Borde vi kriminalisera givandet till tiggare?

Jag ser flera paralleller mellan den människohandel som förekommer (om än marginellt) inom tiggeribranschen och den människohandel ((om än marginell) som förekommer inom sexhandeln.

Hallickar och ”ägare” av tiggare lever på sammaq sätt på människohandel.

Vi har lärt oss att kriminalisering av sexsäljarna är verkningslöst, så därför har vi nu kriminaliserat sexköparna för att få stopp på pengaflödet som ger näring åt människohandeln. Detta trots att ett sådant förbud per definition då även omfattar alla de prostituerade som kommer från välbärgade förhållanden och saknar hallick. Allt i den goda sakens namn.

Tiggare 4

Nu talas om att förbjuda tiggeri, men vad säger att det skulle bli mer verkningsfullt än förbud mot prostitutionen?

Logiskt sett bör det i så fall vara givandet av pengar som ska kriminaliserar enligt samma resonemang och med samma syfte som kriminaliseringen av sexköparna?

5 kommentarer

  1. Göran Jonzon (inläggsförfattare)

    Samma resonemang som lagts till grund för stävjandet av trafficking inom sexhandeln borde rimligtvis även ligga till grund för att stävja trafficking inom tiggeriet, eller hur?
    I ena fallet riktar sig repressionen i huvudsak mot vänsterfolkets hatobjekt nr 1, nämligen den medelålders vite mannen.
    I det andra fallet inkluderas många av kulturkoftorna själva i den logiska komplementäråtgärden, vilket ställer till moraliskt kaos i en del skallar.
    Inte desto mindre finns anledning att debattera ev. hyckleri och dubbelmoral enligt mitt förmenande.
    Vad anser du själv?
    Haltar min jämförelse och i så fall på vilka grunder?
    eller har jag alldeles förbannat rätt, trots att konsekvenserna blir väldigt obekväma att hantera?

  2. Stefan Rådström

    Nej Göran, dessa två företeelser är inte jämförbara. Ger en individ pengar till en tiggare så är givarens avsikt inte att begå någon förnedrande handling gentemot gåvomottagaren. Tvärtom är syftet att hjälpa vederbörande till ett bättre liv utan någon motprestation. Detta är inte avsikten när någon köper en sexuell tjänst av en annan utsatt människa – där handlar det enbart om brutal människoförnedring till köparens egna höga nöje.

    Däremot är trafficking (dvs slavhandel) en rent kriminell hantering som varken de utsatta kvinnorna eller tiggarna har någon skuld till, vare sig legalt eller moraliskt. Det är banditerna som tjänar på denna vidriga hantering av utsatta individer som är de skyldiga.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Stefan!
      Resonemanget bakom kriminaliseringen av sexköpare var att dessa föder och göder den kriminella människohandeln.
      Det gör även givaren av allmosor, oaktat vilket syftet nu än kan vara.
      Vi kan spekulera om syftena hur mycket vi vill, men ställt utom allt tvivel är likväl att det är pengaran som matas in i verksamheterna som i båda fallen utgör bränslet för den inhumana motor av mänsklig förnedring.
      Stryps inflödet av kapital, så upphör ju verksamheterna i båda fallen, eller hur?

      • Stefan Rådström

        Göran, skillnaden är att en lag mot att ge till en tiggare skulle vara en lag mot en individs medmänsklighet gentemot en annan individ, medan sexköpslagen är en lag mot sexuellt utnyttjande av en annan individ för sitt eget nöjes skull. Lagstiftarens uppdrag kan knappast vara att motarbeta medmänsklighet, eller hur?

        Förarbetena till sexköpslagen talar heller inte om att syftet med den är att strypa tillgången på kapital till sexköpshandeln, utan det är i första hand de utnyttjade individernas (vanligtvis kvinnor) situation man vill åtgärda.

        Att medmänsklighet kan utnyttjas av samvetslösa brottslingar är inte skäl nog att kriminalisera den.

        • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

          Om vi tar den argumentationen då till vägs ände Stefan, så är det givetvis lätt att falla in i ett samtycke till det synsättet.
          Därmed har vi dock samtidigt avhändat oss det starkaste motmedlet mot den människohandel som ingår som en del i tiggeribranschen.
          Hur ska vi på annat sätt då kunna komma tillrätta med det som alla anser vara ett stort problem?
          Å andra sidan kan vi ju faktiskt se att kriminaliseringen av sexköp inte heller varit så verkningsfullt som nog de flesta trodde den skulle bli.
          Det verkar således som att mänskligheten inte är särskild lätt att styra ens med nya lagar, hur radikala de än är?
          Återstår då moroten istället för piskan och hur skulle då en sådan se ut i det här fallet?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.