Bluffen med vårdgarantins 3-månadersregel

Landstinget i Västerbotten kringgår vårdgarantins tidsgränser genom att stycka sönder undersökningen till ett flertal punktprovtagningar, samt tar därigenom in mångdubblade patientavgifter.

Nu har jag självupplevd erfarenhet av hur den s.k. vårdgarantin fungerar i verkligheten.

Innan jag hade tagit del av hur den var utformad hade jag uppfattningen att om man behövde vård, skulle man få det inom de 3 månader som det talades om?

Så enkelt var det givetvis inte. Man ska få träffa en läkare inom 3 månader och sedan det beslutats om åtgärd ska denna bli utförd inom ytterligare 3 månader, alltså 3månader + beslut om åtgärd + 3 månader = >6 månader.

Nu vet jag hur man systematiskt kringgår även denna maxtid. Läkaren beställer en undersökning i taget, i mitt fall har jag nu genomgått 6 olika röntgenundersökningar, där jag varje gång fått betala 300 skr för besöket + 100 skr för vardera röntgenundersökningen. Men det märkliga är att 3-månaderstimern återställs till noll efter varje besök.

När alla tänkbara förhalningsmetoder utnyttjats återstår då att få komma till åtgärd, tänker jag? Icke så!

Nu ska jag ånyo få träffa en behandlande kirurg inom 3 månader, men bara för samtal inte för åtgärd. De är en rutin de har på universitetssjukhuset i Umeå att aldrig operera innan de sett patienten med egna ögon säger de. Under tiden fortsätter smärtorna att tillta och ibland hugger det till så benen viker sig. När jag sedan fått träffa den behandlande kirurgen och sagt goddag och på återseende och ånyo betalat 300 skr för det, då återställs vårdgarantins äggklocka ånyo till noll, varifrån jag ska börja räkna ned till 3 månader igen, för vilken gång i ordningen har jag snart tappat räkningen på.

Min erfarenhet av denna organisation av Foppatoffelstuffande vitrockar är att de älskar att prata och hatar att faktiskt jobba. Om kirurgerna skar och sågade 90% av tiden och snackade bara 10% istället för tvärtom, skulle en myckenhet av lidande kunnat undvikas. En annan sida är hur mycket samhället går miste om i form av förlorad arbetsinsats under tiden sjukvården fuskar sig förbi kraven i vårdgarantin, för att inte tala om alla onödiga resor fram och tillbaka, fram och tillbaka osv?