Hjärnornas kamp

En del debatter hamnar snabbt på en nivå som gör att man bara inte kan slita sig från att följa dem. Det senaste är en debatt som handlar om det moraliskt tveksamma i att bära päls från djur som uppföds bara för sitt skinn. Ena debattanten menar att om djurrättsaktivister har modet att spotta på en ensam kvinna som bär päls, så borde de väl även i konsekvensens namn spotta på gäng av Hells Angels motorcyklister som bär skinnvästar och skinnjackor?

Svaret blev något krystat att det nog inte handlade om feghet. utan tolerans för att skinnvästen kommer som en biprodukt från köttuppfödningen och alltså handlat om ett miljömedvetet tillvaratagande av restprodukter! Att jaga vilda djur ansågs vara mindre förkastligt än buruppfödning, då det vilda djuret fått sin ”chans” och haft sitt liv i naturlig miljö. Men jakt i sin helhet ansågs ändå förkastligt.

Hur bliev det då med förolyckade djur? Är det moraliskt och milömedvetet rätt att avpälsa en påkörd mink eller räv, för att tillvarata ”restprodukten”? Jo, det kunde nog vara berömvärt blev svaret. Så om djurrättsaktivisterna först släpper ut minkar från en minkuppfödning och hundratals av dessa blir överkörda, då är det alldeles moraliskt riktigt att flå minkarna och sy upp en päls av dem? Men att bli överkörd av en bil är ju plågsammare död än den avlivningsmetod som tillämpas i en minkuppfödning?

Där lämnade jag debatten, då den börjar bli alltför invecklad för min begränsade tankeförmåga!

Ergo: När vi har att göra med ett politiskt tillskott av den här kalibern, då känns det skönt att man själv är för begränsad rent förståndsmässigt, för att ge sig in i matchen.