HD har gjort sitt domslut

Frågan det gällde var vem som ska hållas ansvarig för vad som skrivs i kommentarsfält på sociala medier och nättidningarna ?  TIngsrätt och hovrätt har tidigare haft olika uppfattningar i sina domslut.  HD:s dom pekar entydigt ut kommentarsskribenten som den som är ansvarig, inte bloggägaren eller tidningens ansvarige utgivare.  Därmed delar HD min egen syn på saken, vilken jag framfört i en rad kommentarer som avkräver mig att kontrollera faktauppgifter som olika kommentatorer avger i sina kommentarer på bl.a. mina bloggar.

Min argumentation mot att jag som artikelskribent skulle påtaga mig rollen som censor, är att det då skulle öppna för de som vill få tyst på mig, att blockera mitt skrivande genom att dränka mig i kommentarer med falska faktaangivelser.  Vidare skulle det omäjliggöra för mig att släppa fram kommentarer som innehåller påståenden som inte med säkerhet kan bekräftas eller dementeras, dvs alla forskningsfronter skulle bli tysta.

Argumenten från de som vill införa förmyndarskap till nuvarande tryckfrihetsförordning, är att det i vår nya cybervärld är svårt att hitta, bevisa och lagföra den som skriver lagstridiga kommentarer.  Jag ogillar kraftigt det sättet att argumentera. Nu senast var det f.d. justitieminsiter Thomas Bodström (S) som i TV:s Nyhetsmorgon opponerade mot HD:s dom med den argumentationen. Föga förvånande att en socialdemokrat vill öka graden av ansvarsöverföring från enskild person, till den som är enklare att identifiera och,som han uttryckte saken: << Har råd att betala böterna>>. Bodström passade på att kräva en lagändring som tillgodoser hans önskan om att kunna döma annan än skribenten till ansvar.

Felet med det sättet att argumentera är att det blir principiellt väldigt märkligt när den som begår ett brott undslipper lagsökning, bara för att det innebär ansträngningar på rättsvårdande myndigheter att identifiera den som begått brottet, och då väljer att döma någon annan som man överför ansvaret till.

Många andra brottsyttringar kan införas i samma principiella lösningsförslag.

•  Om polisen inte hittar biltjuven kan man straffa och bötfälla bilägaren.
•  När rättsvårdande myndighet inte lyckas identifiera vem som skjutit ett fridlyst djur, så dömer man markägaren där djuret återfanns.
• Om en medellös ägare till ett fordon dumpar detta på annans mark, kan markägaren dömas att betala omhändertagandet och bortforslingen av fordonet. (Javisst ja, det har man ju redan lyckats lagfästa !)
•  Om en kvinna blir våldtagen och man inte lyckas hitta förövaren så dömer man brottsoffret att stenas.

Det senaste exemplet får bli det som visar attitydsläktskapet mellan religiös och politisk fanati(S)m.

Mitt eget förslag till lagändring riktas mot att blockera möjligheten att kommentera under falsk identitet eller ospårbart. Vår samhällsstruktur bygger i alla andra sammanhang på personnummer och legitimation. Vi använder inloggningar och identifiering i det vardagliga livet och jag kan inte se någon logik i varför cybervärlden ska utgöra ett undantag, där det personliga ansvaret för våra handlingar ska upphöra ?