt att tänka mig något farligare arbete än detta och man måste hela tiden vara fokuserad på topp inför varenda träd. Varje träd beter sig unikt när det ligger som ett plockepinspel.

Här har jag gallrat och stamkvistat för att mina barnbarn ska kunna skörda den finaste tallskogen, men nu ligger det i korsvisa brötar och det mesta blir massaved. Men det är bara att gilla läget och växla ned.

I morrn ska jag ta med kameran så kan fler än jag få chans att bli bedrövade.

Något jag lägger märke till är att tall inte är särskilt rotfast på finjordsrika marker. Har man däremot relativt tätt med gran, så verkar deras rotsystem fläta ihop sig till en sammanhängande matta så att de stöttar varandra. Där jag planterat gran och lärk växelvis har inget ramlat omkull. 2 gran + 1 lärk, 2 gran + 1 lärk i förband verkar vara ”söbben” vid hårt utsatta vindlägen.