Vad önskar du när en stjärna faller ?

Nu senast var det Zlatan som lät tungan slira i sitt affekta tillstånd. Det får mig att undra över två fenomen:

1. Varför behöver folket idoler?

2. Varför blir många så upprörda, när en idol visar sig vara ofullkomlig ?

Själv har jag aldrig haft någon idol och tycker mig kunna se att ingen orkar vara perfekt. Jag ser ingen anledning till att reducera en medmänniskas prestationer för att hon eller han visar sig ha svagheter.

Att världens journalister delar den gemensamma inställningen att ett tillkortakommande hos en person i rampljuset nödvändigtvis måste exponeras mer än allt annat, säger väl mer om dessa ”nyhetsbärare” än om deras offer, i jakten på publika skandaler.

Jag menar inte att man ska mörka sanningen, men att jag tycker det saknar rimlighetens proportioner.

Med svag eller obefintlig självtillit och självkänsla blir jaget större genom att man tar tillfället i akt att trampa på andra. Jag vet inte om det är den rätta psykologiska förklaringen, men tänker att om alla kände sig stolta över sig själva, skulle det vara lättare att tolerera andras misslyckanden ?

Vad önskar du innerst inne, när du ser en stjärna falla ?