Tänk om det var annorlunda ?

Om vi hade haft en politik som befrämjade uthålligt resursutnyttjande över hela vårt land ?

Om våra barn och barnbarn kunde få möjligheter att bo närmare sina åldrande anfäder ?

Om vi slapp resa hundra mil för att ordna vår försörjing ?

Om vi slapp bygga förbifarter för miljarder kring våra förväxande storstäder ?

Om vi istället kunde använda pengarna till att rusta inrastrukturen över hela landet ?

Om vi kunde ha samma möjlighet till utbildning och sjukvård på landsbygd som i stad ?

Om vi kunde utnyttja alla tomma hus och lägenheter istället för att ständig bygga nytt och dyrt på fel plats ?

Om vi kunde ordna så att alla tre generationerna kunde umgås ?

Om tågen kunde gå och anlända i tid ?

Om samhällsstyrningen inte behövde vara så förbenat infantil och löjlig ?

5 kommentarer

  1. Leena Berggren

    Hej Göran!
    Mål eller utopi? – är frågan, i en tid då boendet i städerna kostar miljoner och glesbygden utarmas i marknadsekonomins kölvatten.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Leena Berggren !
      Ja frågan är väl vad som är hönan och vad som är ägget i sammanhanget?
      När det gäller privata bolag är min erfarenhet att bolagsledningarna helst ser att utvecklings- och konstruktionsavdelningarna ligger så när deras egna bostadsorter som möjligt.
      Jag misstänker att rikspolitikerna fungerar ungefär på samma sätt, och gärna ser till at få mydighetscentra och infrastruktursatsningar centrerade kring deras gemensamma uppehållsorter?

      Men jag håller med dig i stort om att marknadsekonomin drar ihop sig till kondenspunkter.
      Jag menar till och med att planhushållning och kapitalism, trots sina motpolsförhållanden, egentligen är två sidor av samma mynt.
      Låter man kapitalismen verka tillräckligt fritt och ohämmat uppstår marknadsdominanter i alla branscher. Marknadsdominanter av typer Microsoft och Google som i princip skapar sina egna monopol.
      Monopol och oligopol lägger alltid en hämsko på samhällsutvecklingen och skapar därigenom ett behov av regleringar av typen planhushällning !
      På omvänt sätt fryser en kommunistisk eller extremsocialistisk samhällsstyrning fast utvecklingen i en hämningslös byråkrati, som i sin tur främjar tjänstemannakorruption. Medicinen i det fallet blir att öppna upp för marknadsekonomi och kapitalismens konkurrensmotorer.
      Så i sin yttersta förlängning blir båda systemen sina egna värsta fiender och övergår till sin egen motsats vad det lider.

      Och visst måste det betraktas som en samhällsekonomisk misshushållning, när fullt fungerande bostäder och infrastrukturer överges, för att skapa övehettade marknader i koncetrat kring de största städerna, med åtföljande dyra strukturproblem ?
      Miljömässigt blir följden en förfärande mängd långa transporter av folk, råvaror och avfallsprodukter.
      Jag tror inte vi har så mycket att välja på om vi ska uppnå resiljens åt folket, utan måste finna en regionalpolitik som återskapar förutsättningarna för egenföretagsamheten och småskalig infrastruktur med närodlat och multippelverksamheter.

      • Leena Berggren

        Det kanske är dax och styra de politska målen mot Leif Edh:s förslag till regeringen i länken ovan. 🙂 Förresten, stort tack till Gunilla för den. 🙂 Ed:s tankar och något skruvade brev ska nog inte helt avfärdas utan djupare eftertanke. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.