NATO och svenska försvaret.

Det finns en olustkänsla som smyger sig på mig, så fort vi börjar underkänna vår nationella förmåga att försvara oss själva.

Nu är det anslutning till NATO som är på tapeten.

Med en utveckling av krigsmetoderna som utvcklats mot alltmer högteknologi, med drönare och snart mekaniska ”soldater”, inser jag att vårt traditionella sätt att försvara oss med gröna gubbar bakom enbuskarna och med handeldvapen som personligt skydd, är hopplöst föråldrat.

Bepansrade attackhelikoptrar med multivapensystem och flyg som kan precisionsbomba, från höjder dit inga luftvärnskanoner når och dessutom byggda enligt stelthteknologi, så att de är näst intill osynliga för radar, är det vi har att brottas med.

Vi kan nog glömma de halvfulla ryska soldater som vinglar omkring lite hur som helst i skogen, utan infrarödkamerorna lokaliserar allt med en temperatur högre än omgivningen och superdatorkapaciteterna gör att många små frysande soldater kan elimineras samtidigt och på någon enda sekund.

Är då vår enda möjlighet att krypa in under USA:s försvarsplym ?

Historien visar tydligt att amerikaner tänker först och främst på—- just det: amerikaner.

Övriga allianspartners ingår i deras försvarsvilja i samma grad som USA:s politiska och ekonomiska intressen beror.

Jag ser ett behov av teknologisk utveckling i Sverige och trots att jag i själen vill ha fred, inser jag att det alltid varit krigen som främst drivit på teknologisk utveckling, samma teknologi som vi idag dagligen använder som välfärdsverktyg.

Jag skulle helst se ett svenskt nationellt försvar som baseras på den lilla statens möjlighet, dvs. gerillakrigföring.

Högteknologiskt anfallskrig är oerhört kostsamt och liten nation som kan härda ut har goda möjligheter att dränera stormaktens resurser till självförintelsens gräns. Minnes Vietnam och Afghanistan bl.a.

En sådan gerillabaserad stridsorganisation skulle våldsamt kunna förstärkas om den utrustas med mikrobaserad högteknologi, som är svensk specialitet.

Inom missil- och robotteknologin har vi redan visat omvärlden hur långt driven kompetens vi besitter.

Fjärrstyrning är även det väl värt att inkludera i en riktad försvarsforskning och där har vi en tillgång i alla våra speltokiga ungdomar.

En precissionträff från en svenskutvecklar gruppburen robot, kan enkelt slå ut värden för hundratals gånger mer.

Ett luftherravälde blir alltmer viktigt i ett modernt krig, varför strids och spaningsflyg är en fundamental nödvändighet.

Men det finns inget som säger att piloten måste åka med i planet !

Tvärtom klarar fjärrstyrt plan av större G-krafter och får därmed ett övertag rent stridstekniskt.

Storleken på sådana plan och drönare kan samtidigt krympas och bli billigare att massproducera.

Sedan kan vi föra våra egna förhandlingar mot vilken stormakt som helst.