Diktaturkritiken mot Polen slår tillbaks som en bumerang

När folkvalda regeringen i Polen angriper själva kärnan i landets demokrati, nämligen att bestämma vilka som ska anförtros domarrollen i deras FÖRAFTTNINGSDOMSTOL, då stegrar sig hela det demokratiska Europa och det med rätta.

Författningsdomstolen medger nämligen för en enskild medborgare att kunna föra talan mot staten baserad på sina grundlagsskyddade mäsnkliga rättigheter och det utan att vara miljonär som klarar av att betala rättegångskostnaderna vid ev. förlust. Dessutom kan en författningsdomstol väcka mål i abstrakta fall av typen: Vad händer om… och därifrån använda sitt veto mot statliga lagförslag eller till och med redan instiftade lagar som de finner strider mot författningen (grundlagen).

Svenska regeringen går i bräschen för den skarpa kritiken, samtidigt som Sverige helt saknar Författningsdomstol. I sällskap med nationer som Kina, Nordkorea och Bulgarien står Sverige ut som rätt unik i det avseendet bland alla övriga västdemokratier.
Kristdemokraterna har länge krävt att en författningsdomstol ska tillsättas, så att vi får pröva gamla kolonialmaktslagar av typen konfiskationslagar, exproprieringslagar och inte minst tvångsförvaltningslagar som alla drabbat och drabbar Norrlänningar i synnerhet, allt sedan Axel Oxenstjärna fastslog att Sverige inte behöver utländska kolonier ”då vi juhafva Norrland”!

Det är en skam att höra Svenska utrikesministerns uppskruvade tonläge mot både Ungern och nu Polen, när hon representerar det parti som häftigast motsätter sig en korrekt lagprövning av statens övergrepp mot grundlagen via en Författningsdomstol.