Sant om svensk arbetsmoral
Det jag har talat om i decennier har till slut nått fram som en nyvunnen insikt även för några journalister.
Att Sverige börjar bli totalt urvattnat på arbetsmoral är knappast någon nyhet, men bättre sent än aldrig att vi börjar våga peta i varbölderna.
Orsaken tillskriver jag tre faktorer:
1. Fackens aggressiva försvar så fort en chef dristar sig till att ta upp saken med en av deras medlemmar.
2. Chefsrekryteringar som i huvudsak bara bygger på social kompetens och inte sakkunskap om det arbete de ska basa för
3. Slopandet av prestationslönerna, vilket lett till att man börjat räkna med att få betalt för närvaro istälet
Men företagare och entrepenörer däremot, avkrävs nästan alltid offert och fast pris på vad de ska företa sig, vilket är det enda rimliga och borde gälla merparten av löntagare också.
Om du ska leja en hantverkare av något slag, så brukar den första frågan vara ”-Hur mycket kommer det att kosta ?
Den andra frågan brukar bli ”-När är det klart ?”
Men så finns det offentliga upphandlingar, där man kan få jobba på löpande räkning och där det i princip kan komma att kosta vad som helst. Så icke inom den privata sfären, där man nyttjar konkurrensen som kostnadshämmare.
Arbetsstudier är ett välkänt sätt att volymbestämma arbetsmängderna i ett uppdrag. Utan den typen av mätningar har det blivit så att somliga får slita arslet av sig medan andra har svårt att fördriva tiden på ”jobbet”.
Nedmonteringen av ledningsstrukturerna och nedvärderingen av yrkeskunskaperna fortgår med oförminskad intensitet.
Senaste kommentarerna