Reservatet på Stöttingfjället

Från Kommunstyrelsen har vi avstyrkt reservatbildningen av främst tre skäl:

1. Vi anser att kommunens redan ställt en myckenhet av produktiv skogsmark till förfogande för reservatbildning.

2. Stöttingfjällets reservat är ett konstlat sådant med mycket söndrig avgränsning.

3. Förvaltningen lägger en död hand över hittillsvarande reservatbildningar, vilka inte ens betros åt oss själva att förvalta, utan ca 25 anställda i Umeå sköter detta över våra huvuden. Detta medför att till skillnad från reservat i exempelvis Canada blir våra reservat helt exkluderade från att ge turistisk avkastning åt vår bygd. Canada har visat att ett långsiktigt bevarande mycket väl går att förena med lokala arbetstillfällen baserade på besöksnäringarna, men då krävs även investeringar i åtkomstfrämjande infrastruktur och avlönade parkvakter, något som förefaller totalt främmande för den missriktade miljömedvetenhet jag kallar kvasivetenskaplig.

Länsstyrelsen har nu uppenbarligen valt att ignorera kommunstyrelsens remissyttrande, vilket bara ytterligare visar den nonchalans inför reellt lokala inflytande  vi sedan länge vant oss vid.