Har det lånats till kommunens drift ?

Med anledning av Max Fredrikssons utmärkta redogörelse över låneskulden kontra nettoinvesteringarna, leds vi nödvändigtvis in på frågan om nuvarande majoritet lånat för att täcka driftskostnaderna ?

Den månatliga lönesumman som vi absolut måste ha likvida medel till ligger på ca 23 mkr.

Kassaflödet var som lägst nere på 30 mkr, om inte ännu lägre ?

Det var således på vippen att kommunen inte skulle klara att betala ut lön till alla sina anställda.

 

Tittar vi på begreppet ”investering” så är det ju egentligen bara att växla likvida medel mot substansvärde.

Ta ett exempel:

Du bestämmer dig för att ”investera” i att köpa en entrepenadmaskin.

Maskinen har ett marknadsvärde och det försvinner inte för att maskinen byter ägare.

Således kan banken acceptera att ta maskinen i pant för att bevilja dig ett lån,under förutsättning att man bedömmer att maskinen ger en avkastning som minst motsvarar din räntekostnaderna plus amorteringarna. En viss egen riskpeng i form av handpenning säkrar att även du har något att förlora och därmed kommer att sköta om din investering.

Skattetekniskt tillåts du att göra avskrivning för maskinens slitage innan du skattar för ev. vinst.

En investering är således dels avdragsgill, samt ger ett substansvärde från första besittningsdagen.

Efter avskrivning får du ett s.k. restvärde som substansvärde.

 

Låt oss då se på några av kommunens senaste ”investeringar”.

Bollhallen ca 27 mkr

Reningsverket ca 30 mkr (osäker siffra)

Granbergstippens täckning 17 till 20 mr

Bara dessa tre ”investeringar” drar således ihop ett finansieringsbehov om en bra bit över 70 mkr.

Finns då möjlighet att ta alla dessa pengar ut kassan med likvida medel ?

Naturligtvis inte, utifrån den situation som rådde när besluten fattades (och inte annars heller), utan man var tvungen att låna.

Låneskulden på 65 mkr tillförde kommunen likvid tillräckligt, för att genomföra åtgärderna när de lades till komunens egna medel.

Men låt oss då granska de tre ”investeringarna”?

Bollhallen och Reningsverket kan onekligen bedömas ha ett substansvärde, även om det säkert hamnar lägre än investeringskostnaden. (Om du schabblar och kör ned din entrepenadmaskin i ett kärr, så att dyra reparationer måste till, så höjer det på intet vis substansvärdet för maskinen – om man genomför byggen med dålig planering, så att man måste göra om en hel del arbeten så drar lånet mer än vad nettoinvesteringes substansvärde (taxeringsvärde) ger. Självklart !

 

Men Åke NIlsson har med emfas hävdat att nuvarande majoritet inte lånat till driften.

Hur gick då finansieringen av täckningen Granbergstippen till ?

Det fanns i balansräkningen upptaget som upplupna kostnader motsvarande summan av de årliga avsättningar som gjorts, sedan man fått klart för sig att tippen i dess dåvarande form skulle behöva stängas och täckas. Men det rörde sig bara om en post i balansräkningen och några likvida medel sattes aldrig in på fond eller liknande, så man var tvungen att finansiera hela summan direkt ur likvida medel.

Granbergstippen har knappast vare sig någon ökning av taxeringsvärde, substansvärde eller restavskrivningsvärde till följd av den dyra täckningen. Och marknadsvärdet vid en försäljning borde bli negativt !

Ej heller kan man räkna med att få göra avskrivningar av ”investeringen”.

Jag hävdar därför att det aldrig kan röra sig om en investering, utan handlar om upplupen driftskostnad som ackumulerats under åren sedan lagkravet om täckning tillkom.

När så banken tillskjuter likvida medel i form av lån, hamnar dessa bland de övriga likvida medlen och pengar som pengar när de ligger i samma kassa. Den ena kronan går då inte att särskilja från andra.

Alltså, utifrån den kassaställning som kommunen hade under tiden, kan vi dra slutsatsen att lånepengar varit med och betalat sådant som rätteligen tillhör driften.

 

Har jag fel på någon punkt eller haltar mitt resonemang, tar jag gärna emot invändningar.

 

Stämmer mitt resonemang så har vi med stor sannolikhet en del av förklaringen till varför de grafer Max Fredriksson påvisar har en divergerande tendens senaste åren.

.